Spinster and Spin(n)ster

Kristoffer får så fina goda råd nu när jag är borta.

Izzy var väl, um, lite upprörd över att matte saknades, så en av de första dagarna efter att jag hade åkt hade han sett henne liksom pilla med en av hans t-shirtar. “Gulligt, hon leker med min tröja” hann han bara tänka när hon började glo på honom, så hukade hon sig och PISSADE å tröjan.

Uh-oh.

Nu fick alltså K det utomordentligt fina rådet av en kollega att om jag nu inte visar HONOM tillräckligt mycket uppmärksamhet när jag kommit hem, så ska HAN sätta sig och pinka antingen i min ouppackade resväska, eller på nån av mina tröjor.

Hot är redan skickade till den man som kläckte denna fina idé.

Sedan kissa-på-tröja-incidenten har hon visst hunnit väcka honom både medelst bitande i öra och petande med tass i öga också. Han måste ju förstå att i min frånvaro är hon revirhärskarinna… (umpf, ja, OK - frågar man henne så är hon väl härskarinna när jag är hemma också *harkel*)

Hemresan är försenad, det blir möten i Beijing också :( Tänk att två dagar extra kan kännas som en smärre katastrof bara för att man liksom ställt in sig på hemkomst. Nu måste jag in på kontoret nästa vecka, när jag skulle ha börjat min semester egentligen. Gruff!

(Thebe är bloggvikarie just nu, jag kommer inte åt blogsome från nån lina just nu, så tack Thebe för assistansen :))

—-
Och som den disciplinerade människa jag är gör jag inget annat än det jag lovat att göra … dvs lägger in den text Siv lyckats maila iväg över den skrangliga förbindelsen från bortre orienten. Texten ovan. Inget piratbloggande här inte … men jag kan inte låta bli att visa ett paparazzi-foto som kommit till min kännedom, om hur det verkligen går till i det Izzy-iska hushållet under Sivs frånvaro …

Ja, fråga inte mig vad som händer och sker, jag är bara den ödmjuke budbäraren …
/Thebe

Jo, jag är ju i Qingdao och mer om det skriver jag… en annan gång, men nu har jag just klarat av presentationen för ministeriet och det gick så xxxxx bra. Jag vill skicka tack till fina vänner som alltid tror på mig, och främst Kristoffer, såklart. Jag har haft så ont i magen för detta men vänner bär en framåt när det blåser hårt runt omkring, så är det bara. KRAM.

Ljuuuuuvliga Torsmo!

Hängmatta är gottis.

Midsommarfin Suzann.

Ogräsbemängda gärdesgårdar (så fånigt det ser ut när man stavar det så :)) är väl urbilden av svenskt sommarlandskap i ett nötskal. Tja, åtminstone för mig.

Ljuvligt syskonpar i Skattungbyn.

Nemo och Kristoffer hade skoj.

Man bara måste älska lutande horisonter ;)

—

…men medan vi njöt i paradiset trillade fina vännen ner med en stroke. Livet är inte rättvist. Ja, hur man nu ska kunna säga att det är rättvist att NÅN får en stroke, men att denna vänliga, ödmjuka och otroligt genomambitiösa människa ska behöva råka ut för det är en gåta. Jag kan ana en del av de katastroftankar som snurrar genom skallen, och det gör mig ont - det är illa nog att bli sjuk, att dessutom behöva ens fundera på om man ska kunna fortsätta i det yrke man kämpat så otroligt för att tillägna sig måste vara en mardröm. Många många tankar går åt det hållet. Bli-frisktankar, så väl som de “man vet aldrig vad morgondagen ger”-tankar som susat runt i skallen så ofta på sistone, efter sjuka barn, trafikdödsfall och liknande. Huvva! Vilken sommar det har varit hittills i bekantskapskretsen :(

—

Anna Janssons senaste, Inte ens det förflutna, fick agera midsommarläsning tillsammans med Jo Nesbøs Djävulsstjärnan. Två riktiga fullträffar - jag brukar ju tycka om Anna Janssons böcker snudd på per default, men den här var lite annorlunda upplagd och det konceptet var inte alls tokigt! < — det där betyder egentligen “jag tokgillade det”

Reselektyr på planet till Kina i natt blir Arne Dahls En midsommarnattsdröm. Passande, va? ;) Arne är som bekant ett säkert kort. För en så lång resa vill man INTE chansa. Sthlm-Beijing är väl en sak, men sedan blir vi sittande på flygplatsen i Beijing i flera timmar innan det är dags att kliva på anslutningsflyget till Qingdao. Det riskerar bli ILLA segt.

