Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Min mamma och jag brevväxlar, det har vi gjort sedan jag flyttade hemifrån. Så gjorde hon också med SIN mamma, och jag brevväxlade också med mormor så länge hon levde och kunde skriva.

Japp. Posten borde prisa oss. Det är vi som är de där som fortfarande köper frimärken...!

Vi håller fast vid papper eftersom mamma vägrar digitaliseras. Det blir ofta flera brev/kort i veckan - nu när hon ligger i isolering (igen) blir det snudd på ett per dag. Personalen är snälla och postar dem åt henne (men vi hoppas att de ska släppa loss henne igen senare idag).

Handstilen är kass (det kan vi inte skylla på cancern) men det kanske ändå med lite god vilja går att se vad det står: "Hälsn från en _piggare_ Mamma" och jag tror inte att man behöver ha Nobelprisats i empati för att kunna gissa hur sköna såna ord är att läsa. Förutom ÄNNU en infektion som de ännu inte fått spår på exakt och ett RIKTIGT läskigt blodtrycksfall (70/40 är inte... så bra) under dialysen i måndags så är hon en HELT annan människa nu än för bara två veckor sen.

Hon har fått fint kändissällskap i sin diagnos nu, förresten. Den i mitt tycke störtsköne gamle fotbollspelaren Klas Ingesson har fått samma cancerform som mamma :(

Han är lika gammal som JAG, och har väl barn. Faan! Livet är knäppt ibland. Fast den som berättade för Aftonbladets research att myelom ibland går att BOTA skulle vi alla - inklusive mammas mycket skickliga specialist herr Nilsson - vilja ha tag i. Det vore en sensation. Myelom går att lindra, ibland, aldrig bota. Relativ femårsöverlevnad 30-35% (något bättre för män).

(nä, jag vet. de är inte medicinare, de som skriver sportartiklar)

---

Till Skylla (du frågade för länge sen): här är invånarna i den lite elakt heladagenskuggiga rabatten på framsidan av huset: