Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Att jag gillar katter och böcker är väl ingen hemlighet för någon som känner mig. Kombon är svårslagbar. Izzy på magen när man ligger och jäser/läser i soffan - eller som här, i New York, stiliga Patience and Fortitude som vaktar New York Public Library (närmare bestämt Stephen A. Schwarzman building - NYPL har ju massor av filialer, men denna är åtminstone den som jag tänker på i samband med NYPL)

Jag gosade mest med Fortitude

Gertrude Stein i Bryant Park

Morgonpromenad i vackra lilla Bryant Park ger just bibblan som bonus (bibblan tronar i ena änden av parken), men baksidan av konceptet “morgonpromenad” i väntan på att MoMA skulle öppna var ju att inte biblioteket heller hade öppet. En annan gång… som vi fick säga om så mycket. “Vad mycket ni hann” säger alla vi snackat med, ändå var det massor som fick bli “en annan gång” (då hade jag ändå dividerat drömmarna och planerna med två åtskilliga gånger eftersom jag onekligen lärt mig att jag alltid vill för mycket ;)).

…åtminstone en del av bilderna från New York.

New York var såklart heeeeeelt OK, men nej - det slår inte London för mig. Central Park piskar Hyde Park, Tate Modern kan inte nå upp till de fantastiska konstmuséerna i New York, men totalt sett är London fortfarande min favoritstad alla kategorier (…och det är ju rätt bra eftersom det är både billigare och enklare att ta sig till London). Vi får väl se om det blir något mer NY-besök i framtiden som kan tänkas få mig att ändra åsikt ;)

…faller för Central Park, alltså. Vi bor på 31 West 71st Street - det, mina vänner, betyder krypavstånd till Ljuvliga Parken.

Höst i New York har hittills inneburit 28 grader varmt och 100% luftfuktighet - puuuuh - men nu ska det bli svalare, det känns redan ikväll.

Ja, visst hjärtar jag New York, men om det slår London? Njä, jag är inte säker än.

VARFÖR är så många amerikanska hemsidor så otroligt plottriga och fula? Inte ens de stora muséerna har speciallt snygga hemsidor. De specialbutiker jag längtar till är ändå värst…

Pearl fine art supplies - där ska man väl hitta en riktigt sjysst tunn pensel…? Men HEMSIDAN. Hiskelig! Ändå är den en sunnanbris jämfört med kultaffären (jag hjärta benknotor…) Maxilla & Mandible. Även om man säljer gamla benknotor och anatomiska posters så kan man väl följa med omvärlden från 1994 in i 2009…?

Har du varit där nyss? Berätta berätta.

Finns det någon kedja a la Boots med billiga och sköna cremer/duschgrejor? Billiga men “OK-fina” kedjor a la H&M (ja, jag veeeet att H&M finns där också, men nu menar jag “the American equivalent”) eller Lindex? Alla shoppingtips jag ser rör 5th Avenue etc och dyra märken är INTE min grej. Jag är 100% medelålders svennebananbrutta utan nån vidare coolfaktor. Billiga men roliga skor?

Nån bra “bargain books”-kedja, eller är det bara att roama runt de massor av antikvariat jag har sett ska finnas söderöver/midtown Manhattan? Camden Town a la Manhattan - är det Alphabet City, eller finns det bättre områden för gamla tanter som gillar punk-kitsch?

Vi kommer nog ta en stund i Brooklyn, åtminstone “Dumbo”-området. Bron måste ju beträdas!

Åka gul taxi kanske man borde prova - men vi är hypersnålisar och köper förmodligen ett veckokort för buss/tunnelbana för ynka 25 dollar. Har dessutom svaga misstankar om att det blir myyyyycket promenerande.

Funderar lite på Staten Island också, det ska finnas något litet område med äldre hus där. Gratisfärjan till Staten Island förbi Libertydamen ska vi åtminstone ta, för vi är inte sugna nog på “specialturen” till henne och Ellis Island - tar man nu gratisfärjan för att få lite sjöluft så kan man ju gärna kika lite på Staten Island istället för att bara ta vändande färja tillbaka igen.

