Spinster and Spin(n)ster

Towern är en ständig storfavorit, och det var det enda vi betalade inträde till på hela resan (alla de stora muséerna är otroligt nog gratis!). 16,50 pund, och värt varenda öre. Kristoffer blev lika frälst som jag.

Henrik den åttondes blygdkapsel var sannerligen inte blyg(d)sam.

Jag visste inte ens att kvinnor fick bli Yeoman Warders, men tiderna ändras. Yay!

—

Hackney Rd (Shoreditch) är minst sagt speciellt. Hela området boomar, men här och var ser det ut som vilken gata som helst på… Sri Lanka. Ungefär. Vårt hotell var alldeles nyöppnat, drygt en månad gammalt, men resten av gatan var inte riktigt lika fräsch. Vi tyckte att det var kul, men jag kan tänka mig att alla turister inte blir lika glatt överraskade.

Ja, men man SER ju hur elegant stället är!

—

British Museum - detta fantastiska gratisnöje. Kristoffer ovanför, kattmumie nedanför. Ja, om nån undrade :)

Blommig solklänning och nya Dr Martens, ur fågelperspektiv.

—

I många delar av världen skyltar vi i andan “hörru turistelände, ge f*n i att bada i fontänen!”. I London kontrar man med ett vänligt “Not safe for public use”. Sweet.

(vi satt på Trafalgar Sq med stekheta ömmande fötter i söndags kväll, det kostade på att vara “safe” och inte bada i det läget kan jag meddela ;))

—

Imperial War Museum. “Gatskyltar” som soldaterna gjorde för att piffa upp (nåja) skyttegravarna under första världskriget.

Den Förbjudna Bilden. Förbjudet-att-plåta-skyltarna på Tate Modern var så små (och satt bara en enda på var våning :-O) så jag hann pinsamt nog hala upp kameran och föreviga Kristoffers första möte med Pollock innan en mycket artig vakt sade till mig att jag inte fick plåta ens utan blixt. Hupp.

Med brännblåsor på ryggen (jag) och shorts på benen (Kristoffer) klev vi ut från Arlanda terminal 2 inatt. Brrrr, vad är detta? Från tropisk värme i London (ja, även på natten) till nollgradigt i Sverige? Huvva!

Det där med brännblåsorna var ju synnerligen amatörmässigt, men jag fattade inte att solen tog så illa. Det värmde ju på nacken och ryggen när vi gick (blommig solklänning och nya svarta Dr Martens-Mary-Janes (* (kombinationen man aldrig anade att den fanns, men det gör den :) kolla in de som heter Cissie Mary-Jane] på fötterna - jag kände mig FIN :)) och jag lade en tröja över axlarna i - vad jag trodde var - god tid, men det var visst inte god tid.

Vi har gått och gått och gått och verkligen haft det kanonbra. Vi orkade inte ens hälften av det vi planerade (åh, jag är så förvånad… inte :)), vi kostade på oss att ta det lugnt. Kristoffer blev lika kär i stan som jag redan är, så det är inte direkt otroligt att vi hinner med allt det där vi prioriterade bort nu en annan gång. Vi kostade t o m på oss att ta en liten tupplur i gräset i Hyde Park i går innan vi åkte till Heathrow. Vi hörde hur det liksom började låta nerifrån fötterna… en känd melodi, men lite annan text:

Fötterna protesterar
fötterna har fått nog
fötterna vill ha frihet
ifrån sin trånga sko

Summa summarum: precis vad vi behövde, sol och god mat och distraktion från jobbstress och privat ledsenhet. K miste en närstående familjemedlem efter lång tids sjukdom förra veckan, och jag är ledsen och orolig för den lilla nyfödda prinsessan som fortfarande inte alls mår bra. Det var skönt att få tänka på annat en stund, vi behövde det.

Bilder kommer!

*) jag hittade visst ett par grova bruna Mary-Janes från FLY London också. Hupp. Man får passa på, det är sällan skomodet och min smak stämmer överens ;) …ja, och så blev det kanske lite fler/andra skor förutom det. Också. Umf. *rodna* Jag fick lov att kasta de andra svarta favvoskorna (också grova Mary-Janes) innan vi åkte, de var bara helslut, så jag är jätteglad att jag hittade nya liknande skor nu.

Jag hade telefonmöte med våra kolleger i Kina i morse, de reagerade på att jag låter som [insert valfritt fult ord]. “You need to take care of your body” sa de, och jag försökte förtvivlat förklara konceptet “pollenallergi” för dem. Det gick inget vidare :)

Efter mötet slog jag lite i mina böcker och skrev så - på en smula kantig pinyin - “Wo dui hua fen (花粉) guo min” (jag är allergisk mot pollen) och de fattade vad jag menade.

祝你早日康复 “Zhu ni zao ri kangfu” kom det tillbaka. (”May you get well quickly”!)

