…men i Pompeji regerade hundarna
Pompeji. Vi ville dit. I torsdags blev det av.
InterCity-tåg från Rom till Neapel tog ungefär 2,5 timme enkel resa, förstaklassbiljett kostade 51 euro t o r per person (andra klass 39, med så liten prisskillnad tyckte vi att det var godis att kosta på sig första klass, vi tog det som ett studiebesök, som de tågnördar vi är ;)). Det finns expresståg som går på cirka två timmar, mycket dyrare, och så finns det regionaltåg som tar ca 3,5 timme på sig - det alternativet kollade vi inte ens pris på när vi nu skulle t o r på en dag.
Väl framme på station Napoli Centrale förflyttar man sig mot station Garibaldi på Circumvesuviana-banan (lokaltåg som går runt Vesuvius), några minuters promenad och bra skyltat. Väl där väljer man blå linjen mot Sorrento och kliver av vid Pompeji Scavi, inget annat (det tar ungefär 35-40 minuter från Garibaldi). Kliver man av vid “bara” Pompeji så hamnar man i den nya stan - och det är ju sällan vad man som turist tänker sig (det där visste jag som tur var på förhand, så den missen slapp vi göra).
En lång rad varningar fanns att begrunda där man köpte biljetter. Förutom att det varnades för att området är stort, så man kan bli trött (det var det, och det blev man - men, uff, ska man behöva få det berättat för sig? kan man inte ana det själv?) så varnades det också för alla lösspringande strykarhundar. Nåja. Vi såg inte en enda som inte sov…
Detta är såååå kultigt. Cave canem - “varning för hunden” som golvmosaik innanför ytterdörren redan 79 e Kr.
Ironiskt nog så låg denna trötta jycke alldeles utanför den tragiske poetens hus, där golvmosaiken återfinns - men just denna voffe verkade så måttligt farlig.
…och den här kraken var möjligen farlig före augusti år 79. Huvva.
(morbida jag hade f ö sett fram vääääldigt mycket emot att se alla de berömda gipsavgjutningarna av de döda människorna - men icke, vi fann dem inte, ingen ledtråd fanns heller i guideboken. de enda vi såg låg stuvade på hyllor (!) i det förråd där också hunden på bilden stod undanskuffad. Som tur var kunde man åtminstone kika in i förrådets gallergrindar)
Den här, i Appolos tempel, tittade åtminstone upp på mig och viftade på svansen en stund innan den somnade om.
Basilikan. Blå himmel. Ljuvligt.
Forum.
Det ska tydligen finnas gott om oanständigt klotter, men jag hittade tråkigt nog aldrig något jag kunde tyda :)
Denna stod dock för sina åsikter alldeles utan skriven text (ah, den var dålig. sorry)
Ja, stort område ja.
Vilse var ordet, sa Bull.
…men Vesuvius var allorstädes närvarande, hur vilse man än kände sig.
Snyggo!
Inträde till Pompeji kostade 11 euro. Det var värt varenda öre. Att sitta på tåg och lokaltåg kändes heller aldrig trist eller betungande - det finns mycket att se utefter vägen. Har man en vecka i Rom och känner att man sett det mesta av det man vill se under de första dagarna så kan jag absolut rekommendera en avstickare ner till Pompeji.
Ingen av bilderna är det minsta photoshoppad, förresten. Himlen VAR verkligen så där blå!
Ouaaah, hur sugen blir man? Men var det inte HETT där nere?
Lööv the canines! :)
Tjärlek
Comment by Marie — July 28, 2008 @ 6:16 pm
Stekhett! …men det är ju lika varmt här, med skillnaden att man INTE har AC hemma i sovrummet :-/
(vykort finnes, ska bara skickas också ;))
Comment by semestersiv — July 28, 2008 @ 7:00 pm
Jag funderar på att åka till Rom till våren, så jag tackar för bilder och inspiration.
Kram,
Carra
Comment by carra — July 29, 2008 @ 12:01 am
Då säger jag bara: du, en bok, två pizzabitar (finns en otroligt fin liten hål-i-väggen-pizzeria på samma kortsida som katthemmet ligger) och en låååång eftermiddag på en bänk vid Largo di Torre Argentina! Om du inte har varit i Rom förut tror jag att kärleken blir het mycket snabbt.
Comment by semestersiv — July 29, 2008 @ 7:47 am
Det ser härligt ut- både Rom och Pompeji. Dit ska jag åka någon gång…
Gipsavgjutningarna (både människorna och en hund) har precis visats på Houston Fine Arts Museum så åtmisntone en del av dem är säkert fortfarande på USA turne. Bra för oss som inte kommer iväg till Italien, men jag förstår din besvikelse. De är makabra men berör på ett alldeles fantastiskt sätt.
Comment by Cecilia i Houston — July 29, 2008 @ 8:39 pm
Cecilia: ah, vad coolt! Världen får ta del av det världsarv det är.
…men vi hittade minsann gjutformar (!! - men OK då, man inser att de inte vill riskera originalgipsavgjutningarna in everyday life ute på plats) för både människor och annat, så de skulle kunna lägga ut “fejkvarianter” i väntan på att originalen ska komma tillbaka. Så hade de gjort med några statyer (och det kan man ju inse att de måste), originalen stod inne i Neapel på museum, men en kopia prydde ändå ursprungsplatsen. Åååååh, vi såg så mycket vi skulle vilja “fixa” där (informations-skyltar, till exempel, ganska basic kan man tycka *harkel*, de gör verkligen inte det de skulle kunna göra av den där fantastiska platsen…)
Comment by semestersiv — July 31, 2008 @ 9:45 am
Hejsan och stort tack för att du berättade så utförligt om hur man reser från Rom till Pompeji. Vi gjorde i stort sett samma tripp i tisdags med god vägledning av din text! Pompeji är verkligen en kanonavstickare om man är i Rom och har en dag extra!
Comment by Thomas Johnsson — January 25, 2009 @ 3:26 pm