Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Jag hade redan glömt att jag gjort en mammografi, så när jag sprättade kuvertet där bröstenheten i Västerås meddelar att jag inte har några spår av bröstcancer så blev jag kanske inte så lättad som jag borde. Eller, jag är naturligtvis glad att vara frisk, men jag var inte rädd att INTE vara det heller. Åtminstone inte just den sjukdomen.

—

Jag har inte prostatacancer heller, vad än ljushuvudena i Expressens tyck-till-fält kan spåna fram:

Postat av M.Pigg 45 den 28 jan 2009 kl 00:05
Män löper betydligt större risk att drabbas av prostatacancer än kvinnor, detta beror förmodligen på att män onanerar mer än kvinnor, som ju helt saknar sexlust enligt traditionen.
Det kan även finnas andra anledningar men de innefattar inte självbefläckelse så de är fullkomligt ointressanta att ta upp i sammanhanget.

Jag tror att herr M Pigg, 45 år, får fundera några varv till på det resonemanget.

Resten finns här.

—

Tack för omtankar om annat hälsorelaterat (eller snarare o-hälso). För dagen är det relativt lugnt på både mamma- och bebisfront. Jag hoppas det förbli så LÄNGE nu.

Det är så tvära kast. Det som är bra är så jättebra, men det andra är så obegripligt tungt. I går em kom ett besked om en älskad liten liten människa som fick mig att bryta ihop totalt (tur att jag var kompledig för dagen, kan man säga). Även om man intellektuellt “vet” så är smärtan enorm.

Jag mumlar “maskrosor”.
Maskrosor, maskrosor.
Asfaltera över oss, gör det, men till slut ska vi buffa oss upp igen.

…men det var väl inget nytt.

Sex barn dog och tusentals skadades på grund av den förgiftade mjölken i Kina förra året. Jag tycker absolut att det ska utmätas ordentliga straff och feta skadestånd, men dödsstraff? Otroligt. Två ska dö, en får livstid och ytterligare 15 får “vanliga” fängelsestraff i varierande antal år.

Dessa tidningsrubriker från blaskan jag plockade på flighten mellan Qingdao och Beijing i lördags var det sista jag fick med mig rent grubbelmässigt från Kina, och det var en sorglig men kanske välbehövlig påminnelse om allt som beöver förändras i stora landet i öst.

(vem straffar då dem som mörkade allt detta med den giftiga mjölken så länge OS pågick? ingen, naturligtvis. en sån skandal fick ju inte sabotera det enorma propagandamaskineriet under mästerskapen)

Min hatkärlek till landet består. Jag känner ändå en enorm tacksamhet för allt jag lärt mig, yrkesmässigt såväl som privat, för alla fina människor jag mött och de möjligheter jag får och har fått. Tusen nya minnen, en del roliga, en del absurda och en del förfärliga. Det är livet, det.

Nu ska jag anpassa mig till “hemma” igen. Tresamhet, samboliv, flytt till radhus. Nya arbetsuppgifter (eller snarare nytt projekt att utföra dem i). laga MAT på kvällarna igen. Städa. Ja, livet (igen ;)).

Åter till Kina, uppdateras endast här! (Blogsome är tokspärrat(* i Kina!) Häng med, vet’ja.

(detta blir fjärde resan sen midsommar, men nu ÄR det sista vändan… um, i alla fall för detta projektet :))

*) i e det är inte bara spärrat för tokar, det är spärrat för alla.