Spinster and Spin(n)ster

(…”medan de andra fikar”, del 34587360 ;))

Ajvide Lindqvist, John, Människohamn
Blædel, Sara, Bara ett liv
Jansson, Anna, Inte ens det förflutna
Jungstedt, Mari, Den mörka ängeln
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Keyes, Marian, This charming man
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Persson, Leif G. W., Den som dödar draken
Östlundh, Håkan, Blot

Det är som alltid mest lättviktsböcker på listan, men de böcker av lite mer allvarlig karaktär som jag vill läsa köper jag helt sonika.

—

Jag ska få hämta Lapidus-boken idag, tjohooo! Jag saknar inte direkt ny läsning, det kom en stor kartong (gemensamt inköp med K, så det var inte BARA mitt fel att lådan vägde fyra kg) från adlibris igår, men den där har jag en svag aning om att jag kommer ha svårt att låta bli att börja läsa med en gång.

I gårdagens låda fanns bland annat Jan Stenmarks “Storpack“, jag fnissade gott åt många av bilderna men kunde samtidigt besviket konstatera att jag saknade en hel del av de gamla klassiska storfavoriterna.

Mamma ska få Elvis: en liten stund med katten Sonny i morsdagspresent (ja, jag provläste naturligtvis!) och åt den skrattade jag så att jag grät, detsamma gjorde Kristoffer. En aning tunn, men värd varenda öre för den som tycker om katter och aldrig upphör att förbryllas över livet med dem. Väldigt tunn men mycket roande var också “Det bästa ur Nordisk Familjebok“.

Jo, det blev många humorböcker den här gången. Jag behövde det. Annat spännande i paketet var bl a “Spook” av Mary Roach (samma Mary som skrev den ljuvliga “Stiff“), “Överklass” av Susanna Popova och “The Dirt” av Neil Strauss. “Vilt blandat, allting vunnet”, som vanligt.

Blædel, Sara, Bara ett liv
Falcones de Sierra, Ildefonso, Katedralen vid havet
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Persson, Leif G. W., Den som dödar draken
Östlundh, Håkan, Blot

—

Äntligen ger Leif GW Persson den förfäääärlige Ewert Bäckström en egen bok. Vi får väl se om han tar livet av honom nu. På Bokmässan avslöjade han att otaliga poliser bett honom ta Bäckström av daga.

“Katedralen vid havet” ska jag få hämta i dag, det ser jag fram emot. samtidigt återlämnar jag Ulrika Kärnborgs vackra men inte helt okomplicerade bok “Myrrha”. Vilket språk! Vilken tidskänsla! Det viktorianska England får liv (framförallt Londonskildringarna är alldeles ljuvliga) i en annorlunda kärlekshistoria om passion och beroende. Huvudpersonerna har funnits på riktigt, det är otroligt intressant att följa dem i Kärnborgs tolkning. rekommenderas!

Blædel, Sara, Bara ett liv
Falcones de Sierra, Ildefonso, Katedralen vid havet
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Kärnborg, Ulrika, Myrrha
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Östlundh, Håkan, Blot

Jag är mitt i massor av böcker, men ingenting förmår riktigt väcka intresse nog att avsluta. Jo, Londonböcker - jag har klämt två stycken den senaste veckan. Andrew Duncans Walking London är riktigt trevlig, vi kommer nog inte att följa någon av hans exakta rutter, men det finns många bra tips på roliga saker som man inte skulle ha tänkt på om man bara passerat förbi. Jag är ju en sån där som gillar små fåniga detaljer, värdelöst vetande, yada yada. Kanske den där lilla, ganska oansenliga men ändå roliga statyn inne i gränden som jag annars bara skulle ha passerat utan att vända på huvudet. Ja, ni vet.

Jag var ju bara tvungen att köpa mig en bok på Världsbokens dag också. Ju. Det blev London topp 10, en liten, lätt-å-stoppa-i-fickan-bok om London, allt igenom upplagd som en bunt tio-i-topp-listor om nästan allt i hela världen (eller åtminstone London), för reapriset 99:-. “Knasigt upplägg” tänkte jag initialt, men med facit i hand var det ett otroligt ROLIGT upplägg, som verkligen fick mig att vilja svepläsa hela boken på en gång (um, ja, det gjorde jag :)). Kristoffer blev lika förtjust som jag.

