Not-so-Spinster and Spin(n)ster

skyltat.se är kul. Den här är fin :)

…för att inte tala om den HÄR! Reeeent genialisk betraktelse ;-P

en av mina unga idoler spekulerar kring Jesus

Vilket jäkla öde att vara snäcka, egentligen. Åtminstone om man kidnappas av pärlodlare.

Tänk er själv? Där glider man omkring, och bara… tja, snäckar hela dagarna (ja, vad snäckor nu gör, de spelar knappast Playstation 3 va?), så kommer nån [censur] och stoppar in en massa [censur] gruskorn innanför skalet. Men det måste ju vara VIDRIGT? Som ett kostant skavsår, över hela kroppen? VAR är snäckombudspersonen, undrar jag.

Ändå har jag blivit en snäckplågare, jag också. Nära Qingdao, vid berget Laoshan, finns enorma pärlodlingar. Jag har sett mer än en medarbetare (oavsett kön) bli vild och handla handla handla på olika marknader i och omkring Qingdao. Företrädesvis säljs odlade pärlor, alla prisklasser-former-färger… Nä, det där sista var LITE av en lögn, för de klart vanligaste färgerna var vitt, cremevitt och (RYYYYS!) peachfärgat (*. Ja, men peachfärgade pärlor? Näe. De flesta halsbanden var så mycket Östarmalmstant Going Riot att jag bara backade direkt de första två veckorna.

Så mjuknade jag. Hittade ett långt halsband i antracit, fula (i e defekta på olika vis, men fina för mig) billiga pärlor - jag gav strax under 40:- för hela. Ingen [i e ingen kines - de vill ha fina och dyra pärlor] kunde begripa varför jag ville ha det, men jag tycker att det är fint. Det är dessutom långt nog att knyta på olika vis så att man blir mindre Österma… ja ni vet.

Det billiga priset till trots så har nån krake faktiskt knutit det pärla för pärla (nåja, jag såg hur de gjorde, har man bara rätta knycken så går det rätt geschwinnt, men ändå), så det får förbli som det är, det slipper slaktas ty att slakta ett knutet långt halsband pärla för pärla är SEGT. Jo, så gillar jag det som sagt som det är.

Jeremy hade varit i Kina nog länge att lära sig oväntat mycket om pärlor och hur man bedömer kvalieten. Här har han kurs med Mattias, men det var också han som lärde Cecilia och mig varför vi skulle betala mer för vissa pärlor än för andra, även om inte någon av oss någonsin betalade värst mycket alls. Ingen av oss gillar Fina Pärlor. Absolut inte peachfärgade dito.

Några dagar senare slog jag till och köpte lösa pärlor också. De hade en fantastisk lyster, de var bruna (den som känner mig vet att när jag vill piffa till mig, pigga upp allt, så släpper jag det svarta och slår mig lös med lite BRUNA kläder istället ;)) och för dem betalade jag faktiskt strax under hundra kronor för en påse - men jag insåg att det skulle gå att göra en hel del av den där påsen eftersom jag knappast var sugen på ännu ett ouppblandat bara-pärlor-halsband.

Jag ärvde ju alla Fredrikes smycketillverkningsgrejor när hon dog, sedan dess har jag ironiskt nog knappt velat göra något pyssel alls. Anledningarna är lika många som spretiga, men visst är Fredrike själv en av dem. Efter snart två år fattar jag ju fortfarande inte att hon är borta, men alla hennes grejor som står inne i tredje rummet är onekligen en handfast påminnelse. Sen började “alla” göra halsband (i e min lust att göra till andra minskade ännu mer eftersom jag alltid kände att vem som helst med en smula idoghet kunde göra det lika bra som jag) samtidigt som jag började jobba ganska mycket och… ja, allt går i vågor.

Nu blev det i alla fall ett ganska kort och enkelt halsband tillverkat “in the spur of the moment”, mer lek med färg (nåja, men grönt är ju ganska busigt för att vara jag!) och struktur än de vanliga skrufsrufsiga halsbanden jag brukade göra som oftast förr. Mina härliga bruna pärlor samsas i väl avgränsade fält med kantiga gröna glas-stenar och släta men oregelbundna vita dito. Kan eventuellt vara månsten i på vissa ställen. Billig månsten. Jag tror att jag kommer att kunna använda det ganska mycket (det grå som jag köpte HAR jag redan använt massor, det är faktiskt något extra sensuellt med äkta - om än odlade - pärlor mot huden) till mina ärtigt illbruna höstkläder. Hmf ;)

——————

*) Jag undrar jag om inte en sån liten förtjuuuusande dam som Barbro Green skulle gilla persikofärgade pärlor?

