reservationslistan i dag:
Axmacher, Susanne, Näckrosbarnen
Blædel, Sara, Aldrig mera fri
Indriðason, Arnaldur, Frostnätter
Jalakas, Inger, Hat
Kadefors, Sara, Borta bäst
Kepler, Lars, Hypnotisören
Mankell, Henning, Den orolige mannen (jaaa, han har skrivit ÄNNU en Sista Bok Om Wallander :-P)
Nesser, Håkan, Maskarna på Carmine Street
Ohlsson, Kristina, Askungar
Rudberg, Denise, Malin och Henrik
Schenck, Veronica von, Kretsen
Zweigbergk, Helena von, Sånt man bara säger
—
Jag vet. Jag skriver nästan aldrig om böcker längre. Jag har blivit lat, jag noterar, betygssätter och skriver ibland korta små omdömen om böckerna jag läser på weRead på Facebook. That’s it.
Läser gör jag än. Massor. Koncentrationsförmågan är inte på topp, jag har svårt att se en hel film eller ens ett helt entimmesavsnitt av Valfri Serie (vi tuggar oss igenom säsong två av Dexter just nu, alldeles lysande faktiskt) men böcker funkar, allra helst under alla dessa sömnlösa nätter.
Jag har hetsläst både Anna Janssons och Mari Jungstedts senaste - nu minns jag inte vad någon av dem handlade om, men just då var det
smaskens, det minns jag. Tove Klackenberg har också kommit med nytt, den gjorde avtryck för sin vidrighet (på ett bra sätt, jag tycker om hur hon kan fånga en förfärlig historia på ganska få sidor, inget onödigt tjafs!). Karin Fossums senaste - samma sak, vidrigt i det lilla formatet. Enkel historia, tunn bok, men ack så smart.
PC Jersilds Medicinska memoarer tyckte jag mycket om, framförallt den första tredjedelen (eller så) som handlade om hans medicinstudier. Tänk att han retade sig på samma saker på sin tid, som jag retade mig på under den tid jag rände runt på BMC i Uppsala.
Sophie Dahls halvbiografi “Leka med vuxna” skulle ju vara så smarrig, men nä. Den dög till nöds vid Lisjöns strand, men lämnade inga spår i vare sig minnet eller sinnet.
—
Oväntat mycket tyckte jag emellertid om Mary Ann Schaffers “Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” som jag på förhand dömt ut som presumtiv tantbok men ack o ve då är jag nog tant då.
Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sitt nästa bokprojekt. Så får hon ett brev från en Dawsey Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen.
De två börjar brevväxla och han berättar om livet och människorna där, om krigsåren då ön var ockuperad av nazisterna och den mycket speciella läsecirkeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap bildades.
Juliet blir fascinerad och bestämmer sig för att besöka Guernsey. Det blir ett besök som kommer att förändra hennes liv.
Låter lite torrt, va? Det är en brevroman (jag är svag för brevromaner!) som handlar väldigt väldigt mycket om böcker och läsande (…det är jag också svag för, inte helt oväntat), på köpet får man ett stycke historia som åtminstone jag var väldigt omedveten om - tyskarnas ockupation av Guernsey under WWII. Det är allt annat än torrt. Det tog två eftermiddagar vid Lisjöns strand (ständigt denna ljuvliga Lisjön) att sluka den och Kristoffer kan vittna om att jag var allt annat än kontaktbar. (småprata? vara trevlig? social? vad är det för fjant! *harkel*).
Den får gå på export till kära halvsyster! Jag hoppas att hon kommer att älska den som jag gjorde. Den är mysig lite på samma vis som Helen Hanffs klassiker 84 Charing Cross Road även om det egentligen bara är brevromansformatat och ämnet böcker de har gemensamt.
—
Curtis Sittenfeld är en författare som hittills aldrig lyckats göra något fel i min (bok)värld, men det tog en bra stund innan jag kom in i “American Wife”. Jag började på den många många gånger, men till slut sa det “tjong” och jag började tycka om den. Den var värd det slitet! Boken kommer på svenska snart (tror jag) och har blivit en snackis, inte minst i USA - bokens huvudperson ska vara inte-så-lite inspirerad av Laura Bush, och vem har inte undrat hur hon tänker ibland?
—
Läser inte ut: Deluxe av Anna Godbersen. Den boken skulle också vara smarrsmarrig (a la Sophie Dahl) - för mig blev det bara tråkigt. Inte alls den glammiga NYC-verklighetsflykt jag längtade efter. För att få förväntat NYC-smarr får jag nog återgå till Candace Bushnells One Fifth Avenue istället (reafynd från London).
Så! Nu blev det långlångt om böcker! Ingen sån där riktig recension a la bokdagbokstiden, men kanske hittade du något litet som gjorde dig
sugen?