(Angående London så är den stora frågan just nu Windsor eller Hampton Court? Tål att tänka på. Jag är sugen på båda, men med bara fyra dagar och en hel bunt andra måsten så får man sålla hårt bland de lite mer avlägsna utflyktsmålen. När det gäller shopping har vi allvarliga planer på att överge innerstan och faktiskt kolla in Bluewater som ligger några mil ut från stan. Bluewater är Europas största shopping-mall, bara det låter ju, eh, spännande :))

…och så blev det en relationsroman också. Sådana läser jag VÄLDIGT sällan (åtminstone rena relationsromaner utan en twist av historia eller kriminalfall), men å andra sidan var detta också en liten reseroman i sig, åtminstone om man som jag fascineras av Sicilien och Etna. Helena von Zweigbergks nya bok Ur vulkanens mun är en välskriven historia om en relation i upplösning - hur bra går det egentligen att dra iväg med två barn och “laga” sin relation under en semastervecka? En semestervecka man egentligen kanske inte har råd med, som därför får tillbrngas i ett trångt rum utan luftkonditionering.

Huää, dialogen var så smart och “naturnära” skriven att jag trots att jag tyckte mycket om boken och verkligen ville veta mera tvingades läsa den i små doser. Den gick rakt in i magen, JAG fick ångest av Annas och Mats bråkande.

Hur överkänsliga får folk bli?

…sen är jag som så många andra otroligt nyfiken på att se om Lars Norén anslås samma tillmälen och psykatriska diagnoser på grund av sin bok som Maja Lundgren fick på grund av “Myggor och tigrar”.

Den här (för mig helt okända) lilla tjejen fick mig att tänka “men det där är väl livet på en pinne!” i ordets alla bemärkelser. Djurgårdsutflykt i aprilsol, en smaskigt tjock bok i handen och Den Perfekta Grenen i Det Perfekta Trädet. Hon såg genuint genomnöjd ut, och jag förstår henne PRECIS!

Pressande möten två dagar på raken, ingen matlust - det enda jag ville konsumera idag var ickeätliga ting. En himmelsblå tröja som jag inbillar mig kommer att matcha mina ögon. Små fåniga skojpresenter till nån som fyller år i dag. Och bokhandeln, ja, där måste jag ju bara strosa in.

Trots köpförbud (London, London, London - Charing Cross Road, den bok jag inte hittar där finns knappt, tror jag :)) föll jag i omedelbar lust - av egentligen oklara orsaker (varför tog jag ner just den från hyllan?) - och kunde omöjligen lämna affären utan att köpa Gordon Dahlquists bok “The Glass Books of the Dream Eaters“. Jag läser inte Sci-Fi SÅ ofta, men hur kan man mostå något som sägs vara Sherlock Holmes parat med Buffy the Vampire Slayer?

Jag hänger inte med något vidare längre, men here goes, jag väntar just nu ivrigt på att få lägga tassarna på följande böcker:

Blædel, Sara, Bara ett liv
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Kärnborg, Ulrika, Myrrha
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Östlundh, Håkan, Blot

—

Spridda skurar av “men oj titta, halva reapriset” drabbar mig fortfarande. Idag, Åhléns, Fallen av Joyce Carol Oates. 39:-, måste ha.

“En man klättrar över skyddsräckena och kastar sig ut i Niagara-fallen. Han är nygift och har lämnat sin brud kvar i det stora hotellets bröllopssvit. Ariah Erskine, den övergivna, väntar i sju dagar och sju nätter vid fallen på besked om att hennes makes kropp har återfunnits. Ännu inte änka. Under hennes tröstlösa likvaka börjar en osannolik ny kärlekshistoria spira. Hon möter en förmögen jurist som blir betagen i hennes märkliga, världsfrämmande blick och tunna rödlätta hår. Det är så det hela börjar på 1950-talet med de mörkt olycksbådande fallen som bakgrund.”

Hon trollbinder som vanligt från sida ett, efter trettio sidor ser jag ett lysande filmmanus framför mig. I huvudrollen en ung Nicole Kidman, ni vet medan håret ännu var ett otämjt rött krus, näsan spetsig och ickeperfekt. Det där jagade uttrycket hon hade i Lugnt vatten 1989. Nä, jag vet, man kan inte spola tillbaka och göra en film 2008 med en Kidman anno 1989, men nog kan man få dröm-casta.

