Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Ibland händer det som inte får hända. Miraklen uteblir.
Det hände i dag.

Jag fick ta farväl av liten älskad vacker men det gör ont, ont, ont, ont, ont nu.

liten älskad människa kan nog få fulsöt men barnfarlig kanin trots allt. hon kan ändå inte göra sig illa på den.
liten älskad männska är medvetslös nu, och kommer nog aldrig mer att vakna.

faaan i helvete!

Midsommarlycka kan t ex vara att det inte spöregnar HELA tiden, och att under en av de oregninga stunderna dessutom hitta ett stånd underbart vackra förvildade irisar vid en spännande halvt bortglömd sjö.

(Bjärsjön, nära Varnhem)

Minns ni amigurumi-boken jag köpte?

Först saknade jag virknål. Och garn. Sen ork. Så började jag. Slog upp boken. Ah, kolla en kanin! De var söta.

Började följa mönster.

Regler.

Tråkigt.

Sket i boken efter varv tre. Frivirkade. Spann loss. Länge var avsikterna de ursprungliga, det skulle bli en SÖT en, till lilla A.

Så insåg jag att den aldrig skulle bli barnsäker ändå, den skulle inte tåla att ryckas och slitas i utan att fälla Farliga Delar för små tjejer att äta upp. Sakta tog det andra mer oseriösa suget över. Kul! FUL! Jag vill göra en kul-ful.

Och det gjorde jag. Nutte. I give you: Nutte, redo att möta världen.

(Kristoffer sa “zombiekanin”. Va? VA?)

—

i verkligheten är Nutte mycket illgrönare.

Det är lätt att tänka att PENGARNA är belöningen. Att mumlande addera traktamentessummor som ett mantra när man bara vill hem (been there, done that). Att trösthandla något när Jobbiga Mötet är överlevt och avklarat.

Eller coola platser jag fått se. Jag krälade i kvarglömda irakiska tanks i öknen i Kuwait. Jag besteg, jäkligt rödmosig, de officiellt toksista metrarna av muren i västra Kina. Jag har vandrat i vindlande gångar i en av många bortglömd reaktor i ett bergrum. Yay, jag har kul tankematerial till bakgrundsfilmen om mitt liv den dagen då drömma är allt jag kan eller orkar.

MEN, coolast av allt är “informella” samtal man snikit sig till genom åren. Både med “gamlingar” och jämnåriga.

I det aktuella fallet jämnåriga.

DDR, som ligger närmast i tanke och kommande tid. De ÄR, eller var, “Good Bye Lenin” (den är ljuvlig, se den!) minus den sjuka mamman . Till, Scheffi, Katrin. Vi har setts på möten i Tjeckien (Till), när vi delade skrivbord i Kina (Scheffi) eller bara i snabba “pratomlivetuniversuåmallting-samtal” mellan Doc #10-duvningarna under våren. Nu är det DE som är levande historia. De som föddes några år innan eller strax efter muren byggdes, och som ännu var unga när den revs.

Men förutom det: insikter från båda sidor kring inbördeskriget på Sri Lanka. Yay. Försök att förstå hur den djupt religiöse muslimske sitechefen tänker. Yay.

Jisses, vilka möten jag fått med i bagaget.

DET mina vänner är nåt jag ser som avundsvärt.

Fast det behöver inte vara så jäkla svårt (om man nu inte vill utbilda sig till ingenjör och börja resa i jobbet själv - you are so welcome, we need you). En del möten kommer om man söker en för en själv rätt otippad lös kurs på universitetet. Eller går på nån knäpp men kul gratisförelsning på bibblan. Fyll i själv. Folk finns överallt. De flesta är roligare än man tror.

Ibland blir jag pissetrött av alla “men just JAG kan inte för att…”. Jo, et kan du. Finn ditt eget sätt. Vet du hur många saker jag inte har kunnat, vid en första anblick (både enligt mig själv och andra). Gissa själv om du läser exemplen ovan en gång till. Addera faktor hundra.

För hundrade gången: mitt liv, ingen räkmacka. Mitt liv = bra på många sätt (och jävligt dåligt på andra men that’s life), men jävlar i mig ingen räkmacka. Slit slit slit varav somligt gett det jag velat ha, annat inte. Det får man ta. Det är livet det se. Deal with it.

—

Jag fick citatet av Anna-Maria i går. “Det är läsväder”. Ja, men jaaa. Jag ska sluta sura över regn och vara nöjd över läsväder. Skön reminder.

Kaffe ur sköngrön djungelmugg lyser upp.

Vi ska inte ha nån semester i sommar (DET blir intressant att prova på… fast överlevde jag sommaren 2004 eller om det var 2005 med bara en enda semestervecka så…), men nån enstaka semesterdag då och då i anslutning till helg ska vi kunna ta.

Skatteåterbäringen omvandlades till en långhelg i Berlin (SAS lågpriskalender + reahotell från hotels.se, mums!), det blir skönt att komma iväg på NÅGOT.

Jag kan en del om Berlin och inser de mest uppenbara måstena, men de INTE så uppenbara? Spill spill. Tipsa mig! Finns det t ex någon inofficiell motsvarighet till Camden?