Blædel, Sara, Bara ett liv
Follett, Ken, World without end
Gerhardsen, Carin, Pepparkakshuset
Haag, Martina, I en annan del av Bromma
Jansson, Anna, Inte ens det förflutna
Jungstedt, Mari, Den mörka ängeln
Keyes, Marian, This charming man
Larsson, Åsa, Till dess din vrede upphör
Nesbø, Jo, Snömannen
Nesser, Håkan, Berättelse om herr Roos
Oates, Joyce Carol, Dödgrävarens dotter
Robinson, Peter, Kall som graven
Rudberg, Denise, Åse
Swedenmark, Eva, Hallon och hat
Weisberger, Lauren, Chasing Harry Winston

—

I dag ska jag få hämta John Ajvide Lindqvists Människohamn - tjohooo! Jag kan behöva ett avbrott i kriminalromanslukandet, jag har svept Nesbøs Smärtans hus (utmärkt bok, förvisso inte lika perfekt som Rödhake - men snudd på! fortsatte genast med Djävulsstjärnan också, när jag nu ändå var igång :)) och Arne Dahls De största vatten - den senare var också otroligt bra, motståndet där var mest att den var jobbig att läsa efter att värmen för några veckor sedan (ja, den försvann minsann den, hmpf) lyckades smälta ryggen så att det blev lösbladssystem istället för pocketbok av det hela.

Försökte reservera Arne Dahls Elva också, men den fanns inte som bok-ningsbar (aaahahahaha) på bibblan än. Det blir ju ingen “riktig” roman om A-gruppen, men ändå kanske ett litet plåster på den saknad jag kommer att känna när alla böckerna är slukade.

I dag gav jag upp:
BTW, you beat me with the Lao Niu. I discovered that it can - when not pronounced in a certain way - mean anything from “old cow” (hey! that’s my thing!) to “male little girl” via “flooded handcuff” (!) < --- gotta love that last one.

Nu får vi se vad det EGENTLIGEN var meningen att det skulle betyda. Jag rapporterar naturligtvis.

—

Jag måste ju också ha ett sånt där coolt namn, just nu lutar det mest åt Nie Mao. (…hur det nu ska uttalas för att inte betyda slemmiga grisen, eller liknande)

Esbjörn Svensson har avlidit efter en dykolycka och Sverige är en fantastisk musiker fattigare. 44 år. Det är minst 40 år för lite.

Det är kul att “pinyina” (”skriva kinesiska med västerländska bokstäver”) lite på skoj och på känn, men det kan bli besvärligt ibland.

Min tyske kollega på andra sidan jorden undertecknade ett mail med Lao Niu - lao tolkar jag som gammal (trots att det fanns 21 förslag till! eller, uff, det kanske är elakt av mig att automatiskt anta det :-O), den gamle - men niu?

Skåda listan nedan:
Trad. Simp. Pinyin English
妞 niū little girl
牛 niú ox; cow; bull
忸 niu accustomed to; blush; be shy
扭 niu to turn; to twist; to grab; to wring
杻 niu handcuffs; red apricot
狃 niu accustomed to
紐 纽 niu to turn; to wrench; button
鈕 钮 niu (surname); button
拗 niù stubborn; contrary

Jag har inte hjärta att fråga om han menar att han är en gammal oxe, en gammal tjurskalle eller… en gammal liten flicka? (näe va?)

Man får passa sig, minsann. Det var nog ren tur att mina kinesiska kolleger fattade att det var pollenallergi jag led av när jag pinyinimproviserade för ett tag sedan, man inser snabbt att när man inte skriver “betoningen” så kan det betyda vad *** som helst (det visste jag ju redan sen förut, men detta var nog nytt rekord i många betydelser).

—

Annan språkförbistring är den som uppstår när Kristoffer kallar mig “Babe”. I hans värld betyder det att jag är en babe, som i “en snygging” (säger han åtminstone ;)). I mina öron är/låter det “Babe, den modiga lilla grisen” :-D

Jaja, jag kanske får vara en snygg OCH modig liten gris jag då.

Nöff.

—

Izzy kan kinesiska förresten. Hon går runt och säger “katt, katt” och det har hon ju alldeles rätt i.

Ibland är det bittert att vara trött - det var sommarfest på Firman i förrgår, stort tjosanhejsan med över tusen personer anmälda (det kom folk från systerdivisionen i Stockholm också) men vare sig K eller jag hade lust eller ork att gå. Hemlig gäst skulle det ju bli, jo, men förra året var det Charlotte Perelli och, tja, nja. “Det kan man nog vara utan”.

Jag missade de utomordentligt sköna bröderna RONGEDAL. Va? *yyyyl* De är ju alldeles underbara.

Jag gillar inte hemligheter och överraskningar :( Jag vill veta vad jag missar. Eller o-missar. Alltid.

Jag behöver VERKLIGEN semester. Det kan bara bli två veckor, det är egentligen två veckor för lite, men så får det bli. Och jag behöver dem NU.