Byter förmodligen “höjdspanande ut över staden” från ESB mot Top of the Rock. Central Park blir ett måste med picnic och bra bok (vi bor på 31 W 71st St - första kvarteret från parken sett, så det blir krypavstånd till Strawberry Fields). MoMA, naturhistoriska och Metropolitan Museum. Chinatown. Battery Park. Strosa utefter vattnet. Nån tretimmars båttur runt Manhattan. Coney Island - för att få se haaavet, eller är det så sunkigt att man kan skippa det? Governors Island verkar också vara ett skönt gratisnöje. Strosa runt på The High Lane. USS Intrepid.

Förväntar mig (eller åtminstone hoppas på) massor av kul gatukonst! Kanske springer vi på nån liten del av nya SATC-inspelningen? ;) Det vore lite annorlunda än den senaste filminspelningen vi hamnade i (på IKG-resa i Paris för några år sen - oj, där spelade de in Mr Bean nr 2. ingen av mina dåvarande kolleger vågade moona. klent).

..och så ska vi naturligtvis äta massor av goda saker. Det blir McD vaaaarje dag (um, nej). Är bl a nyfiken på knish!

Ett annat New York har blivit ett favoritbokmärke på sistone. Mums! Skribenterna är förvisso en aning yngre och coolare än jag, men många av tipsen framkallar het längtan.

Järnpojken, Månpojken, Pojken och månen - kärt barn har många namn. Jag läste om honom i en bok med föreslagna Stockholmspromenader för ett antal år sedan, har velat leta upp honom sedan dess men det har aldrig blivit. Inte förrän i går. Vi (vi som i Lia, Kristoffer och jag) åt en sen middag på Tre indier (jag åt Mango Chicken, oooooh, det var smarrigt intill extasens rand, tänk så glad jag är att jag för en gångs skull åt något annat än Madras eller Vindaloo), vi hade strosat kringelikrokar på Söder efter att ha sett Cirkus Cirkör i Tantolunden och ville strosa ännu mer efter maten. Lia pratade om en guidad tur som hon och syster Åsa hade tagit i Gamla Stan och hur mycket de hade tyckt om just Månpojken.

Yes! Här fanns tillfället! Det var en timme tills sista tåget skulle gå, det var en lagom ljummen sommarkväll och jag tillbringade den med två likasinnade varav den ena faktiskt hade chansen att hitta dit - vi letade upp rätt liten gränd och där satt han på en liten innergård, än finare än jag hade trott. Vilken tur att jag inte letade upp honom den där oktobereftermiddagen. Eller vilken dag-på-året-dagtid som helst! Ja, han är säkert fin då också, men det var ju så här, en blå sommarkväll under den alldeles egna månen som jag ville se honom. Blott en decimeter hög (tja, något åt det hållet) sägs han vara Sveriges minsta offentliga skulptur.

Han påminner inte så lite om min lilla favoritman på Sigmatorget. Vem vet - det är inte helt omöjligt att det är Liss Eriksson som har gjort den också, faktiskt. Att det är samme man som har gjort den gigantiska och ganska tvärfula (men coola) Fågelmannen på Arvikas torg var däremot inte lika självklart. Nu har jag lärt mig nåt nytt i dag också :)

—

rev 1 :)

Konst i Västerås - vilken trevlig site! Det ÄR Liss Eriksson som gjort min lille favoritman på Sigmatorget också. Yay!

Att resa bort så trött och ledsen som jag var kan väl beskrivas som en aning annorlunda, jag var kanske inte alltid det tjohooooigaste ressällskapet men några riktigt sköna stunder utan grubbel blev det. Den allra bästa kanske i Monbijou Park, ett ljuvligt ställe alldeles vid floden. Två mojitos i solstol (solstol funkar i månsken också, när det är varm natt i Berlin), sedan styrde vi kosan mot lekplatsen och gungade. Jag gungade högthögrehögst och skrattade hela vägen från hjärtat ut i luften.