Det har talats Nobelpris i samband med Oates i så otroligt många år nu. Hon är 70 år, kan nån vara så vänlig och ge det till henne medan hon ännu har nån glädje av det?

Tack på förhand, hälsar frustrerad Oates-beundrarinna.

I början av ett förhållande är kanske inte litteraturstudier det man främst ägnar sig åt (jag tänker inte speca mer än så), men numera klarar vi faktiskt av att ligga sida vid sida och läsa böcker igen. Jaa, Kristoffer är också en sån där Boktok (inte RIKTIGT lika boktokig som jag, men klart över genomsnittet) < — jag tror ärligt talat inte att jag skulle kunna ha något längre förhållande med nån som INTE delar detta skumma, lätt perversa, intresse.

Han härjar numera runt i mina bokhyllor och lånar högt som lågt, han har setts pryda kudden med såväl “Mrs Dalloway” som “Rocky” i nypan. Ombyte förnöjer.

Själv har jag sent omsider upptäckt Jo Nesbø. “Frälsaren” stod och sken mot mig i hyllan på ICA (!) i vintras, den såg tjock och smaskig ut och jag minns ju sen förr att Bokmoster höjde Nesbø till skyarna. Henne kan man lita på.

(aoooourrrrgh, jag blir tokig, nu är blogsome buggigt igen, och vägrar ta två länkar i samma stycke utan att autobaka ihop dem till en, GRRRRR - får radera alla länkar då, googla på böckerna om du vill veta mer)

http://bokmoster.blogspot.com <— klipp och klistra. Här bor Bokmoster.

Harry Hole är cool och visst VILL man veta varför en frälsningssoldat blir skjuten mitt i Oslo. Man vill dessutom veta varför han skjuts av en kroatisk yrkesmördare. 500 sidor pur njutning som aldrig blir seg - jag beställde genast en bunt Hole-böcker till, osett.

Annat nytt deckarsmaskens på sistone: Gretelise Holms senaste, “Ministermordet”, var bra - inte hennes bästa men absolut läsvärd. Som vanligt aktuellt och samhällstillvänt, med Holms ljuvligt torra och stundtals lätt sarkastiska förhållningssätt till Livet och Allting.

Karin Fossums “Den som älskar annat” var också en positiv överraskning (men den kändes jobbigt aktuell med tanke på stackars Engla, vad som nu har hänt henne). Unga pojkar försvinner, hittas döda, medelålders pedofil lider på sitt vis. Under några år tröttnade jag fullständigt på Fossum, jag har t o m lämnat åter några av de senaste böckerna olästa, men nu blev jag glad igen. och TÄNK att Konrad Sejer har skaffat ny hund! Mys! :)

Otålig väntan, paketet sänt från Adlibris i dag med långsam gratisfrakt:

DISKI, JENNY: DEN MOTVILLIGA RESENÄREN
NESBØ, JO: DJÄVULSSTJÄRNAN
DAHL, ARNE: EFTERSKALV
KARLSSON, SOFIA: TV-HUSET
NESBØ, JO: RÖDHAKE
NESBØ, JO: SMÄRTANS HUS

Tjohooo, det är 40% rabatt på bokreapriset på Akademibokhandeln fram till 7/4 - skynda att fynda (och det är inget aprilskämt :)).

Jag plockade raskt åt mig Ben Eltons “Blind Faith” och Michael Cunninghams “Ett hem vid världens ände” vid ett snabbesök på lunchen, men risken finns nog att det blir besök i den andra butiken också (ja, här i stan har Bokia tråkigt nog lagt ner verksamheten, Akademibokhandeln tog över den butiken också).

(tack till fru Fixig för tipset!)

Bäst med julen 1: Vi enades om att nu när det äntligen kommer ett RIKTIGT barn till familjen (den som tidigare var yngst, min 31-åriga systerdotter, har en väldigt stor mage :)) så ska vi göra det jag försökt införa i många år: vi vuxna köper inte en massa julklappar till varandra. Bäbisen ska ha, men vi andra - nej. ÄNTLIGEN!

