Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Nu har ju inte Karlstad varit “hemma” sedan den 10/6 1988, men ändå. Födelsestan är födelsestan, på gott och ont. Jag har aldrig ångrat att jag lämnade Karlstad, för mig var det ett lyft, men med åren ser jag lite mer försonande på stan och kan t o m se dess vackra sidor… ;)

I sällskap med Kristoffer är det lättare att ta på sig turistglasögonen. Plötsligt vill jag visa det fina, bortanför närfamiljen och de kvarvarande kompisarna. Mys-Karlstad.

Vi hade stämt träff med systrarna Berglund i Mariebergsskogen. Nej, det är inte dem du ser på bilden. Detta är kultingarna vi alla samlades för att begapa.

Söta var de. Söt var också tanten som med en envis min av äganderätt tog sig an den hedervärda uppgiften att med en medhavd “ryggkliare” luta sig över staketen för att gosa med samtliga grisar (hon kände dem alla med namn och fullständiga data). Hon ÄLSKAR verkligen grisarna.

Hon har väl inte riktigt “alla hästar hemma” (det är självmål att vitsa till det med “alla grisar i stian” va?), hon är visst där snudd på varje dag för att titta till sina favoritdjur, men hon var en riktigt skön tant.

Jag fällde en kommentar om hur grisarna tycktes njuta av hennes behandling. Hon noterade med förtjusning min “expertis”.

“Jobbar du med grisar?” undrade hon ivrigt
“Öh, ja, det beror väl på hur man ser det, jag är ingenjör” svarade jag

- det skämtet sjönk som en sten -

“Ja, du verkar känna igen hur de reagerar, det kanske är nåt tekniskt då?” sa hon då. Tja. Att notera att raggen på ryggen reser sig vid njutning var väl nu inte så expertmässigt. Som Mia sa; “det gör den väl på oss alla?” ;)

—

Dagen efter trotsade vi det utlovade regnet (!! jag fick ännu fler fräknar, såpass regnigt var det ;)) och promenerade ner till stan/Sandgrundsudden för att få lite frisk luft innan vi skulle hämta upp mamma från dialysen.

Detta, mina vänner, är Sola i Karlstad. Inget annat.

Sandgrundsudden är fantastiskt vacker. Sandstrand mitt i stan. Bara en sån sak.

—

Stadsbiblioteket. Kanske inte det allra vackraste, men en viktig viktig plats under hela min uppväxt. Alla dessa underbara böcker, för att inte tala om pysselhörnan. Till Majken fick man gå och pyssla varje dag om man så ville. Det ville man.

—

Stora Torget måste man väl plåta även som låtsasturist? :)

—

Efter mammas dialys drog vi raka vägen ut på Tynäsudden och “majade” en stund. Lovely.

Mamma börjar få gulligt cellgiftsludd på huvudet igen nu. Det är som pälsen på en vit liten chinchillabebis. Tätt tätt och mjukt.

—

Izzy tycker det är ILLA tomt nu när Astor är borta. Ska man tro mamma är Astor också lite moloken hemma i Karlstad. Inte kunde man väl tro det, när de slogs så att blodet flödade för några år sen?