lunchdags
…men nej, jag tänker inte äta sjögurkor under den kommande resan heller. Sjögurkor finns i många varianter, men denna är en av de mest, um, fnissframkallande.
(De här fotograferade jag hos en fiskmånglare under en promenad i Qingdao i juni. Ända sedan jag besökte Sydkorea 1999 har jag pratat om de här simmande små snopparna - men ingen har trott mig. Nu har jag bildbevis.)
—
Vi var på en sån där restaurang där man pekar ut det man vill ha tillagat. Det var en av stans absolut dyraste och finaste restauranger (och resulterade i att jag numera bl a har ätit krokodil… samt att jag fick genomlida en riktigt jävlig magsjuka efteråt), men jag var måttligt road. Jag vill INTE lära känna maten jag ska äta innan den tillagas.
Vissa saker vill jag inte ens SE, om jag ska behålla matlusten. Geoducks är ett sånt exempel. De är också vidriga, och ser ut som… ja, döm själv.
(nä, vi åt inga såna)
Du menar på allvar att man stoppar dem i munnen? När andra ser på?
Comment by Suvi — August 14, 2008 @ 1:47 pm
Jag vet inte hur lätta de är att känna igen när de är tillagade. Råa får vi väl hoppas att ingen äter dem :) (åtminstone ingen bortanför Robinson - där tror jag att de smällde i sig några liknande tingestar)
…men visst är de VIDRIGA?
Comment by semestersiv — August 14, 2008 @ 2:18 pm
Men alltså hallå… vad är det med folk? Såna där kan man väl inte ÄTA?! Jösses, vidrigt är bara förnamnet!
Comment by Molina — August 14, 2008 @ 2:57 pm
Oklart varför, och jag är verkligen inte specieltt vemmelmagad, men den sjögurkebilden får mig att kväljas. På riktigt. Shit!
Comment by Marie — August 15, 2008 @ 6:03 am
Jag tappar aptitien. Har (tyvärr) aldrig hänt förr…
Comment by Kandidat Dropp — August 15, 2008 @ 2:21 pm