—

en stund senare avslöjade jag för Kristoffer att det är fullständigt meningslöst att berätta för Karl Marx vad man vill ha i julklapp

Resten av bilderna kan du se här (jo, det ska gå oavsett om du är Facebookare eller ej)

Det är lätt att tänka att PENGARNA är belöningen. Att mumlande addera traktamentessummor som ett mantra när man bara vill hem (been there, done that). Att trösthandla något när Jobbiga Mötet är överlevt och avklarat.

Eller coola platser jag fått se. Jag krälade i kvarglömda irakiska tanks i öknen i Kuwait. Jag besteg, jäkligt rödmosig, de officiellt toksista metrarna av muren i västra Kina. Jag har vandrat i vindlande gångar i en av många bortglömd reaktor i ett bergrum. Yay, jag har kul tankematerial till bakgrundsfilmen om mitt liv den dagen då drömma är allt jag kan eller orkar.

MEN, coolast av allt är “informella” samtal man snikit sig till genom åren. Både med “gamlingar” och jämnåriga.

I det aktuella fallet jämnåriga.

DDR, som ligger närmast i tanke och kommande tid. De ÄR, eller var, “Good Bye Lenin” (den är ljuvlig, se den!) minus den sjuka mamman . Till, Scheffi, Katrin. Vi har setts på möten i Tjeckien (Till), när vi delade skrivbord i Kina (Scheffi) eller bara i snabba “pratomlivetuniversuåmallting-samtal” mellan Doc #10-duvningarna under våren. Nu är det DE som är levande historia. De som föddes några år innan eller strax efter muren byggdes, och som ännu var unga när den revs.

Men förutom det: insikter från båda sidor kring inbördeskriget på Sri Lanka. Yay. Försök att förstå hur den djupt religiöse muslimske sitechefen tänker. Yay.

Jisses, vilka möten jag fått med i bagaget.

DET mina vänner är nåt jag ser som avundsvärt.

Fast det behöver inte vara så jäkla svårt (om man nu inte vill utbilda sig till ingenjör och börja resa i jobbet själv - you are so welcome, we need you). En del möten kommer om man söker en för en själv rätt otippad lös kurs på universitetet. Eller går på nån knäpp men kul gratisförelsning på bibblan. Fyll i själv. Folk finns överallt. De flesta är roligare än man tror.

Ibland blir jag pissetrött av alla “men just JAG kan inte för att…”. Jo, et kan du. Finn ditt eget sätt. Vet du hur många saker jag inte har kunnat, vid en första anblick (både enligt mig själv och andra). Gissa själv om du läser exemplen ovan en gång till. Addera faktor hundra.

För hundrade gången: mitt liv, ingen räkmacka. Mitt liv = bra på många sätt (och jävligt dåligt på andra men that’s life), men jävlar i mig ingen räkmacka. Slit slit slit varav somligt gett det jag velat ha, annat inte. Det får man ta. Det är livet det se. Deal with it.

—

Jag fick citatet av Anna-Maria i går. “Det är läsväder”. Ja, men jaaa. Jag ska sluta sura över regn och vara nöjd över läsväder. Skön reminder.

Kaffe ur sköngrön djungelmugg lyser upp.

Vi ska inte ha nån semester i sommar (DET blir intressant att prova på… fast överlevde jag sommaren 2004 eller om det var 2005 med bara en enda semestervecka så…), men nån enstaka semesterdag då och då i anslutning till helg ska vi kunna ta.

Skatteåterbäringen omvandlades till en långhelg i Berlin (SAS lågpriskalender + reahotell från hotels.se, mums!), det blir skönt att komma iväg på NÅGOT.

Jag kan en del om Berlin och inser de mest uppenbara måstena, men de INTE så uppenbara? Spill spill. Tipsa mig! Finns det t ex någon inofficiell motsvarighet till Camden?

Nu har ju inte Karlstad varit “hemma” sedan den 10/6 1988, men ändå. Födelsestan är födelsestan, på gott och ont. Jag har aldrig ångrat att jag lämnade Karlstad, för mig var det ett lyft, men med åren ser jag lite mer försonande på stan och kan t o m se dess vackra sidor… ;)

I sällskap med Kristoffer är det lättare att ta på sig turistglasögonen. Plötsligt vill jag visa det fina, bortanför närfamiljen och de kvarvarande kompisarna. Mys-Karlstad.

