han blev…speciell. Med stort K.
Minns ni amigurumi-boken jag köpte?
Först saknade jag virknål. Och garn. Sen ork. Så började jag. Slog upp boken. Ah, kolla en kanin! De var söta.
Började följa mönster.
Regler.
Tråkigt.
Sket i boken efter varv tre. Frivirkade. Spann loss. Länge var avsikterna de ursprungliga, det skulle bli en SÖT en, till lilla A.
Så insåg jag att den aldrig skulle bli barnsäker ändå, den skulle inte tåla att ryckas och slitas i utan att fälla Farliga Delar för små tjejer att äta upp. Sakta tog det andra mer oseriösa suget över. Kul! FUL! Jag vill göra en kul-ful.
Och det gjorde jag. Nutte. I give you: Nutte, redo att möta världen.
(Kristoffer sa “zombiekanin”. Va? VA?)
—
i verkligheten är Nutte mycket illgrönare.
Jag tycker Nutte är skitsöt. Förlåt!
Comment by KD — June 16, 2009 @ 5:30 am
Tror du har hittat en seriös marknadsnisch där. Zombiekaniner. Virka zombiekaniner. Utan att vara ironisk tror jag världen är redo för dem :D
Comment by Fredrika — June 16, 2009 @ 7:46 am
:D
Världen är absolut redo för zombiekaniner! Det finns ju redan gosedjur i form av HIV-virus…
Comment by Christina — June 16, 2009 @ 8:01 am
Hur söt som helst, ju!
Comment by carra — June 16, 2009 @ 9:10 am
Tappa honom inte på gräsmattan, då kommer inte ens den där tok-tomten att kunna hitta honom igen! :0) Men han var… eh… annorlunda dock!
Comment by Molina — June 16, 2009 @ 9:57 am
Nå, gulle!
Comment by carin — June 16, 2009 @ 10:44 am
Nutte är ljuvlig!! :)
Comment by Mi — June 19, 2009 @ 7:40 pm
Nalle är fulsöt! Kan absolut tänka mig att de flesta ungar skulle älska den. Jag gör;-)
Comment by Paula — June 24, 2009 @ 5:43 am