Det känns lika kul som när jag var i Kina några månader 1998 och tränade lite i smyg på att skriva 瑞 典 (”Ruidian” = Sverige) för att kunna få till det på vykorten. Jooo, man kan skriva Sweden men det är inte lika kul.

Jag hade inga större förhoppningar om att lyckas, för mig ÄR det ju streck hit och dit och ett lite för långt eller för smalt eller vad som helst kan ju ändra betydelsen alldeles fullständigt när man som jag egentligen inte har en aning om vad man egentligen håller på med.

“Does this mean anything?” frågade jag en av kundens representanter och han sken upp och sa (ja, fast på engelska då) “Men, det står ju Sverige!”. Vi blev lika lyckliga båda två. Sällan har jag varit så stolt över min handstil ;)

Japp, jag älskar språk.

Ändå har jag nu i snart två månaders tid sagt nej, nej, nej och nej om att åka till Kina och jobba i drygt ett år. De hade till och med tänkt till lite extra och lockade med att de skulle ordna jobb till K, så att han kunde följa med om jag svarade ja till att ta tjänsten (jag skulle bli nåt chefaktigt, absolut inte sånt som jag gillar m a o) ifråga - men icke. Jag bara VILL inte. De där ynka fem procenten av mig som tycker att det skulle vara utmanande och utvecklande drunknar i resten av mig, alla mina 95% som bara får ont i magen av blotta tanken.

…och detta - att jag sätter mig och skriver en bloggtext istället för att gå ut i fikarummet tillsammans med de andra - är kanske inget bra tecken men jag är så sliten så sliten nu. Jag vill bara SOVA! Eller, kanske åka till London. NU!

Dagens insikt: vi måste traska upp till Abney Park Cemetery. Magiskt!

Funderar på att köpa ett extra minneskort till kameran. Det kan nog vara värt de pengarna, utifall att.

Inte många dagar kvar nu. Yay!

…i brist på andra sköna besked är att vädret i London nästa vecka börjar gå åt rätt håll. Måtte det hålla i sig.

Blædel, Sara, Bara ett liv
Falcones de Sierra, Ildefonso, Katedralen vid havet
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Kärnborg, Ulrika, Myrrha
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Östlundh, Håkan, Blot

Jag är mitt i massor av böcker, men ingenting förmår riktigt väcka intresse nog att avsluta. Jo, Londonböcker - jag har klämt två stycken den senaste veckan. Andrew Duncans Walking London är riktigt trevlig, vi kommer nog inte att följa någon av hans exakta rutter, men det finns många bra tips på roliga saker som man inte skulle ha tänkt på om man bara passerat förbi. Jag är ju en sån där som gillar små fåniga detaljer, värdelöst vetande, yada yada. Kanske den där lilla, ganska oansenliga men ändå roliga statyn inne i gränden som jag annars bara skulle ha passerat utan att vända på huvudet. Ja, ni vet.

Jag var ju bara tvungen att köpa mig en bok på Världsbokens dag också. Ju. Det blev London topp 10, en liten, lätt-å-stoppa-i-fickan-bok om London, allt igenom upplagd som en bunt tio-i-topp-listor om nästan allt i hela världen (eller åtminstone London), för reapriset 99:-. “Knasigt upplägg” tänkte jag initialt, men med facit i hand var det ett otroligt ROLIGT upplägg, som verkligen fick mig att vilja svepläsa hela boken på en gång (um, ja, det gjorde jag :)). Kristoffer blev lika förtjust som jag.

(Angående London så är den stora frågan just nu Windsor eller Hampton Court? Tål att tänka på. Jag är sugen på båda, men med bara fyra dagar och en hel bunt andra måsten så får man sålla hårt bland de lite mer avlägsna utflyktsmålen. När det gäller shopping har vi allvarliga planer på att överge innerstan och faktiskt kolla in Bluewater som ligger några mil ut från stan. Bluewater är Europas största shopping-mall, bara det låter ju, eh, spännande :))

…och så blev det en relationsroman också. Sådana läser jag VÄLDIGT sällan (åtminstone rena relationsromaner utan en twist av historia eller kriminalfall), men å andra sidan var detta också en liten reseroman i sig, åtminstone om man som jag fascineras av Sicilien och Etna. Helena von Zweigbergks nya bok Ur vulkanens mun är en välskriven historia om en relation i upplösning - hur bra går det egentligen att dra iväg med två barn och “laga” sin relation under en semastervecka? En semestervecka man egentligen kanske inte har råd med, som därför får tillbrngas i ett trångt rum utan luftkonditionering.

Huää, dialogen var så smart och “naturnära” skriven att jag trots att jag tyckte mycket om boken och verkligen ville veta mera tvingades läsa den i små doser. Den gick rakt in i magen, JAG fick ångest av Annas och Mats bråkande.