Vi hade stämt träff med systrarna Berglund i Mariebergsskogen. Nej, det är inte dem du ser på bilden. Detta är kultingarna vi alla samlades för att begapa.

Söta var de. Söt var också tanten som med en envis min av äganderätt tog sig an den hedervärda uppgiften att med en medhavd “ryggkliare” luta sig över staketen för att gosa med samtliga grisar (hon kände dem alla med namn och fullständiga data). Hon ÄLSKAR verkligen grisarna.

Hon har väl inte riktigt “alla hästar hemma” (det är självmål att vitsa till det med “alla grisar i stian” va?), hon är visst där snudd på varje dag för att titta till sina favoritdjur, men hon var en riktigt skön tant.

Jag fällde en kommentar om hur grisarna tycktes njuta av hennes behandling. Hon noterade med förtjusning min “expertis”.

“Jobbar du med grisar?” undrade hon ivrigt
“Öh, ja, det beror väl på hur man ser det, jag är ingenjör” svarade jag

- det skämtet sjönk som en sten -

“Ja, du verkar känna igen hur de reagerar, det kanske är nåt tekniskt då?” sa hon då. Tja. Att notera att raggen på ryggen reser sig vid njutning var väl nu inte så expertmässigt. Som Mia sa; “det gör den väl på oss alla?” ;)

—

Dagen efter trotsade vi det utlovade regnet (!! jag fick ännu fler fräknar, såpass regnigt var det ;)) och promenerade ner till stan/Sandgrundsudden för att få lite frisk luft innan vi skulle hämta upp mamma från dialysen.

Detta, mina vänner, är Sola i Karlstad. Inget annat.

Sandgrundsudden är fantastiskt vacker. Sandstrand mitt i stan. Bara en sån sak.

—

Stadsbiblioteket. Kanske inte det allra vackraste, men en viktig viktig plats under hela min uppväxt. Alla dessa underbara böcker, för att inte tala om pysselhörnan. Till Majken fick man gå och pyssla varje dag om man så ville. Det ville man.

—

Stora Torget måste man väl plåta även som låtsasturist? :)

—

Efter mammas dialys drog vi raka vägen ut på Tynäsudden och “majade” en stund. Lovely.

Mamma börjar få gulligt cellgiftsludd på huvudet igen nu. Det är som pälsen på en vit liten chinchillabebis. Tätt tätt och mjukt.

—

Izzy tycker det är ILLA tomt nu när Astor är borta. Ska man tro mamma är Astor också lite moloken hemma i Karlstad. Inte kunde man väl tro det, när de slogs så att blodet flödade för några år sen?

Till Hampton Court Palace kan man åka båt eller tåg (…eller bil, så klart). Vädret skulle bli shaky, så vi valde tåg istället för tre timmar på Themsen - sen BLEV inte vädret shaky för fem öre men, ja, vi är ju tågnördar så båt får vi väl åka en annan gång.

Hampton Court är u-n-d-e-r-b-a-r-t. För mig - människan med den mångåriga Henrik VIII-fetischen - alldeles självklart, men Kristoffer gillade det också (se bara hur spökigt fint han smälte in i Haunted Gallery där Henriks femte fru fortfarande springer och skriker om nåd från halshuggning*). Picnic (med GT :)) i parken fulländade en sköööön dag.

*) det misslyckades. “Divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived” låter minnesramsan för de sex fruarnas respektive öden och lilla Katherine Howard var andra tjopp-tjopp-off-with-her-head-hustrun.

…och vet ni vad? att gå på Science Museum är alldeles gratis! enstaka tillfälliga utställningar kostar extra, men det finns massor att se för den som har ebb i kassan (man kan ju till exempel, hum, köpa skor för alla pengarna stället ;))

—

Fabrorn med hunden har jag visst plåtat förr! :)

De som inte facebookvägrar (puss till KD och Molinan ;)) har redan sett dem på fejjan, men here goes:

Tänk att allt som har med montage att göra blir så skoj på änglisch. Det är skönt att jag själv sluppit kallas erection manager, jag var det som tur var bara i Blekinge och där kallades man tack gode gud fortfarande bara montageansvarig.

