men på söndagen, så…
Perfekt picnicträd vid vattnet på Waldemarsudde. Marken var kanske ännu inte sittbar (fast med lite förutseende och en filt så…) men att sitta på en tjock trädgren och värma ansiktet i soliga vattenblänk var inte heller helt fel.
Äntligen, goaste mormor, kom jag mig iväg till det Waldemarsudde du älskade så. Synd att vi aldrig gjorde det tillsammans.
Jag gick runt utan jacka ända till klockan närmade sig 18 och solen gick i moln. Se DET kallar jag vårväder!
Som ett blommande tak i Kungsträdgården.
—
Det monumentalt trista molntäcket sprack upp under lördagskvällen och vi tog en riktig långpromenad då också. Det var lite kyligt (vissa var VÄLDIGT påklädda :)) <— men han har inte riktigt samma isolerande späcklager som jag har ;), men då hade vi ju ännu inte blivit bortklemade av söndagens sol.
Bara lite drygt 2,5 vecka kvar till London nu. Vi börjar försöka varva upp fötterna så att de ska vänja sig vid att gå, gå, gå och GÅ. En av oss (hint: inte jag) är ju en flitig löpare, men att springa en mil och tokpromenera en hel dag är ju ändå inte samma sak.