Som tur är så är både jag och Kristoffer resvana, så vi kan splitta på oss nån timme då och då för att gå i varsina affärer och liknande om så är.

Han brukar tycka att det är hyggligt kul att diskutera anatomi och fysiologi (den lille träningsdåren ;)), nu blir det spännande att se om jag kan få med honom till Hunterian, annars får jag ta en snabbvända där själv (eller så blir det som vanligt - så många saker jag vill göra, så lite tid).

(va? börjat planera redan? jag? jag med tålamodet? moaaahahahaha) < --- jag vill åka idaaaaag, jag står inte ut en sekund till utan att få resa nånstans.

OK då, jag får väl göra det ändå då. Stå ut.

Tate Modern har förresten öppet till seeent (jaja, kl 22.00) på fredags- och lördagskvällar. KUL! Gå dit, sen ta en bärs, det låter som en kul kväll. Eller så går man dit EFTER några öl, och det moderna blir liksom ÄNNU modernare ("ska den där tavlan snurra så??")

snurr-snurr?

The Tower of London, fotograf Siv A

Vi har pratat massor om att dra till NYC nån gång under våren, men tiden har gått och det är inte fullsketet med bra resor nu när dollarn är så billig.

I dag satt vi på varsitt håll och slökollade bara lite SÅDÄR efter alternativ (Prag? St Petersburg? London? Budapest?) när jag snubblade över en restresa till London till bra pris (runt 2400:-).

Vi slängde oss på cykeln och for till Ticket för att diskutera öga mot öga med nån försäljare (hemsidan sa just inte mycket om kringvillkoren). Beslutet togs på mindre än en kvart från start till mål, det är preciiiis så det ska vara (men som sagt, tanken har ju grott länge hos oss båda)

Nybyggt fräscht hotell (egentligen oviktigt, men en glad bonus) i Shoreditch och för bara några hundralappar extra per skalle fick vi maxat flyg: anländer på morgonen den 9/5 och åker hem på kvällen den 12/5. Jag har varit relativt mycket i London, men den staden tröttnar man som bekant inte direkt på. För Kristoffer blir det första besöket i stan, kul.

ÄNTLIGEN! Jag har varit så trött och stressad så länge, detta är precis vad jag behöver.

Att det är pingst verkar inte spela roll - både British Museum och M&S har öppet som vanligt, det är huvudsaken ;) Är det NÅN stad man kan ha kul i oavsett om saker är öppna eller inte så är det dessutom London. Hela stan är ju en happening i sig.

Vill man gå på posten i Tjeckien ska man inte ta med cykeln, hunden, eller - uff - PISTOLEN in. Bra att veta.

Det var tråkigt nog gråkallt dis i Prag, så bilderna blev bleka och dimmiga.

Har man ont om pengar kan man ändå göra sig en fin dag i Prag. Det är t ex fri entré om man vill in på slottsområdet (mycket att se, verkligen), vill man gå in i kyrkorna (japp, pluralis, det är bara mesiga slott som bara har en enda kyrka), på muséerna eller in på Golden Lane får man betala. Jag vet inte om det är dyrt eller inte, vi hade lite tid och nöjde oss med att promenera runt ute.

Karlsbron i kvällsljus, slottet upplyst i bakgrunden. Tobias rygg fick en ofrivillig huvudroll i det hela.

—

På väg upp mot slottet, denna gång i dagsljus, men Tobias rygg är fortfarande närvarande :)

—

Stiff glasstant inne på slottsområdet.

—

St Vitus inne i slottsområdet. Magnifik gotik.

—

Sankt Göran är ALLTID taskig mot stackars Draken.

—

Vy från slottsbacken. ENORMT slott, som en hel liten stad, närmare bestämt.

—

Kampa, med trappa ner från Karlsbron. Izzy skulle vara JÄTTEFIN på den där balkongen ;)

—

Mes-Tobbe bangade museirundan ;)

—

Mera Kampa (det är en ö i floden Vltava, mitt i Prag), inte undra på att det ses som ett mini-Venedig.

—

Ey - släpp ut oss!
(detalj från en av alla statyer på Karlsbron)

—

Den medeltida Karlsbron håller på att vittra sönder, så det utförs omfattande reparationsarbeten.

—

Pastellorgie.

—

Notera trafikljuset inne i gränden :)

—

(mer kommer senare)

Två dygn i Tjeckien nästa vecka - jag ska ner och kolla upp en underleverantör strax utanför Pilsen och KLANG OCH JUBEL (eller - törs man ropa hej innan man hunnit över Karlsbron bäcken?): det verkar som om jag får några lediga timmar över då jag kan kolla runt i Prag innan flyget går hem på onsdag kväll. Jag har aldrig varit där, men har längtat dit i många år - så det är MYCKET som ska hinnas med på dessa stackars timmar :)

Tack snälla Kosmos. Nu ska jag vara snäll i flera dagar.

