Spinster and Spin(n)ster

Stackars Klas. Inte nog med att jobb-bilen pajade strax norr om Gävle (han skulle till idrottsarenan formerly known as Arosvallen, alldeles nästgårds, för att reportage-a) så att hans Västeråsbesök blev om intet. Eftersom bilen pajade missade han dessutom följande middag en casa Andersson:

Nybakad foccacia. Basilika, mozzarella och rosmarin smaksätter.

Favvokycklingen. Lårfiléer (viktigt, de är mycket saftigare än bröst-diton) fyllda med gorgonzola, sedan lindade med bacon. Swooosch in och ugnsbaka.

Ständiga storfavoriten: rostade grönsaker. Pären, zucchini, aubergine, fänkål och rödlök. MUMS.

…i brist på andra sköna besked är att vädret i London nästa vecka börjar gå åt rätt håll. Måtte det hålla i sig.

Systemingenjör Stefano [på ett papper med kvarstående actionpunkter efter design review]: “Hej Siv, vad behöver du för att stänga dessa punkter?”

Jag [skrivet på samma papper tillbaka]: “200 000 rätt in på mitt sparkonto?”

(nähäää, inte det nej)

Det är dyyyyyrt att flytta. Möbler, tapeter, lull-lull (inte minst lull-lull kan ta enorma proportioner, en skvätt här, en skvätt där)… men nu har jag NÄSTAN beslutat mig för vilka tapeter det blir på fondväggen i vardagsrummet. Alla mina tidigare modiga och innovativa tankar får ge efter för… nåt brunt, med benvita bubblor på (från den genuiiiina glamourbutiken Rusta - vilket gör att hela väggen inklusive klister och allt blir mycket billigare än en enda rulle av nån av de där tjusiga Tricia Guild-tapeterna som jag också tittade på).
Kul va? ;)
Men det blir snyggt, tror jag.

Jag drömmer ljuva drömmar om hur perfekt lägenheten ska bli. Jag vill tapetsera fondvägg i det helvita vardagsrummet! Jag har ju fondvägg nu och är jättenöjd med den, men jag ska försöka att hitta nåt annat ;)
Nog för att jag är konservativ, men att leta upp exakt samma - näää, RIKTIGT så rigid är jag inte!

Jo, det vore sött, men nääää, inte ens jag sätter upp Roger från Sandbergs i vardagsrummet :)

Få se nu, älskade soffan är varmt espressofärgad. Kuddarna grå och lila. Gardinerna lila. Fondvägg gärna i… grått, svart eller brunt. Eller så byter jag det lila mot en skön turkos, det är också toksnyggt till den bruna färgen i soffan. Ah… ljuvliga bekymmer. I-landsproblem.

Claude är himla kul, och GISSA om den ger matchningsmöjligheter, fast då får jag ha det lila nån annanstans *harkel* Att ha Claude över en liten vägg vore som att ha en tavla, ett konstverk. Då skulle jag nog välja att ha resten av väggarna rätt tomma…

Simon är snygg! Å andra sidan så har den här mönstertypen varit trendig ett tag nu, och den är rätt speciell, så risken är väl rätt stor att den känns otroligt tröttsam om bara nåt år.

Grönt är skönt - nåt ur Veronicakollektionen/Duro kanske?

Izzy och jag draperade i soffan framför Svarta Dahlian, det vore nåt det ;)

Uff, ja, jag kan spendera TIMMAR drömmande och gluttandes runt alla tapetkollektioner på nätet.

Bara två månader och 28 dagar kvar ;)

På IKEA (dagens friskluftochsol-promenad-mål) skulle jag bara köpa stearinljus (och det gjorde jag - i massor, det går åt kopiöst mycket nu när jag är trött och soffsugen), barabaraBARA, men när pläden Lotten äntligen fanns inne (den brukar vara slut) så… OK då. Följ med hem du, Lotten. Lotten (ej att förväxla med Lotten, även om hon också är skitsnygg) är skitsnygg på min soffa, tillika varm, mjuk och skön. Izzy blev som galen i den.