(jag får tåla mig tre veckor till)

—

Badbibliotek lät väl som en särdeles bra idé! Det har onekligen hänt att läsningen tagit slut snabbare än man tänkt sig när man njutit i solen långt hemifrån. Frågan är bara vilka böcker man vill riskera “vattenvågor” i?

Just nu läser jag en hel bunt ungdomsböcker, välskrivna diton kan man som bekant njuta av oavsett fysisk ålder.

Christina Wahldén skriver fint om självmordslängtande tonåringar i För bra för att dö, men det kanske blir lite väl tillrättalagt och förnumstigt i hennes böcker ibland. Tonåringarna runt mig tycker om hennes böcker, gott så. Jag gillar hennes vuxendeckare, måste jag säga - det vore roligt med något nytt på den fronten snart.

Svensk mästare i ungdomsböcker är nog fortfarande Johanna Thydell, med Ingrid Sandhagen som god tvåa. Man får heller inte glömma Katarina von Bredow inser jag nu när jag tänker efter - eller för den delen Katarina Mazetti (trilogin som börjar med Det är slut mellan Gud och mig är ju fantastisk!). Ja, man kan lugnt konstatera att det finns många fina författare med inriktning på tonåringar i Sverige. Det är alldeles förfärligt jättebra.

Mindre tillrättalagt (…som en av recensionerna jag läste konstaterade - droger och sex redan före sidan tjugo i en ungdomsbok är kanske inte alldeles vad man väntar sig) berättas det om tonåriga Tessa i Jenny Downhams debutbok Before I die. Tessa har cancer, obotlig dito, och historien om henne är befriande ickesentimental (nåja, en och annan klump i halsen får jag när jag läser), hon får vara grinig, odräglig och besvärlig men också filosofisk och fin (precis som boken).

Tessa listar saker att göra innan hon dör (jag har sett många böcker på det temat på sistone, men detta är den första jag tar tag i och läser) och det är inga små grejor ska jag säga. Det är stimulerande att följa henne när hon tuggar sig genom livserfarenheter i rekordfart. Hon ska ju hinna göra allt - inklusive att bli kär, bryta mot lagen och köra bil (fastän hon bara är 16 :)) - på bara några månader, det är ett tufft jobb.

Tack till Lia för tipset!

Vi har inget slutspelsskägg, men som tur var så hade vi varsitt par av specialkalsongerna. Alla sätt är bra utom de dåliga ;)

All jobbrelaterad prestationsångest åsido så ska det bli otroligt kul att få se Qingdao, både fabriken (ja, jag är en nörd) och stan i sig. Vi kommer att bo på andra sidan vägen från den röda flurpen räknat, så det blir inte värst långt till havet :)

Ajvide Lindqvist, John, Människohamn
Blædel, Sara, Bara ett liv
Gerhardsen, Carin, Pepparkakshuset
Haag, Martina, I en annan del av Bromma
Jansson, Anna, Inte ens det förflutna
Jungstedt, Mari, Den mörka ängeln
Keyes, Marian, This charming man
Loe, Erlend, Gör vad du vill
Robinson, Peter, Kall som graven
Swedenmark, Eva, Hallon och hat
Weisberger, Lauren, Chasing Harry Winston

—

Lämnade åter Leif GW, Kallentoft (three points, helt OK) och Ingrid Hedström (också three points, tack till Kurt för tipset!) i dag, råkade få med mig Thomas Bodströms “Rymmaren” på snabblån hem. Det är nog lite kalkonvarning på den om man ska tro de recensioner jag redan har sett, men jag är nyfiken.

Kristoffer är på forspaddlingskurs med kompisen Lisa hela helgen, kvar hemma är jag och har bok- och sol-maraton. Om man nu ska bada inför julafton (bara ;)) så kan man ju snika sig en hemmaspa-dag på självaste nationaldagen, så jag dök in bakom mitt gladblommiga duschförhänge och pysslade en lång stund. Det är ju så ljuvligt - varför gör jag det inte oftare?

Veckan som gick var minst sagt intensiv, vi har blivit duktiga på att gå upp tidigare på mornarna, så nu är vi oftast på jobbet vid 7. Värsta dagen var i tisdags, då slog jag igen testpärmen först 21.50, så det blev minst sagt en lång dag med jobbtankar. Jag ville förbereda mig för ett telefonmöte på onsdagen och när jag väl satt där och förhandlade med andrasidanjorden så fick jag som tur var känna den där känslan av att hard work pays off. Det är ju ingen självklarhet, men var gång det inträffar så mår jag så bra.

Den 22/6 blir det nu så att test manager Andersson ska åka till Andrasidanjorden, sedan ska jag, jag, stå där och förklara för det berörda ministeriet vilka tester jag anser att vi ska göra på de tåg de betalar 10 miljarder för, och varför. Mycket pengar är det, de testerna vill man inte ska misslyckas. Ungefär. Mina axlar dignar under bördan på samma gång som jag toknjuter.

