Hypnotisören
Hype är av ondo, oftast slår det tillbaka.
I fallet “Lars Kepler” är väl precis allt ett antiklimax? Paret Andhoril - gäsp, strössla löjligt mycket rättsläkarlingo på fel sätt - gäsp, skriva deckare i presens - gäsp. Jag vet inte om jag hade varit lika kräsen om inte hypen hade funnits där. Det tål att funderas på. Nu är jag i vart fall så gäspig på den där boken att jag lämnar tillbaka den till bibblan utan att ens försöka läsa ut den. Dryga femtio sidor gäsp => “för många böcker, för lite tid, dags att hugga in på nåt annat”. DNs recensent hyllade den, jag BORDE tycka om den om man ska gör efter de författare hon relaterar till (Theorin, Ajvide Lindkvist), men nej. Bort. Kanske senare, i pocket, men inte nu.
Baserat på det där femtio sidorna jag ändå läste så undrar jag: HUR kan det komma sig att den - om det nu är som förlaget säger - har slagit alla rekord för utlandsförsäljning innan den ens kom ut i Sverige? Lektörer om några borde väl vara kräsna, att satsa på en svensk pseudonym i stort sett osett, kräver det inte lite mer av en bok då? Obegripligt. Ljuger Bonniers?
Nej, jag vänder snoken åter mot Dexter, nu har jag börjat på bok nummer tre: Dexter in the Dark. Så råkade jag visst klicka hem bok nummer fyra också… jag och mitt klickgalna gamla finger *host*
“Klickgalna gamla finger”… asg!! Känns verkligen igen! Turligt nog, eller hur man nu ska se det, så går det “bara” bärsärkargång på boksajter, med något enstaka undantag på musiksajter. Inte för att det är så “bara” - Bokus lever gott på mig, ska jag säga! :)
Kram,
Carra
Comment by carra — August 22, 2009 @ 9:08 pm