…och innan jag hade handlat allt jag skulle (hamstrade kattmat med tonfisk på Willys bl a - det är snart den enda sorten som duger åt frk Kräskatt) så var ryggsäcken tung så tung igen. Nåja, det är vardagsstyrketräning.

Ibland blir man less på det man har (rätt eller fel), och önskar att man vore nån annan. Just idag vill jag vara David Bengtsson, han gör alltid så himla roliga saker. Och så är hans apparat mycket finare än min. Espressoapparaten.

Och om mindre än fem timmar ringer väckarklockan, så varför varför VARFÖR är jag inte det minsta TRÖTT? (jo, precis, just DÄRFÖR)

Ambivalens 1: jag har två ursnygga och varma ullkappor, en grå och en grön. Jag längtar efter att använda dem, men samtidigt angstar jag över tanken på den för mig så förhatliga årstid då det är kallt nog att använda dem. Ouch.

Ambivalens 2: på hallmattan landade en avi om stort och tjockt kuvert, “kom-å-hämta!” 1) exalterad: ååååh så spännande, vad kan det vara? 2) otålig: aaaargh, men nu när jag är så feberfrysig att jag inte vill sticka näsan utanför täcket?

I-landsproblem.

Tredje i-landsproblemet är att jag är så nyfiken så jag inte vet vart jag ska ta väääägen när det gäller mina fusingalster. Hur ska jag stå ut tills på söndag med att få veta hur de blev som färdigbrända? När design-genomgången nu är överstökad så pallar jag äntligen att börja tänka på annat än bara kundkommentarer igen, så nu ploppar en hel del nya idéer upp. Måtte febern ge sig tills på söndag.

Idag har jag tvingats lägga in både “ordbajsare” och “gubbstrutt” i telefonens ordbok. Det är värdelöst med T9 ibland *fnys*

“Så kan det gå när man akut vill skicka påskekrim till Andrasidanjorden men har glömt att fylla på förrådet av frimärken med lämpliga valörer”

Jag har Ronnie Sandahls bok “Vi som aldrig sa hora” på reservationslistan för jag är… NYFIKEN. Jag vet ungefär vad den handlar om (snälla pojkar får aldrig kyssa vack… aldrig kyssa några flickor alls) och det är en ändlös diskussion - och så snubblade jag över det Corn skrev och det är ganska ungefär vad jag tänker själv.

Ojojoj att vara hon den gamla Siv i E3a på Älvkullegymnasiet i Karlstad (en skola med bara fyraårig teknisk - rätt nördtung och grabbtung population m a o). Jag var vrålkär i Per från Skoghall, bäst i klassen och ingen som riktigt nån annan än jag såg det söta i, vi hånglade en och annan klassfest men dessemellan hade han bara ögon för Titsi (ja, hon hette så, for real) i ettan. Hon var lååång och blond och hade stora bröst som ofta kommenterades i saliga ordalag. ALLA killar lustade efter henne. Jag var liten och blond och hade också ganska ymniga mammarier (fast det hade jag inte förstått då, jag hette “Plankan” i sjuan och det satt kvar i ungefär tio år - jaja, nåja - efter att det hade börjat hända saker så jag liksom registrerade aldrig det där som fladdrade på framsidan) men jag var en nörderska (intellektuellt OCH utövandes en töntsport arton timmar i veckan) och på det stora hela rätt ointressant för alla och envar ända tills jag fyllde 21 och flyttade till Västerås.

Och, som Tony Rickardsson sa, “jag e inte bitter”. Det är jag inte, men döless på att höra att alla tjejer bara vill ha farliga killar.

NU ska jag, sent omsider (flexmorgon) traska till jobbet. Hej!

Man vet att man är T9-skadad när man svarar på en bloggkommentar och blir förbryllad över att man inte kan skriva “pa” och det blir rättat till “på” automagiskt.