Vi hyrde en lya på Grand Plaza Apartments två kvarter från Queensway, vid vackra Kensington Gardens Square. Jättetrevligt! Sjysst att kunna fixa eget käk, lyssna på skivorna man köpt etc etc. Bayswater är rörigt alldeles vid Queensway, men bara vår lilla bit bort var det lugnt och fint. Vi bodde i en sån där källarlägenhet som jag alltid undrat hur de är att bo i!

Magnolior, ljuvliga, i Notting Hill.

Om du bajsar på gatan så måste du åtminstone se till så att inte korven ångar. Eller nåt. Öerhuvudtaget så vimlade det av kreativa antihundbajs-skyltar överallt.

Europas just nu största shopping-mall (ja, just den här veckan, snart bygger nån ett större nån annanstans ;)), nybyggt, lättåtkomligt och fräscht i Shepherd’s Bush. Ja. Tja. Jo. Njä. Det blev ingen storshopping, just DÄR i alla fall…

Vi ville se Hunterian Collection redan förra året, men missade de öppna dagarna då så i år var vi en aning noggrannare med att prioritera det - ett alldeles korrekt beslut. OTROLIGT! Jätteintressant och alldeles gratis. Guidad tur av en pensionerad kirurg med skön, torr humor.

Har du minsta lilla intresse för anatomi, medicin och dess aningens spretiga historia, ta dig då till Lincoln’s Inn Fields (t-bana Holborn, fem minuters promenix bort) och leta upp Royal College of Surgeons där muséet finns.

Det var inte direkt få som ville njuta av en solig lunch i parken utanför. Undrar vad mannen under trädet låg och dömde om?

Brandbil på Pudding Lane. Effektfullt ;)

Londons mest utslitna fotovy? Nåväl, men alla andra har ju inte KRISTOFFER med på sina bilder.

—

Det kommer mera. Först solig hamnpromenad med E. Vi ska äta glass och dingla med benen från bryggan. Mys!

Jo, vi kom hem seeeeent i måndags kväll, men sen dess har vi bl a roat oss med flytt av det sista + flyttstädning, så jag har inte haft energi att skriva. Men oj, det har jag visst inte nu heller, så tills vidare hänvisar jag till Kristoffers variant av det hela. En hel del bilder ska jag däremot försöka få ut under kvällen. Bis später.

Jag googlade bilder från Sri Lanka för att visa för Kristoffer (nostalgitripp galore) och snubblade över en fantastisk fotograf: Thushan Sanjeewa - enjoy!

…men det var väl inget nytt.

Sex barn dog och tusentals skadades på grund av den förgiftade mjölken i Kina förra året. Jag tycker absolut att det ska utmätas ordentliga straff och feta skadestånd, men dödsstraff? Otroligt. Två ska dö, en får livstid och ytterligare 15 får “vanliga” fängelsestraff i varierande antal år.

Dessa tidningsrubriker från blaskan jag plockade på flighten mellan Qingdao och Beijing i lördags var det sista jag fick med mig rent grubbelmässigt från Kina, och det var en sorglig men kanske välbehövlig påminnelse om allt som beöver förändras i stora landet i öst.

(vem straffar då dem som mörkade allt detta med den giftiga mjölken så länge OS pågick? ingen, naturligtvis. en sån skandal fick ju inte sabotera det enorma propagandamaskineriet under mästerskapen)

Min hatkärlek till landet består. Jag känner ändå en enorm tacksamhet för allt jag lärt mig, yrkesmässigt såväl som privat, för alla fina människor jag mött och de möjligheter jag får och har fått. Tusen nya minnen, en del roliga, en del absurda och en del förfärliga. Det är livet, det.

Nu ska jag anpassa mig till “hemma” igen. Tresamhet, samboliv, flytt till radhus. Nya arbetsuppgifter (eller snarare nytt projekt att utföra dem i). laga MAT på kvällarna igen. Städa. Ja, livet (igen ;)).

Åter till Kina, uppdateras endast här! (Blogsome är tokspärrat(* i Kina!) Häng med, vet’ja.

