aldrig fucka upp
Femton minuter innan Kristoffer kom hem läste jag ut Aldrig fucka upp - tur var kanske det, för det var länge sedan en bok gjorde mig RIKTIGT så asocial. Tät upplösning, minst sagt.
Går genast vidare med nästa kriminalroman, Håkan Östlundhs Blot är inte alls tokig den heller.
Efter det här deckarstimmet blir det nog lite historiska romaner igen, tror jag. Londonbesöket triggade igång det gamla Tudorsuget, och efter tips från AnnMarie råkade jag visst beställa en bunt böcker av Alison Weir.