Veckans roligaste uppdatering i statuslistan på fb:
“Mathias and Ipren are now friends.”

Så enkelt, så… talande.

Simon Tofield med ännu en mitt-i-prick-betraktelse av livet med katt:

Släpp in mig, för böfvelen!

Kristoffer och jag har gått runt och sagt “muu” med våra allra fjolligaste röster i flera veckor nu, men har fullständigt gått bet på var vi fått det från. Svaga minnen av nån som låtsades vara nåt annat än den var - men vad?

Disney? Kunde det vara så?

Älskade google - en simpel sökning på disney och muu gav oss svaret: alltid lika sevärt :)

Jag bara fortsätter och fortsätter att kolla runt bland alla låtar av Amateur Transplants på Youtube - yaaaay! Ibland underlättar det om man har lite koll på medicinarlingo (och rätt bra koll på engelska), men jag tror att det är rätt roligt oavsett, det är sprängfyllt med poänger så alltid går nån fram.

Anaesthetists Hymn (min storfavvo)

Careless Surgeon

Skallarna orerar igen!

Nina Hemmingsson är som alltid absurd-kul.

PS - i igångkörarkretsar kallas den också “plintmejselmuskeln”. Min har tidvis varit väldigt markerad. Naturligtvis på grund av plintmejselhantering och ingenting annat, bara så att vi är på det klara med det. Huruvida mina gamla kolleger kan säga detsamma vill jag nog inte veta.

Wulffmorgenthaler, såklart!

Jag tipsade om min sorts humor exempel nr 1 för nån dag sedan - och jag måste återigen plugga favoritserie nummer två: Gravallvar.
Håkan, som är upphovsman, har gett upphov till en vacker Sara också, men jag skulle tippa på att det ändå inses att det INTE är hon som syns på bilden ovan.
Klicka på bilden, fläng iväg och gratta hakke!

Jag kan inte komma från det, wulffmorgenthaler.com är det skönt sjukaste jag vet.

En kaffe latte - nån?

Jams (en av deltagarna på Yet to be named, för övrigt) har fått tillfälle att dyka ner i viktoriansk humor och… ja. Det är en intressant resa, på sitt vis.

Humor, och vad den säger om sin omgivning och samtid, är fascinerande.

—

Victorian comic’s gag book found

Ladies and gentlemen - hon får mig att skratta till tårar, ännu en gång. Tack, jag behövde det.

“Mitt dagliga skratt, giv mig idag…”

Finurligt tecknad (och skriven) humor, det är mumma det. Min gamla favorit Dr Fun (vilt skiftande kvalitet från dag till dag, dock) är numera nerlagd, men jag har som tur är två nya favoriter som kan ge mig ett dagligt flin:

Gravallvar kanske förmätet eftersom jag själv ibland har ett finger med i spelet, men mina favoriter kommer oftast från Mr Creator himself

Många kanske tycker att det är osmakligt att skämta med/om döden, för mig är det ett sätt att… ja, leva? Sparka hemska saker i baken?

Wulffmorgenthaler.com ofta groteskt, ibland nära gränsen - men kuuuul <— tråkigt nog var just dagens strip mindre lysande - småkul, men lite övertydlig.

Livet som matematisk konstant är minsann inte alltid så himla lätt.

Se hela den misslyckade dejten via Henrik.

Salt har gjort det igen - hon har identifierat en klart aktuell nutidsåkomma :)

Min andra idol, bästa kursaren från Uppsala Omgång 1: Dr Morrest Rump, går just nu som kandis på urologen. Morrans handledare förklarar för en patient varför PSA inte enbart bör vara kopplat till saker av skräck och ondo. I övrigt ska man såklart inte skoja om det.

Stolligt, stolligt, stolligt, underbart.

Lyssna på Job

Lika trött som jag var igår, lika nördknäpp är jag idag (kan iofs också ha med trötthet att göra, hm) och denna julsångsduett mellan Peter André och hans Jordan får mig att skratta så att jag GRÅTER.

Jag kategoriserade det här inlägget som musik. Fel av mig. Humor, ska det vara. Också.

Jordans taleskvinna påstår att det är fejk. Det GÖR inget.

Det här är en av de tre katter jag tycker mest om hela världen. Eller katt, jag vet inte, han är mer som en… ja, något annat. Cool polare.