Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Jo, vi kom hem seeeeent i måndags kväll, men sen dess har vi bl a roat oss med flytt av det sista + flyttstädning, så jag har inte haft energi att skriva. Men oj, det har jag visst inte nu heller, så tills vidare hänvisar jag till Kristoffers variant av det hela. En hel del bilder ska jag däremot försöka få ut under kvällen. Bis später.

Dagens bästa ursäkt.

Jag googlade bilder från Sri Lanka för att visa för Kristoffer (nostalgitripp galore) och snubblade över en fantastisk fotograf: Thushan Sanjeewa - enjoy!

…men i dag överger jag mitt diskreta bokmissbruk och kommer ut i ljuset, min kärlek och livsluft (nåja) är icke längre hemlig, jag ska delta i BooksWorsLetters!

—

Ja, jag vet, jag skriver alldeles för sällan om “mina” böcker nu. Under den fritid jag har (mycket jobb, mycket mamma, mycket flyttplock) läser jag som en tok, det är ungefär vad jag orkar, dra iväg på äventyr via papper och ord - men skriva, recensera? Nej, jag har blivit lat (eller trött, om man vill vara snäll).

Det blir minst sagt vilt skilda böcker - men senaste tien har det blivit ovanligt många svenska, det är skoj.

Den här helgen har det blivit Jag tror vi måste prata faktiskt av Jon Jeffersson Klingberg (”60-talist genomgår skilsmässa och försöker överleva första året” om man kokar ner det, inte alls tokigt men kanske inte ett rungande överbetyg heller, 3+ mer än 4-) och Mamma, pappa, barn som är Carin Gerhardsens andra kriminalroman om Hammarbypolisen.

Yay, den sistnämnda får tummen upp! Carin Gerhardsen tillhör precis som Karin Alfredsson de svenska kriminalförfattare som man önskar att ännu fler skulle upptäcka. De sätter Liza Marklund och många av de andra vrålstora deckarnamnen på pottan så det sjunger om det.

Carin fotograferades av Daniel Skoog

Spaningsgruppen på Hammarby polisstation på Södermalm i Stockholm måste handla snabbt. På kort tid inträffar två mord som båda hamnar på kriminalkommissarie Conny Sjöbergs bord.
En sextonårig flicka med trassliga familjeförhållanden hittas strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Kvar finns hennes lillasyster som befinner sig i en situation ingen fjortonåring borde behöva hamna i.
Under ett joggingpass finner polisen Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och i närheten påträffas en kvinna utan id-handlingar död.
Samtidigt vaknar en treårig flicka en morgon och finner att hon är alldeles ensam. Hennes pappa är utomlands och alla tecken tyder på att hennes mamma har tagit lillebror med sig och flyttat därifrån. Hanna är ensam kvar, inlåst i lägenheten. Och tiden går.

Mamma, pappa, barn kommer jag att köpa i pocket och ge till min halvsyster när den släpps. En ledtråd: det är ett bra betyg.

—

Reservationslistan:

Barclay, Linwood, Utan ett ord
Franchell, Eva, Väninnan
Gavalda, Anna, Lyckan är en sällsam
Giertz, Caroline, Den sista dagen
Hedström, Ingrid, Flickorna i Villette
Johannisson, Karin, Melankoliska rum
Kallentoft, Mons, Höstoffer
Min mormors historia
Roslund, Anders, Tre sekunder
Sittenfeld, Curtis, American wife

Fisk är gott, men det blir gärna lax för mig. Ofta. Dags att ändra på det.

Experimenterade med hokifilé för andra gången i kväll, det har blivit toppengott båda gångerna.

Ringla ett tunt lager olja i ugnsfast form. Ett lager strimlade grönsaker (i dag blev det zucchini, fänkål, purjolök och vanlig gul lök), salta-svartpeppra-vitlöka, så ett lager fisk (400 g hokifilé i mitt fall), salta-peppra-vitlöka, ännu ett lager grönsaker, salta-pepp… ja, ni vet. Klatta över en burk (eller två ;)) creme fraiche (den med chili och paprika är pigg!), riv över ost (Västerbotten är godast) och wrooom in i ugnen. Jag kör 225 grader, 45 minuter.

Det blir fräscht och gott, lite basmatiris till så har man en halvfest-måltid. Snudd på helfest. Riktigt sjysst som matlåda dagen efter också.

(update: naturligtvis blir det inte sämre med torsk, om man hittar den miljövänliga sorten…! )

“Is it a bird, is it a plane - no, it’s Superwoman!”
Ja, så recenserade kollega och blivande granne Patrik min framfart på cykeln i morse. Jag försökte ju inte ens köra över honom.

Kl 7.55 i morse var jag förvisso duschad och tandborstad, men jag struttade fortfarande runt endast iklädd handduk. Plötsligt kom insikten - - -

Hupp! Jag har ju möte 8.00!