Bäst med julen 2: Sömn. Sömn sömn sömn! Det var precis vad min kropp ville ha, och jag kände mig alldeles tokfrisk i fyra dagar, sen fick jag ont i halsen igen men icke desto mindre är jag mer o-förkyld nu än jag nånsin varit sedan i slutet av september!

Bäst med julen 3: Mammas badkar. Astorkärlek. Trevligt umgänge.

Trevligaste helgläsningen: Jeffrey Eugenides maffiga tegelsten Middlesex.

—

…SÄMST med julen: Benazir Bhutto skjuten. Fan i helvetes helvete!

tyngd farbror i Prag

Helgen har gått åt till att älta och banka och gnugga ett förslag som jag fick i torsdags. Jag fick helgen på mig att bestämma mig, och jag tror att jag har kommit till ett beslut. Det är något alldeles fantastiskt och jag borde vara tacksam - enbart - men som alla vet kommer inte alltid stora saker NÄR man tror att de ska komma, och i den FORM man trodde att de skulle komma, så det går att krångla till det mesta. Alla som vet - utom en - har utan tvekan sagt “GÖR DET!”.

Och jag kommer nog att göra det.
“Det?”
Det berättar jag om det blir nåt (jag tittar fortfarande över axeln efter de dolda kamerorna och tänker att nån skojar med mig, rejält).

—

Förkylningen är allorstädes närvarande och dagen har genomlidits med feber. Jag gick alltså INTE till jobbet (annars är det ofta fridfullt att jobba söndagseftermiddagar…), och det var ett ganska bra beslut. Kommande vecka medför med stor sannolikhet en rätt oplanerad resa till en leverantör söderut i Europa (nä, inte Prag igen), det bestäms imorgon OM det blir, NÄR det blir och hur många dagar det blir. Planera sin tid med mer än en veckas varsel? Glöm det ;)

(men jag ska inte klaga, egentligen, även om det är en resa jag väldigt väldigt gärna skulle slippa)

—

När jag fyllde år skrev syster “köp dig en pocketbok och en stor påse godis”, och det gjorde jag. På ICA (i e begränsat urval).

Godiset är slut, men boken (”Gåtornas palats” av Dan Brown) är bara halvläst. Då undrar jag: VARFÖR köpte jag en bok av en författare jag bara retar mig på (och den här boken är inget undantag, hjältinnan sägs - NATURLIGTVIS (hon har btw fantastiskt snygga ben också) - vara ett kunskapsmässigt unikum och ha ett IQ på 170 men är ofta mer än lovligt trög och ickeallmänbildad), och VARFÖR (nr 2) fortsätter jag ens läsa boken fastän den så tydligt följer de mönster jag avskydde redan i “Deception Point”? Jag måtte vara självplågare, eller för tillfället sällsynt sugen på att bli uppretad. Nåt fel är det.

Jaja. GLADA nyheter (som kanske får mig att kasta Brown till det hörn där han hör hemma) är att det kom ett mail från bibblan: Amberville finns att hämta! Den verkar minst sagt vara speciell, det ska bli kul att få kolla vad det egentligen är.

—

Mata gärna mitt vasstandade Alter Ego.

Man kan inte säga annat än att Månpocket är snabba. “Hej alla, Burma, vi måste gräva fram nåt om Burma, snabbt som tusan innan folk tröttnar” (ja, inte är det mycket prat om Burma denna veckan, det har de rätt i). Jesper Bengtssons bok “Granatklockorna i Myitkyina” från 2006 kom upp. Eftersom vi medel-Svenssons i gemen inte har koll på att Myitkyina ligger i Burma ändrades titeln för säkerhets skull, så att boken formligen skulle studsa ut från hyllan. Jesper fick skriva ett rykande färskt förord med kommentarer till händelserna i september i år.