(detta blir fjärde resan sen midsommar, men nu ÄR det sista vändan… um, i alla fall för detta projektet :))

*) i e det är inte bara spärrat för tokar, det är spärrat för alla.

Ett samtal med mammas doktor i dag fick fälla avgörandet - jag åker till Kina trots allt (mamma blev tokig av tanken på att jag ens funderade på att stanna hemma för hennes skull (*, och hon är rätt… bestämd, för att uttrycka det milt). Från början var det sagt att jag skulle vara borta en månad, nu blir det inte så länge och jag är lovad att få åka hem igen om minsta lilla skulle hända. Alla vet dessutom att jag inte är mitt vanliga energiska jag. Med tanke på att mina kolleger i Qingdao brukar säga att jag är väldigt överflitig i vanliga fall så får vi hoppas att min trötta och ledsna jag räcker ändå då. Nu kanske jag blir lagom?

(nä, det blir jag väl aldrig, på något vis alls)

Blogsome var svårt att nå från det stora landet i öst, så jag har reggat en id (semestersiv - vilken överraskning va?) på resdagboken.se också.
Välkommen att hälsa på mig — HÄR —

*) att jag kanske hade velat stanna hemma för MIN skull slog henne nog inte ens mitt i stressen… mammas doktor Herr Hematologen sa att de också hade noterat att det är rätt viktigt för kära mor att jag åker, men jag tror att han var ärlig, jag tror inte han sockrade sanningen för att få iväg mig.

Min blick fångades av katterna. Där också. Så klart.

Fantastiska, färgsprakande målningar, blandtekniker, svartvita akvareller, allt allt allt i skyltfönstret fick mig att känna “vill HA!”.

Hennes ateljé låg nära vårt hotell, vi passerade varje dag på väg hem från alla sevärdheter. “Har jag pengar kvar i slutet av veckan så går jag in” sa jag - och det hade jag. Massor. Kristoffer fyndade kopiöst mycket coola och billiga kläder, men jag? Ingenting.

Vilken tur, då kunde jag ju shoppa konst istället! Original, en aning roligare än IKEAs affischer (ja, det var väl dagens understatement antar jag).

Elif Nursad Atalay visade sig vara en ung kvinna med skön attityd, hon var en sån där som jag önskar att jag kunde gå in till en gång i veckan för att se vad hon håller på med för dagen. Ateljé och utställningslokal i samma rum gav en skön känsla - alla som precis som jag njuter av doften av färger vet vad jag menar.

Hon hade HUR mycket som helst att välja på, vilt skiftande motiv (men hon ÄR suverän på att fånga katter - vackra katter, men också fula-arga-roliga - de senare var i mitt tycke mycket intressantare än just de “vackra”) och jag tycker att priserna var väldigt överkomliga. Jag vågade inte ens fråga vad de större oljorna kostade, jag hade redan bestämt mig för att det skulle bli nån akvarell - en eller två, beroende på pris.

Det blev två. Det blev katter (mer otippat än ni kan tro, Izzy har massor av kattavlor i sitt rum [vadå? har inte alla katter eget rum? *harkel*] men i övriga lägenheten förekommer även annat på väggarna), men det fanns massor av annat som jag också hade kunnat tänka mig om jag hade haft mer väggyta, mer pengar och mer plats i väskan. I ett annat liv… och jag har ju egna pannåer och färger här hemma. Ju. Det är dags att greppa penseln igen, det var alldeles för länge sedan nu. Att möta en så kreativ människa som Elif gav en kick!

Den ena tavlan som jag fastnade för var väl mer vacker än rolig - men den VAR Izzy, hennes kattityd på pricken, det gick inte att motstå den. Tavla två var mer flippad, men jag älskade den. Crazy cat ladies? Ja, kanske. Jag är väl en sån.

Izzy vill emellertid INTE kopplas samman med tavlan till höger.

“Ribba” från IKEA blev snygg inramning. Jag tänker inte ens berätta vad min rolige respektive sa när han bar ut ramarna från IKEA. Har man minsta lilla snuskgen i sig kan man gissa. Ungefär.

(Jo, OK då, jag garvade. Jag erkänner. Jag har också pubertal humor.)