Min bransch är lite speciell - den drar till sig gott om s k nördar (jag har eventuellt börjat dra åt det hållet själv, eller har alla ett trälok i vardagsrumsfönstret?) samtidigt som få av de övriga (i e så kallat “vanligt folk” :-D) ser det som high-tech (det är nåt som bara finns och ska fungera och hur svårt kan det vara?).
Mina bebisar ÄR high-tech på ett sätt som är spännande rent tekniskt samtidigt som de kan bli hur coola som helst i övrigt också (rent klimatmässigt känns det dessutom extra kul att arbeta med tåg, de flesta länderna i Asien är “ganska” tättbefolkade, standarden ökar, folk får mer pengar och kan och vill resa - men inte tusan finns det en chans vare sig platsmässigt eller miljömässigt att alla ska åka bil/tuk-tuk/MC/whatever - då är dessa låååånga och snabba tåg en rätt kul lösning. 16 vagnar, runt 430 m långt, fullsmockat med folk: det blir ett par personer det :))
Nåväl, tekniken är svettigare än den verkar, den senaste veckan har jag suttit med massor av underleverantörer och fått ta del av ganska detaljerade diskussioner som systemingenjörerna tar (såklart), men som jag ändå slukar med stort intresse. Bromsar är ett kapitel för sig, där kan man gräva långt och djupt och det gjorde vi i förrgår. Därför är det EXTRA kul att jag ska få följa med ut på bromstester i natt (Kristoffer råkar vara testledare, men faktum är att det var på tal redan i våras att jag skulle med ut som “allmänbildning”) - jag är ju en stor vän av Verkligheten och som f d igångkörare svider det om man ALLTID ska sitta vid skrivbordet. Att få implementera en del av de nya kunskaperna så snabbt ute i real life är ju en glad bonus - det följer med en erfaren representant från leverantörssidan som nog kan svara på det mesta jag kan komma på att fråga om. Jag BEHÖVER inte lära mig bromar så djupt - men jag vill ju. Alltid.
Vi har förmöten från kl 20, sedan ska det ut och (bus-)köras (äsch, det hör till testet att det ska vara fullt blås med full last till tvärstopp, så det är MENINGEN att vi ska “busköra” - bara för att undvika missförstånd :)) kl 24-06 när den ordinarie tågtrafiken på den valda sträckan (jag kan berätta, men då måste jag döda er och äta upp era datorer efteråt) är saligen insomnad. Tjohoooo, vad coolt!
Gissa vem som ska smöra för lokföraren?
(lokförare är ett av alla de där “i-ett-annat-liv”-karriärvalen… :))
I alla fall. Avancerade tester var det, men för att få till rätt testförhållanden tar man till nere-på-jorden-metoder. Eftersom man inte packar tåget fullt med folk på såna här tester så lastas det med sandsäckar en masse - där får en av de lokala bandyklubbarna agera bärhjälp till klubbkassans fromma.
Ännu bättre: förra året behövde man stora, kompakta isklumpar till vissa tester - då inhandlades ett STORT antal tvålitersförpackningar med glass, som sedan användes för att gjuta elaka isklumpar. Glassen? Jo, gissa om kollegerna bjöds på VÄLDIGT mycket glass veckan innan? :-D
(jobba hos oss, alla ingenjörer - komsi komsi, ni HÖR ju hur kul vi har det!)
Att sitta med underlevarantörer från andra länder är alltid lika intressant rent kulturmässigt. Jag talade med en numera Sverigestationerad tysk man förra veckan, han har bott i Sverige sedan 1993 och älskar sitt hemland, men säger sig aldrig mer kunna återvända (före pensionsdatum) då han aldrig mer skulle klara av att inordna sig i de hierarkier som frodas i hans hemlands arbetsliv. Chefen har Rätt. Consensus är inte speciellt intressant. Kön, ålder och titel (alla ska helst vara herr Doktor) har jobbigt stor påverkan.
Jag ställer till det i huvudet på en del av dessa influgna herrar. Jag är kvinna, förvisso inte värst ung (men de flesta av de där utländska gentlemännen brukar landa runt “25″ när de ska bedöma min ålder och det var ju vänligt men inte korrekt) men dock (nu ska tilläggas att i somliga “gråryggs-sammanhang” är min ålder - 40 - fortfarande något som beslås med “spoling-stämpel”).
NÅVÄL; min systemingenjör ifråga (han är väldigt gråhårig, bäst att tillägga ;)) försökte på ett av de där mötena presentera mig för underleverantören (tre kostymklädda herrar med grått hår samt doktorstitlar), men min titel (”Vehicle Engineer”) säger inte värst mycket utanför huset och det där att han tog sig själv i örat (tänk “Eeeemil, förgrömmade onge!!”) när han skulle beskriva sin och min roll kanske inte riktigt gick hem. Jag kanske inte direkt behandlades… tja, som nån som har nåt relevant med saken att göra. Efter mötet kom en av dem fram och frågade “alltså, jag fattade inte, vad GÖR du egentligen?” (fast på broken English då :)) och nåär jag beskrev min roll sa han “So, you are actually a kind of PROJECT MANAGER?” (med röstmässigt liksom tappad haka) och jag bekräftade att så är ju faktiskt fallet.
Jag vill inte bli behandlad bättre på grund av min titel. Alla projektmedlemmar har sin del och vi klarar oss inte utan nån. Jag tar inte vid mig av dessa kulturskillnadsrelaterade missuppfattnngar (huvudsaken är ju att jag själv vet att det är jag som får bestämma i slutändan, moaahahahaha) - för fem öre - men de är otroligt intressanta att studera.
Vi har långt kvar i Sverige också, men det skiljer MÄRKLIGT mycket mellan oss och vårt “grannland” (ja, men nästan) i söder. Det var befriande att höra samma ord från någon som
1) ändå är uppvuxen i landet ifråga
2) har en M Sc (mao inte ickeutbildad, trots brist på doktorstitel)
3) faktiskt är ännu mer medelålders än jag.