Kl 8.10 klev jag in i mötesrummet. Jag har förvisso bara 2,5 km till jobbet, men jag tycker ändå att det var rätt bra gjort. Kläder hade jag lyckats få på mig, håret stod visserligen på ända - men dock. Som tur var hade mötet dessutom blivit en kvart försenat, så jag ställde inte ens till med nåt.

Det börjar bli kul att cykla igen. I början av varje säsong (nej, jag är inte året-runt-cyklist, jag törs inte slajda runt på is och slask under vintern) är det så trööööögt och tuuuuungt, men med lite vana och inte så lite påfyllning av luft i däcken *harkel* så börjar det kännas bra igen. Superwoman är ju att ta i, men nog är det skönt att susa nerför backar med vinden i håret.

Plötsligt är dessutom gator och cykelvägar rensopade (tumme upp) och jag siktade vitsippor i backarna när jag cyklade hem efter jobbet (två tummar upp).

I dag hade jag möten konstant från kl 09.00 till 16.00. Ska man hinna jobba på riktigt också?

På ett av mötena serverades jag emellertid ett gapskratt som räddade hela DET 2,5-timmesmötet. Min stackars chef försökte skämta till det lite efter en strategi-gud-va-vi-ska-bli-duktiga-duvning genom att recitera ett gäng berömda ord - “ask not what your country can do for you - ask what you can do for your country” - byta “country” mot “company” och sen lite i förbifarten nämna John F Kennedy igen varpå kollega Chris höjde sin ljuva stämma och sa ” …and he got shot, mind you!”

- - - och nu ska man väl inte skämta om skjutna presidenter och yadayada men det var en rätt klockren kommentar alldeles då. Ju. Basta.

Påskhälsningar från Astor

inget vet som en katt hur man på effektivast möjliga sätt ATTACKVILAR

Glad påsk, på er. Jag firar med mor, som inte mår värst bra, men dock. Kristoffer ansluter så småningom.

Ha det gott, var snälla mot varandra.

Påskpuss!

Att vara anonymsnäll är ibland mysigast av allt.

Utmaning: leta upp en blogg du sällan läser, sällan kommenterar, eller vars skribent du inte känner/känner till (*. Ja, det är ju enklast om det ändå är någon som du kan tänkas tycka något bra eller snällt om. Läs. Hittar du nåt du gillar? Finns det något du kan skriva till den där personen som h*n kan tänkas bli glad av att läsa?

Skriv det. Lämna en anonym och vänlig, berömmande eller uppmuntrande kommentar. Gör det en gång. Sen en gång till, hos nån annan? Det är lite trivsamt. Man vill göra det igen. Jag lovar.

*) hur du ska hitta? use your imagination. leta upp nån bloggportal och klicka i på första bloggen med ditt husdjurs namn, eller gå till tredje länken i den tredje länkade bloggen i den trdje länkade blggen i den tredje bloggen i din egen bloggroll? ja, du hittar nåt. promise.

Är det bara jag som tycker att Jill Scott är på tok för ung för att vara en riktig Mma Ramotswe? Jag hade helt missat att de gjort film om böckerna (älskade de tre första, men tröttnade sen på konceptet) och blev minst sagt förvånad när jag såg filmaffischen.

Kristoffer har åkt till Stenstorp, jag har en DraTummenUrRöven-dag. Jag inser just att ett av dagens “borden” BORDE heta “rensa ogräs mellan plattorna”. Vi får väl se…

—

Apropå rensa ogräs.

Dagens statusrad på facebook:
Anna X har fejat lite på ballen så den är sittbar - - -

Jo, jag förstår att Anna har städat sin balkong så att det blir trevligare att sitta där ute, men ack ack ack så mitt barnsliga lille inre snusktroll fnissade åt formuleringen!

—

Låt oss hoppas att mottagaren fortfarande har en frimärkssamlare i vänkretsen!

se den ljuvliga helheten hos Suvi

Veckans lyckopiller kom i går, ett påsk-kort från Suvi. Jag skrattade så jag grät åt hennes och Sniffens gemensamma påskhälsning (Sniffen stod ut med huckle, Suvi fixade resten med sin photoshop-magic)

Drag-hund fick helt plötsligt en heeelt ny innebörd ;-P

Nej, vi kommer INTE att köpa Carte d’Ors nya sorbet med päron och choklad igen. Smakade inte värst mycket av någonting alls, mest bara… kallt. Synd, det lät väldigt lovande.

Runtlullande x antal timmar två dagar på raken. Skönt.

Årets första Tussilago siktades i dag (ja, det var med stor sannolikhet långt från årets första, men den första JAG lade märke till, om man ska vara noggrann), mol allena bland dött gräs, kvistar och skräp. Hoppas den får sällskap snart. Det såg lite trist ut att försöka tindra ensam i den där skräpiga backen.

Det kanske blir vår i år också, trots allt?

Halva priset på bokrean. 267:- gick detta bokfrossande loss på.

Jag har så smått börjat försöka återfå lite ordning i bokhyllorna. Min käresta tyckte nog att Biltemakatalogen passade bra in i medicinhyllan. Jag är inte helt säker på att vi är överens, men lite skön blandning blev det.