Jag står inte ut. Jag MÅSTE resa nånstans snart.
Detta kanske? Vem ska man locka med?

—

Update: det optimala ressällskapet är tillfrågat och hon är väääldigt sugen, men bankkonto (hon är en människa som spar duktigt, men hon ska göra en fantastisk resa till Afrika i början av nästa år också) och inte minst chefer måste konsulteras och jag vågar inte riktigt hoppas. Flygskatten verkar bli flera tusenlappar - det förklarar varför den här typen av resebyråer rent vid en första anblick ser så mycket billigare ut än den traditionella sorten, antar jag.

1) helg i härliga Torsmo, strax utanför Skattungbyn i Dalarna. Jag fick ELDA. Jag kände mig så märkligt hemma med eldgaffeln.

2) vi fick låna med oss Nemo av Suzanns syster (hon skulle ändå jobba hela helgen och tyckte nog att han skulle ha det roligare med oss), en trevlig jycke i sina bästa år. Morgontrötta jag for ut på morgonpromenad med Nemo kl 05.45 på lördags- och 6.15 på sönags-morgonen. Att åtminstone lördagen kom sig av mina sömnstörningar (vaknade 03.50 och kunde inte somna om) talar vi tyst om. Efter timmeslånga morgonpromenader med soligt dis, rådjur och hackspettar somnade jag om så gott igen, långt bättre än före promenaden. Det är synd att mitt liv inte kan ryma en hund, för jag mår så bra av det.

O-lycka: jag hade glömt att ladda kamerabatteriet (sanslöst klantigt, jag brukar allt vara lite mer ordningsam än så) så det blev bara tre bilder tagna. YYYYYNK!

Påminn mig om att jag inte vill bli fjällbjörk i nästa liv. Jag får ont i ryggen (!) bara av att se eländet, och jag hatar blåst.

Bladen var så krispigt nyfräscha.

Man kan känna sig liten på så många vis, i detta jordeliv. Detta är på det bra viset.

…men alltså, PLÅTKÅTA? Det är väl ändå fusk!

Om nån mot förmodan tvivlade på det så kan jag berätta att det finns både Skog och Mark runt Vilhelmina.

Kyrkplats eller inte - länsman var allt tvungen att ha ett eget krypin där också.

Hångelbänk with a view, Fatmomakke.

Vägen upp till Stekenjokk hade varit öppen i tre veckor när vi for dit, den är stängd på vintern. Gissa varför :)

(jag hade vissa konstnärliga ambitioner med bilden, men de kommer inte riktigt till sin rätt i 400 px bredd!)

Man kan göra mycket på midsommar. Eller inför.

Man kan till exempel - i ett HUJ - skaffa kattvakt, ringa Europcar, slänga sig i hyrbilen och sen bara tok-köra. Sen kan man knacka på sin mammas fönster i Ormsjöstugan kl 01.00 på midsommaraftons morgon. Jaa, det kan man.

Hon blev rätt paff, och väldigt glad :)

“Vi drar upp på fjället” sa jag när jag vaknat till igen några timmar senare. Midsommarafton med picnic i en snödriva, vid en fjällbäck, i stekande sol - det blir inte mycket bättre än så. Vi N-J-Ö-T.

Nä, jag har aldrig gjort en snögubbe på midsommar förut, men nån gång ska vara den första. Eventuellt borde vi ha dansat runt den?

Tre dagar i Ormsjö är ungefär två veckor för lite, men lite är bättre än inget, och vi hade otroligt kul. Strålande sol hela tiden dessutom, det har det visst inte varit söderöver sägs det.

Många fina bilder finns, jag ska bara orka ladda upp dem nån dag när jag inte har massor av bilmil i benen.

…kan man finna på Yet to be named, här och här.

Hittar fantastisk film via Henke - naturen är grym, och vacker, och grym igen. Jag gissar att turisterna - OCH guiden - var ganska nöjda efter att ha fått se allt detta. Drama med många oväntade vändningar. It ain’t over ’til the fat lady sings.

Jag har vänner som har besökt Krugerparken och jag är grymt avundsjuk på dem! Nån gång ska jag. Funderar som bäst på om jag ska våga fråga fina vännen i Norrköping om vi ska spara till en gemensam Rosa Bussarna-resa under 2008 eller 2009. Gemensam långresa har diskuterats förr. Och drömma får man. Antingen långresa genom Afrika, eller återvända till Sri Lanka. Nåt måste det bli.

…roliga saker att se i London, jag har ju surrat om Hodge the Cat med jämna mellanrum. Jag hittade en jättefin bloggpost med många bilder - enjoy: Samuel Johnson’s House — and His Cat Hodge.

Vi får väl se om jag också kommer mig dit.