bjohohooootifol, tycker jag
Den långa historien om tanken på ett halsband:
Jag såg det redan förra sommaren. Halsbandet. Det låg presenterat i en smyckedisk i gallerian under Carrefour i Qingdao. Jag förstod inte riktigt varför det fanns där, det var absolut inget som den gängse kinesiskan skulle gilla (och sååå många rika turister letar sig normalt inte till just DEN gallerian). En sirlig, ganska stor ros i silver, på ett chunky läderband.
Jag frågade inte ens vad det kostade. Jag såg att det var importerat. Man blir lätt snål i Kina. Importerat = dyrt = utkonkurrerat av allt annat, lokalt, som man kan köpa och få mer för pengarna.
Det låg kvar i september. Och november. Jag vet inte hur många gånger Cecilia och jag stannade till där vid disken. Hon garvade till slut. “Men be att få prova det då?”. Näääe.
I januari låg det FORTFARANDE kvar, och nu var det 30% rea på allt. Ja, men då kanske jag skulle våga fråga efter priset?
Det VAR dyrt, trots rea. Dyrare än jag hade befarat. 600 spänn skulle de ha, och jag låg förvisso på traktamente men trots att jag älskar smycken så är jag en low budget-brutta i det avseendet, ett så dyrt smycke har jag aldrig ägt. Nä, det blev inget.
Så, för två veckor sedan i London, ett besök på Portobello Road - och där låg den i ett rea-kryp-in: en silverbrosch som såg ut snudd på exakt som hänget på halsbandet jag trånade efter under så lång tid i Qingdao. £5. Som hittat.
Massor av pillande och två läderband senare så har jag nu mitt halsband. Mycket billigare och coolare egentillverkat, men minst lika fint. Gööööörfint, för att använda värmländska.
Me happy.
Yay! Snyggt!
Comment by Suvi — May 9, 2009 @ 12:03 pm
Men åh så fint!! :0)
Comment by E — May 9, 2009 @ 4:50 pm
Gôrfint var ordet, sa boll
Comment by Mårr — May 9, 2009 @ 11:29 pm
Läckert! Härligt när man gör oväntade fynd!
Comment by KD — May 10, 2009 @ 8:03 am