Efter en låååång och faktiskt ganska hård arbetsvecka (en enda dag var jag färdigarbetad för dagen före 19.15 veckan som gick) så kände jag att jag gjort mig förtjänt av att njuta av något vackert. Blommor! Blommor i min snygga gröna vas på köksbordet, det är mumma det. Sagt och gjort. Vita ranunklar införskaffades och det blev attans snyggt.

Jag hade dock glömt vad frustrerade och hungriga katter kan ställa till med. Ja, de ÄTER inte blommorna, men om matte tar sovmorgon trots ivriga väckningsförsök så kan man STRAFFA henne! Joråminsann. *Tugg tugg* sa det, så var blommorna liksom… ja, sådär skönt TRASIGA. Dekapiterade.

(mind you - kissarna HAR torrfoder i skålen på natten, de behöver inte svälta, men på morgonen vill de ha lite e-x-t-r-a gott)

Jaha. Det var de snygga blommorna det. Nu seglar de runt i en liten skål, kanske inte riktigt lika effektfullt, men OK då.

Jag vet egentligen inte vem som är skyldig, men jag kan gissa. I väntan på rättegång så funderar jag på hur jag NU ska få in lite vårkänsla i hemmet. Hmpf.

De miss-tänkta, ännu maskerade och anonyma tills den skyldige med säkerhet kan utpekas. Polisen söker vittnen. Har just du nåt tips, kontakta Efterlyst på telefonnummer 555-2567, eller övertala Leif GW att skicka mig nya blommor.

Utetemp -12.4, innetemp 15.1 i detta nu (mitt söta lilla goa hus är ett gistet stackars trähus med tegel utanpå som… tja, dekoration?). Jag FRYSER! Dags att sätta fyr på varenda stearinljus jag har, samt vira in mig i duntäcket framför TV:n (GE-galan i Globen - yay!). Och så undrar folk varför jag tjatar om att jag vill att det ska bli vår snart?

—

GE-galan, alltså. Alla svenskar gjorde det de skulle, vissa glänste lite extra, men allt förstördes av den fullständigt usla produktionen. Kära TV4 - vad i hela fridens namn var detta?

H&M är bra på det viset att de gör snabba ruscher i kroppsvårdsbranschen, nya tillfälliga kampanjer/kroppsvårdsserier dyker upp som svampar ur jorden. Tyvärr försvinner de lika snabbt igen, vilket är trist när det är grejor man gillar (de hade en serie förra sommaren med kokosdoftande kroppskräm som jag älskade, men innan seg-jag hann inse hur ljuvlig den var så var den slut i alla butiker och inga nya skulle komma istället).

Hello Kitty är kul, H&M verkar ha betalt en summa för att få använda den lilla katten på en serie med duschcreme, “bodysplash” (vad ska man egentligen göra med sån? ja, splasha, men… why? istället för parfym [eeek, splasha parfym låter läbbigt överdoftande] eller creme eller vad?) och bodylotion. En rosa och en blå variant, tusse då. Den blå skulle dofta “vanilla” stod det (nej, det fanns inga öppna provex). Perfekt, jag är ju vaniljtoken numero uno.

Snacka om besvikelse. Den luktar vedervärdigt, enbart kemiskt och inte ens ett spår av nåt vaniljliknande (inte ens sån där tung söt äcklig syntetvanilj-som-är-nästanvanilj-på-sitt-sämsta). Tur att den “bara” kostade 24.50 (chansningsmarginal), men ändå. Buhuu.

Nej, jag fortsätter med den ljuvliga (men snuskigt dyra) olivcremen från Body Shop som jag fick av goaste söstradottern i julklapp. Den har blivit till en dyr (o)vana som jag tänkte ta mig ur, för plånbokens bästa ;)

Vaniljcremen får jag fortsätta leta efter. Yves Rocher har en billig variant som doftar hyggligt trevligt, men mitt snustorra vinterskinn behöver nåt ännu mer mjukgörande än så.