stress
Tack gode gud för gamla, rutinerade och bestämda kolleger.
“Är du här redan?” sa P som annars alltid brukar vara först på jobbet - jo, det var ju lika bra att kliva upp tidigt och cykla iväg, för jag var ändå så stressad att jag var uppe under natten och skrev ner saker som inte fick glömmas bort samt hastigt uppkomna idéer.
“Det skriver du övertid på” sa han, med den där finlandssvenska och bestämda rösten. Det var inte ens ett förslag, det bara var. Och han har ju rätt. Jag har trillat ur det gamla luttrade jobbjaget (hon den där som jag var före Uppsalavändan), så jag hade nog inte kommit på tanken själv.
P går i pension under sommaren, ingen kan övertala honom att stanna. Det är lite halvkatastrof på många vis, det.
—
För att kontra all stress och allt elände så tänker jag på årets midsommar, som kommer att spenderas här. Torsmo, granne med Paradiset.