Katt-å-matte-looooove 2009. Tog en nästan likadan för… ja hur många år sen? Anyhooo, det var dags för en ny. Svart katt och prickig klänning. Majsigt.

…och luggen var helt nyklippt.
Tro det eller ej.
Av en riktig frisör.
Tro det eller ej.

Tack virveln. Tack för ingenting! Hmpf.

Pun (un)intended I och II

Skrev mail till grabbarna i grannprojektet som gör typ-samma-sak, nån hade kläckt en idé om korskoppling av (sura) erfarenheter gjorda. Läste meningen jag just skrivit till dem och insåg till min förtvivlan att mtt ordval i sammanhanget var mer än LOVLIGT pun-intended-nördigt vilket alltså bara blev ÄNNU värre av att det var helt ofrivillig “pun”. Un-pun-intended.

“Vilken kanongrej om vi får detta att fungera. PxxxxxTxxxxxxx är alltså igång med det, när tror ni att ni kommer att hoppa på tåget…?”

(gah)

Och så i dag då. Vi har ett kravhanteringsverktyg som heter DOORS (andra ingenjörer i läsarskaran kanske känner igen…?) och vi har kravhanterare i projekten som är experter på verktyget i sig och kravhantering som filosofi. Normalt exporterar de listor från DOORS till excel till oss projektbitchar, som vi i vår tur sedan dänger i huvudet på våra resurser (läs! lös! verifiera! ;)).

Vår nuvarande kravhanterare tyckte exporteringssteget lät onödigt. “Ansök om DOORS-licens, jag lovar att ni är igång efter 15 minuters briefing” sa han.

En del av de andra var tveksamma, men jag högg direkt. Snacka om praktiskt? Det finns väl inget tristare än att behöva vara beroende av någon annan om man bara behöver kolla en liiiiten sak, eller göra en liiiiten ändring?

Sålunda skrev jag en aning kaxigt till kravhanterare J att “Man får ju om inte annat vara krass och se det som en konkurrensfördel att ha i kompetensryggsäcken. Dessutom så är verktyget i sig knappast rocket science. Bara tänket bakom…”

…varpå kravhanterare J rappt replikerade att “Äsch. Nog för att NASA började med det här, men rocket science är inte så krångligt som man kan tro. Bara lite noggrannare med toleranser i beräkningarna. :)”

Mhmmmpf. Jaja. Helsike. Men coolt.

—

Jag köpte mig en North Face-jacka i Qingdao i januari. Windbreaker med skönt fleecefoder.

Använde den för första gången någonsin i… ja, i morse.

Juni, hallååååååå?

—

Apropå, uh, juni. Sommarvärdarna 2009 är presenterade - här kommer mina guldklimpar:

Juni
22 Hanna Hellquist, författaren och krönikör
23 Helena von Zweigbergk, författare
28 Eric Bibb, musiker

Juli
3 Cecilia Frode, skådespelare
5 Herman Lindqvist, författare
7 Nour El-Refai, komiker
16 Ann Heberlein, författare och etikforskare
18 Kristian Luuk, programledare
19 Per Olov Enquist, författare
26 Ola Salo, artist
27 Petra Mede, komiker
30 Laleh Pourkarim, artist
31 Peter Englund, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademien

Augusti
8 Bodil Malmsten, författare
10 Nahid Persson Sarvestani, dokumentärfilmare

Jerry Williams är bubblare. Jag tror han kan vara cooool…

—

Dagens de-har gjort-igen (här gräver vi djupt i viktiga saker):

…vad man verkligen kallar “klassiskt naturlig make-up”… eller? Njäe va. Fast vem är jag att definiera naturligt? Till knullrufs (pardon my French) kanske det ÄR naturligt med en krigsmålning som ser ut som en sämre dagen-efter-ujujuj- man-e-bakis-och-har-mascara-ner-på-halva-kinden-övning? Hon ser helt klart ut att vara redo för en klassisk walk of shame.

Veckans flipp: vännerna som efter all låååång väntan äntligen är i Sydkorea för att hämta hem sina tvillingpojkar. Täta mailrapporter (LJUVLIGT), jag gjorde dock misstaget att öppna ett av mailen - det med bilden av Det Allra Första Mötet, grabbarna i sina nya föräldrars famn - kl 8.55 när jag sedan hade ett projektmöte 9.00. Jag drog en Lille Skutt Special. Trodde att jag hade snörvlat färdigt när jag lyfte rumpan från stolen, men icke. Äntrade mötet gråthulkande-med-lite-skratt till projektgruppens häpnad (stackars K satt i mötet, det hann väl fara tusen tankar genom hans huvud innan jag hulkat fram “jag är ihihihinte ledsen, jag är glaaahahaaaaaad“). Ett av “mina” projekt ska lämnas iväg (finally…!), den splitter nye projektledaren (det var hans allra första CCB-möte :)) fick nog ett rätt intressant första intryck av den där galna VE-tanten tror jag :-D

Veckans flopp: (ordet flopp är förvisso ett understatement i sammanhanget) - tänk att det är tjugo år sen skandalen på Himmelska Fridens Torg inträffade? Det förtigs, förnekas och mörkas än i dag. Skandal!