Smart. Och inte alls dumt på andra vis heller, boken är intressant och får den mer uppmärksamhet nu än den fick tidigare så är det väl bara bra (det är ett sånt där textmässigt kollage som jag bara älskar - reseberättelse, historia och allmänbildning [visste ni att George Orwell egentligen hette Eric Blair och var polis i Burma nästan trettio år innan han skrev 1984?] i största allmänhet), men grejen är att det doftar lite unket om att Månpocket skriver att en krona per såld bok går till tidsskriften The Irrawaddy och får det att låta som nåt behjärtansvärt - men kom igen nu Månpocket - en spänn? Detta är en bok på strax över 300 sidor, den säljs i prisklass F (en av de högre prisklasserna) och Månpocket går oförskämt bra, SKA de nu vara så fina i kanten kan de baske mig ge åtminstone en tia per såld bok, annars luktar det bara löje. Vill de verkligen stötta saken och den här boken i sig inte klarar av att dra in stålers så att de har råd med den där tian så kan de säkert sno lite vinst från nån av alla deckarna de har på topplistan och skicka ner också.

Vad det där landet har råkat ut för, det är helt otroligt. Och vi må fnysa åt den burmanske diktatorn Than Shwe, men här har vi ännu ett land som skövlades av oss européer under kolonialväldesåren, och som skövlas av utländska intressenter än i dag. Jag har inte läst ut boken än, och orkar inte ens analysera (…sönder, som man så ofta gör när journalister skriver böcker ;)) språk och text i sig - den bara trollbinder mig alldeles oavsett, med sitt sammelsurium (här använt som nåt positivt :)) av historier, människor och intryck.

När arbetsdagarna är långa är det ljuvligt att ha så nära (10-15 minuters promenad) mellan jobb och hem att man kan springa emellan (…samt att man dessutom har flextid så att man ens kan kosta på sig att bestämma själv!). Jag behöver det för hjärnans fortsatta någorlunda-hälsa. I går hade vi ett elvatimmars-(!)-möte med de tyska kollegerna, kom hem strax före 20.00. Utan enstaka egenpauser under dagen hade jag blivit knäpp. På förhand var det ett ont-i-magen-möte (jag är alltid skräckslagen inför designgenomgångar), men det gick bra.

Boken är snart utläst nu - den blev segare efter ett tag, men inte nog seg för att jag ska överge den helt. Jag har annars blivit otroligt mycket tuffare på det det senaste halvåret - jag är för trött och slut för att vara tålmodig och fortsätta läsa sega böcker. De åker tillbaka till bibblan mycket snabbare nu, tuffa tag.

(aaaahahaha, är det så man är en nörd-tuffing? “mina böcker får minsann bara en chans, it’s my way or the high-way back to bibblan!”)

Hiss och diss första november:

Hiss

- perfekt höstsolig dag
- hela oktober förflöt utan att jag såg en enda snöflinga, jag minns inte ens vilket år det senast inträffade
- lägenheten, såklart. nu vill jag bara få se den omedelBUMS! jag har sett den i stort sett likadana lägenheten på våningen ovanför, men inte just denna. jag vill ju se tapeter, badrum, ALLT!

Diss

- förkylningsvagel i högerögat. Tänk att en så liten fånig sak kan vara så ful, ontig och irriterande!

Det är farligt att lunchläsa hemma, för Yrsa Sigurdardottirs andra bok på svenska - “Den som gräver en grav” - är svår att släppa. Hur ska jag ta mig till jobbet? :)

Debutboken “Det tredje tecknet” var såvitt jag kan minnas helt OK om än inte superfantastisk, den här känns bättre. Fast mitt minne är skralt just nu. Jag läser kopiöst mycket fortfarande, men kan glömma bort att jag har läst en viss bok redan två dagar efteråt. Bra va? *eeeeek* Nåja, huvudsaken är att jag njuter alldeles när jag läser - och DET gör jag! Jo, men det har jag alldeles bestämt för mig att jag minns ;)

En kvinna hittas mördad i närheten av det nyöppnade hotellet utanför Reykjavik. Hon är illa tilltygad, misshandlad och våldtagen. Rovfåglar har hackat på hennes ansikte. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken.

Isländska Yrsa Sigurðardóttir börjar sin nya thriller lika starkt som succédebuten Det tredje tecknet. Advokaten Þóra Guðmundsdóttir kallas till platsen av hotellets ägare, Jonas, som själv är misstänkt för mordet. Och när Þóra metodiskt börjar sin undersökning visar det sig att de två gårdarna ruvar på gamla familjehemligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen.

Island är fascinerande och borde utgöra en fantastisk scen för en filmserie om Þóra (det enda som är underligt är att det alltidalltidALLTID är dåligt väder när jag “ser” handlingen i alla isländska böcker jag läser. mörkt och dåligt väder. grått. dis.)
Filma! Filma! Filma NUUUU!

