Not-so-Spinster and Spin(n)ster

men om man ligger så här ser man ju inte så tjock ut

eller ännu bättre, om man ligger på kläderna så kan hon inte packa väskan, och då kan hon inte åka till Kina i övermorgon. ju.

—

Gott nytt år!

David skickade årets roligaste julkort till oss via posten.se/vykort, och det drog igång en klura-ut-egna-vykortsboom från min sida. Mamma, halvsyster och jag själv har plötsligt en varsin liten vykorts-finaste-bebisen-i-världen i A5-format (gjord av bilden nedan) och detta ger ju jätteroliga möjligheter att höra av sig snabbt och lätt med aktuella bilder från Kina (åker tillbaka 2/1). Stort vykort av egen bild (relativt sjysst kvalitet blir det också), porto ingår - allt för 17.50 per kort. Heeeelt OK. Vad kostar det inte att köpa kort och frimärken? (ja, vi är ju några stackars tappra själar kvar som ännu ängnar oss åt papperspost!)

Flip!

På julaftonen 2007 var M väldigt gravid. Hon hade ont i ryggen och det var väl inte helt lätt för henne, men vi var allihop minst sagt exalterade, för nästa jul skulle vi ju ha någon att skämma bort! Något barn har inte funnits i närfamiljen på länge, M var själv yngst och hon är ju född 1976, så… ja.

Barn. Bebis! En bebis!

Jag förhandlade för första gången med framgång fram det jag försökt med i många år - inga julklappar oss vuxna emellan, nästa jul är bebisen i fokus. Efter lite muttrande gick de andra med på det.

Julaftonen 2008 var skaran reducerad. Kristoffer hade förvisso tillkommit (och han är en succé i hela den lilla familjen, ska jag säga), men M och hennes T var inte med, för när den där efterlängtade bebisen äntligen kom så visade hon sig vara väldigt sjuk. Så där sjuk att vi inte ens kan förvänta oss att få behålla henne bland oss så länge som vi innan hon föddes lite naivt hade tagit för givet. Julafton 2008 var den där bebisen fortfarande kvar med mamma och pappa på sjukhuset i Göteborg, hon kunde inte ens få komma hem över helgen. Några dagar efter julafton hälsade vi på henne.

Jag har på förhand varit skräckslagen. Livrädd för att fästa mig, knyta an och älska den där lilla som är så sjuk så sjuk. När jag väl smekt henne och hållit hennes lilla lilla hand så vet jag att det är kört, hjärtat bultar stort och rött och varmt och jag är en drake - for real - som vill skydda prinsessan från allt. Jag är lost, förälskad, och aldrig hade jag väl velat vara utan den känslan.

Aldrig förut har jag ångrat att jag hoppade av läkarstudierna, men nu önskar jag att jag kunde laga henne, veta, förstå allt och komma på den där dundergrejen som kan fixa. Och jag slutar inte hoppas.
Finaste fina tjejen. Med finaste finaste ögonen. Och ögonfransarna…!

Fet? Izzy? Jajamensan. Vad man förlorar i form av äggstockar och livmoder tuggar man visst ganska snabbt igen på andra vis ;)

(jo, hon får dietmat, nä, det hjälper inte)

GOD JUL!

Jaha, då har man provat det där med mammografi då. Medelålderspoäng - check!

Det var ju ingen fara egentligen (och jag kan inte påstå att jag är orolig för resultatet, som ska komma i januari), men nog är det fascinerande exakt hur hårt man kan trycka ihop de där krakarna. Naturen gav mig F-kupor och jag kan berätta att dessa var vid själva förevigandet så utplattade att jag kunnat använda dem som, tja, överkast på dubbelsängen om jag hade velat (det ville jag inte). Som tur är trycks de både horisontellt och vertikalt, så man behöver inte rulla in dem likt pannkakor i BH:n efteråt. Nu trycktes de än hit än dit - likt prästens lilla kråka - så slutresultatet gick att skramla loss till något liknande normalläge trots allt.

(var detta för mycket informtion? men jag vet att många som inte testat själv undrar)

Jag önskar att det fanns liknande screening för de vanligare manliga cancertyperna men let’s face it grabbar - in i den där apparaten vill ni inte langa testiklarna. Jag lovar.

—

…men det behöver tydligen inte bli överkast av dem? (hittat på SvD av en slump)

Hmmmpf, det var visst inte bara jetlag.

När jag övernattade i Beijing innan flighten till Sverige så upptäckte jag ett stort, runt och underligt blårött märke högt upp på låret. Kändes inte riktigt som ett blåmärke men med 43 (!) kg bagage tog jag för givet att jag hade gjort mig illa när jag kånkade. Lätt hänt i stressen.

När jag kom hem blev märket allt underligare, det var lite svullet och kliade och för var dag som gick så liksom vitnade det i mitten, det blev mer och mer som en röd ring och… i mitten såg det ut som ett litet litet sår. Hmf. Nä. Inte. Inteinteinte. Så äckligt!

Jo, en av grannarna på hotellet i Qingdao hade varnat mig för att det fanns fästingar i bygget, men nåt så äckligt ville jag inte tänka på. Borde jag inte ha märkt om jag blivit biten? Men de små äcklen hugger och smittar tydligen inte bara när de är färdiga fästingar, även i förstadiet - när de kan vara så små som 1 mm - är de lömska. I Shandong finns fågelburna fästingar med borrelia.

Nu är det mest bara knollrigt och klådigt kvar, men så sänkt som jag varit den senaste veckan, med feber, huvudvärk och ledvärk, så ville jag ändå kolla. I går fick jag gå hem från jobbet kl 15, somnade bums, vaknade när Kristoffer kom hem strax efter 18 men gick sedan och lade mig igen vid 20.30. Party-tjejen! Visst kan borrelia ota läka ut av sig själv, men det vore ju ändå dumt att chansa om det nu var det och…

“Jo, nog ser det där ut som borrelia” sa fabror doktorn och hem gick jag så med en präktig penicillinkur till att börja med. Tre om dagen i tio dagar.

Och i mitt trötta förvirrade tillstånd är det hela tiden fel ord som dyker upp i skallen när jag ska förklara.
Ebola? Nä, borrelia är det ju.
Nästan samma bokstäver men kanske inte riktigt lika illa ändå va…?

Koma.
Bihåleinlammation.
Koma igen.
Ska man verkligen vara så här jetlaggad?

—

Mamma är rätt rolig mitt i allt. Cellgifterna har kickat in åtminstone i hårbotten. Det mesta är borta.

“Jag ser ut som en rumpnisse” säger hon. Peruken ligger kvar i sin kasse, hon går som hon är. Otroligt coolt och helt rätt tycker jag (men det borde bli kallt, en mössa vore kanske på sin plats?).

“Många tittar på mig, ‘voffo ser hon ut på detta viset?’ ser de ut att tänka” fortsätter hon.

Jag tycker att hon ska säga “voffo voffo voffo GLOR du på detta viset” om nån är dum mot henne.