I går fick jag så mycket beröm för det jobb jag gör, att jag rodnar än. Ett av mailen borde jag nog skriva ut och spara. Det gick i kopia till ett antal överordnade, men tyvärr inte till den där lönesättande ;) “We need Siv here! I know it’s not possible, but we need someone like her” började det, och sedan fick jag veta att min fantastiska förmåga att hålla folk på gott humör trots kulturskillnader och tung arbetsbörda är något alldeles unikt. Och jag blir skraj, för det kan ju bli så att jag stannar en längre period där på andra sidan jorden (i höst/vinter, om det nu blir så) , men jag vet ju med mig att jag ÄR inte alltid sådär glad och positiv, det orkar ingen. Personen ifråga har iakttagit mig i ett halvår, i ett halvår kan vem som helst orka vara glad och trevlig, men ju längre tiden går och ju mer stressen ökar så skavs ju även min hypersociala sida ner.

Fast jag antar att jag får träna mer på att vara glad över de omdömen jag får nu, än skraj för att de ska vittra sönder med tiden.

Man vet att det är varmt när limmet i ryggen smälter och sidorna rasar ur boken man läser. 50,3 grader varmt visade termometern som var i solen, inomhus hade jag 30,1 grader varmt, trots att jag dragit för alla fönster där solen ville strömma in och värma ännu mer.

Jag är som synes inne på Arne Dahl, igen. Jag steck emellan med Leif GW Perssons Den som dödar draken, jag kan erkänna att jag var tveksam till om jag skulle orka med en hel roman med Evert Bäckström i huvudrollen, men det gick bra ;)

Boken tar sig INTE in i topptrion av de bästa Leif GW-böckerna, men den var oerhört underhållande och jag skrattade snudd på högt ibland. Jag älskar hans torra humor, han ger t o m - via en av huvudpersonerna - en känga till den där tröge gubben, professor eller vad han nu är, som brukar stå och orera i TV3:s Efterlyst på torsdagskvällarna :-D

På FB kan man få veta om ens kompisar tycker att man skulle passa bra i en kärleksrelation med en av deras andra kompisar. Den gamla skolkamraten som också är vän med Kenny Bräck anser att vi är ett passande par.

Det var som *** - baserat på min körstil då, eller?

(nåja, nu tror jag vare sig att hans fru (?) eller Kristoffer behöver vara speciellt oroliga)

(dålig mobilbild, jaaa)

Det finns absurda upptäckter, och så finns det ABSURDA.

Någon kväll i förra veckan (jag minns inte vilken) passerade vi fontänen i Rudbecksparken, och om den tyckte uppenbarligen någon att den behövde kompletteras med en… fisk.

(det luktade inte tårta om den lilla installationen, kan jag avslöja)

…eller (om man ska låta fantasin leka istället ;-P) var det kanske så att den simmade in i ett rör i Långtbortistan, intet ont anande, och så schlorrrrrp så drogs den automagiskt igenom halva jordklotet för att sprutas ut alldeles där?

Jo, men vi säger så, det är mycket mycket roligare.

Efter Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten (utmärkt bok!) greppade jag Camlla Läckbergs nya bok, Sjöjungfrun. Kontraster, minsann. Det är ju det som är det fina med böcker. Man kan välja (vidden av) kontrasterna alldeles själv.

Nåja, nog borde en bok korrläsas många gånger innan den trycks? Fattiga förlag med små författare - kanske inte, men en cash cow som ett alster av Läckberg borde de ha råd att fixa till innan den ges ut.

Icke så. En av huvudpersonerna känner sig i en scen lite som Gregor Samsa i Förvandlingen (han förvandlas till en insekt och inser det förtvivlade i att hamna på rygg, ungefär), en novella som enligt Läckberg är skriven av… Josef Kafka. Fast det var ju Franz han hette. Och just såna grejor, att svänga sig med såna lite mer “finlitterära” referenser när de sedan är felaktiga, blir så fåniga att det hade sett snyggare ut om de inte fanns alls än när de är felaktiga. Alla får hjärnsläpp ibland, inte minst jag, men orden “Josef Kafka” STUDSAR ut från sidan och det är ju konstigt att ingen som korrläste såg det.

Detaljer detaljer. Men det är en varm dag (i e jag är svettig och därmed också lite kinkig), jag har tagit kompledigt efter en diger övertidsvecka förra veckan och jag har för stunden inget bättre för mig än att dissekera romaner.

Annat roligt boknytt är boken Bonk, som jag förärades av Cecilia som var hemma i Sverige på ett snabb-besök. Jag har redan börjat läsa, och den är milt sagt underhållande. Vi får se om den håller hela vägen igenom på samma suveräna sätt som Stiff.