Stressad hjärna och deckare = fullpoäng. Avkoppling med viss hjärnverksamhet, men ändå fullständigt icke-krävande. Det behövs i dessa tider av ÄNNU en design review med multistress. Ah, det finns mycket att skriva om det där, men jag kan inte.

Omtag i förkylning, nu med halsont inkluderat, gör att den andra sortens avkoppling (gymmet) måste vänta. Det IRRITERAR mig.

Det började med en alldeles ganska liksom vanlig bokhög på hyllan brevid sängen, men sen så…

Jag försöker bli klok på varför jag gillar en Messerschmitt (Leif GW) men inte direkt en annan (Janne G). Märkligt det där. Det är inte så enkelt som att kunna svara “självdistans”, för LGWP är självironisk på såna vis som man faktiskt i teorin KAN vara bara för att knäppa folk lite extra på näsan. Jag får fundera vidare. Eller så struntar jag i det.

Roligast: Leif GW Persson orerade om den legendariske Bäckström. Om han var helt nykter ska jag dock låta vara osagt. Vi sena sextiotalister brukar kallas “den ironiska generationen” men Leif GW är The Master of Sarcasm.

Populärast: Christer Fuglesang - en arbetsseger för oss alla i nördsläktet.

Överallt: Jan Guillou - var man än vände sig så stod han där och talade i en mikrofon. Märkligt att en så liten människa kan vara så allomfattandeheltäckandeöverallt.

Rarast: Mats Jonsson, som lade ner klart mest möda på signering. Bonuspoäng för söt fru och dotter. Jag svepte Hey Princess på hemvägen (den räckte ungefär till Skövde :)). Jaa, den var bra.

Sötast: Lise Myhre

Jag modererade mina lustar ganska hårt - det blev bara sju pocketböcker, varav två är gåvor till andra. Duktigt av mig - men jag ångrar mig nu, jag borde ha köpt den också, och den, och den och den och den och DEN…

—

Helgens mest förtvivlade tandgnissel kom från mig, när jag insåg att min favoritbutik på Andra Långgatan (Ingrid bor på Tredje, så det var ju nära) inte har öppet på söndagar… Vi råkade passera när vi letade indisk föda på lördagskvällen, då såg jag följande i skyltfönstret:

VADÅ för gammal för sånt? Jag vill HA dem! Jag skiter i att döskallar numera är så utslitna (när Lindex har döskallar på sina babykläder är det ett Tecken, och det är inte ett Bra Tecken ;)) att de är pajiga, jag älskar dem.

“Min väninna kuratorn tror inte på det där med freudianska felsägningar och det gör mig en smula betänksam. Tänk om det är ärftligt, eller kanske en slags Tourettes?

Tycker man plötsligt efter 45 att alla skämt som handlar om saker under bältet - är skitkul? Jag trodde bara det berodde på frustration…”

Annika Sundbaum-Melin bloggar igen, hon är himla kul (och väldigt snäll, hon krossade min föreställning om den tuffbitchiga journalisten för några år sedan när vi började kommunicera en smula i samband med hennes boksläpp av “Hon och Han“), nu är det bara till att tjata så att blogginläggen förblir frekventa. Hon är mer öppenhjärtig än de flesta och kan förmodligen avfärdas som snuskfixerad av den som vill, men hon äger stor humor och ett varmt hjärta och vem har aldrig varit, uff, frustrerad?

Freudian slips skulle ju aldrig förekomma här i min blogg. Aldrigaldrgialdrig. Öh. Uff. Inte på jobbet heller. Nej nej.

T ex inte den här gången.

Eller den här.

Och absolut inte denna gång

Idag blev jag så fruktansvärt sur och besviken på nån jag tycker mycket om att jag måste lista tre bra saker för att inte alldeles trilla ner i surträsket:

* BWOs nya är riktigt riktigt kanonbra (”Hooked on a Danger” är favorit efter första genomlyssningarna)

* Cecilia skickade en bok som är mycket lovande

* Lia. Jag är begåvad med en del vänner som inte ens fattar själva hur goa de är (och andra som tror att de är goare än de är *lol*)