Spinster and Spin(n)ster

Kristoffer är på forspaddlingskurs med kompisen Lisa hela helgen, kvar hemma är jag och har bok- och sol-maraton. Om man nu ska bada inför julafton (bara ;)) så kan man ju snika sig en hemmaspa-dag på självaste nationaldagen, så jag dök in bakom mitt gladblommiga duschförhänge och pysslade en lång stund. Det är ju så ljuvligt - varför gör jag det inte oftare?

Veckan som gick var minst sagt intensiv, vi har blivit duktiga på att gå upp tidigare på mornarna, så nu är vi oftast på jobbet vid 7. Värsta dagen var i tisdags, då slog jag igen testpärmen först 21.50, så det blev minst sagt en lång dag med jobbtankar. Jag ville förbereda mig för ett telefonmöte på onsdagen och när jag väl satt där och förhandlade med andrasidanjorden så fick jag som tur var känna den där känslan av att hard work pays off. Det är ju ingen självklarhet, men var gång det inträffar så mår jag så bra.

Den 22/6 blir det nu så att test manager Andersson ska åka till Andrasidanjorden, sedan ska jag, jag, stå där och förklara för det berörda ministeriet vilka tester jag anser att vi ska göra på de tåg de betalar 10 miljarder för, och varför. Mycket pengar är det, de testerna vill man inte ska misslyckas. Ungefär. Mina axlar dignar under bördan på samma gång som jag toknjuter.

I går fick jag så mycket beröm för det jobb jag gör, att jag rodnar än. Ett av mailen borde jag nog skriva ut och spara. Det gick i kopia till ett antal överordnade, men tyvärr inte till den där lönesättande ;) “We need Siv here! I know it’s not possible, but we need someone like her” började det, och sedan fick jag veta att min fantastiska förmåga att hålla folk på gott humör trots kulturskillnader och tung arbetsbörda är något alldeles unikt. Och jag blir skraj, för det kan ju bli så att jag stannar en längre period där på andra sidan jorden (i höst/vinter, om det nu blir så) , men jag vet ju med mig att jag ÄR inte alltid sådär glad och positiv, det orkar ingen. Personen ifråga har iakttagit mig i ett halvår, i ett halvår kan vem som helst orka vara glad och trevlig, men ju längre tiden går och ju mer stressen ökar så skavs ju även min hypersociala sida ner.

Fast jag antar att jag får träna mer på att vara glad över de omdömen jag får nu, än skraj för att de ska vittra sönder med tiden.

Man vet att det är varmt när limmet i ryggen smälter och sidorna rasar ur boken man läser. 50,3 grader varmt visade termometern som var i solen, inomhus hade jag 30,1 grader varmt, trots att jag dragit för alla fönster där solen ville strömma in och värma ännu mer.

Jag är som synes inne på Arne Dahl, igen. Jag steck emellan med Leif GW Perssons Den som dödar draken, jag kan erkänna att jag var tveksam till om jag skulle orka med en hel roman med Evert Bäckström i huvudrollen, men det gick bra ;)

Boken tar sig INTE in i topptrion av de bästa Leif GW-böckerna, men den var oerhört underhållande och jag skrattade snudd på högt ibland. Jag älskar hans torra humor, han ger t o m - via en av huvudpersonerna - en känga till den där tröge gubben, professor eller vad han nu är, som brukar stå och orera i TV3:s Efterlyst på torsdagskvällarna :-D