Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Ibland är det bittert att vara trött - det var sommarfest på Firman i förrgår, stort tjosanhejsan med över tusen personer anmälda (det kom folk från systerdivisionen i Stockholm också) men vare sig K eller jag hade lust eller ork att gå. Hemlig gäst skulle det ju bli, jo, men förra året var det Charlotte Perelli och, tja, nja. “Det kan man nog vara utan”.

Jag missade de utomordentligt sköna bröderna RONGEDAL. Va? *yyyyl* De är ju alldeles underbara.

Jag gillar inte hemligheter och överraskningar :( Jag vill veta vad jag missar. Eller o-missar. Alltid.

Jag behöver VERKLIGEN semester. Det kan bara bli två veckor, det är egentligen två veckor för lite, men så får det bli. Och jag behöver dem NU.

(jag får tåla mig tre veckor till)

—

Badbibliotek lät väl som en särdeles bra idé! Det har onekligen hänt att läsningen tagit slut snabbare än man tänkt sig när man njutit i solen långt hemifrån. Frågan är bara vilka böcker man vill riskera “vattenvågor” i?

Just nu läser jag en hel bunt ungdomsböcker, välskrivna diton kan man som bekant njuta av oavsett fysisk ålder.

Christina Wahldén skriver fint om självmordslängtande tonåringar i För bra för att dö, men det kanske blir lite väl tillrättalagt och förnumstigt i hennes böcker ibland. Tonåringarna runt mig tycker om hennes böcker, gott så. Jag gillar hennes vuxendeckare, måste jag säga - det vore roligt med något nytt på den fronten snart.

Svensk mästare i ungdomsböcker är nog fortfarande Johanna Thydell, med Ingrid Sandhagen som god tvåa. Man får heller inte glömma Katarina von Bredow inser jag nu när jag tänker efter - eller för den delen Katarina Mazetti (trilogin som börjar med Det är slut mellan Gud och mig är ju fantastisk!). Ja, man kan lugnt konstatera att det finns många fina författare med inriktning på tonåringar i Sverige. Det är alldeles förfärligt jättebra.

Mindre tillrättalagt (…som en av recensionerna jag läste konstaterade - droger och sex redan före sidan tjugo i en ungdomsbok är kanske inte alldeles vad man väntar sig) berättas det om tonåriga Tessa i Jenny Downhams debutbok Before I die. Tessa har cancer, obotlig dito, och historien om henne är befriande ickesentimental (nåja, en och annan klump i halsen får jag när jag läser), hon får vara grinig, odräglig och besvärlig men också filosofisk och fin (precis som boken).

Tessa listar saker att göra innan hon dör (jag har sett många böcker på det temat på sistone, men detta är den första jag tar tag i och läser) och det är inga små grejor ska jag säga. Det är stimulerande att följa henne när hon tuggar sig genom livserfarenheter i rekordfart. Hon ska ju hinna göra allt - inklusive att bli kär, bryta mot lagen och köra bil (fastän hon bara är 16 :)) - på bara några månader, det är ett tufft jobb.

Tack till Lia för tipset!