Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Det är intressant hur man interagerar i en relation. Ja, åtminstone i en sund relation (om bara den ena påverkas av den andras intressen vore det väl rätt trist?).

Jag hade kanske aldrig trott att jag skulle känna igen, än mindre KOMMENTERA, en Brooks-sadel. Att jag skulle debattera huruvida den ramen är snyggare än den. Jo, jag gillar snygga cyklar, och jag köpte min cykel delvis baserat på att den var snygg (och verkade lagom bra för mig), men det finns ju cykelrelaterade detaljer som åtminstone jag inte ens skulle ha funderat över utan Kristoffers inblandning.

Och så han då. Bonde söker fru, Idol eller Stjärnor på is? Inget av dem skulle ha figurerat framför hans ögon om inte jag hade bytt kanal (nu är inte jag heller någon slavisk tittare, bör jag väl framhålla) men eftersom jag alltid var en skridskostjärna in spe (jag och 74% av alla andra, antar jag - jag skulle bli hockeyspelare ena dagen och konståkare nästa) som liten så gillar jag att se vuxna nybörjare kämpa på (”tänk om jag”, ni vet).

I många år följde jag alla konståkningsmästerskap, det kändes på vissa vis lite kopplat till mitt simhoppande. Man kan slå sig rejält. Det ses som en kärringsport men är både tuffare, mer muskelskapande och läskigare än de flesta kan ana. Det är estetiska sporter. Bedömningsspoter (på gott och ont). Ja, ni vet.

I går satt jag och skrev, på TVn surrade sista timmen av Stjärnor på is och plötsligt hör jag Kristoffer säga “wooooh, han fixade ett flygskär!” och jag såg nog ut som en fågelholk. Har jag förstört honom nu? Hans mor kommer att bli nöjd, om inte annat. Hon älskar konståkning och skulle förmodligen jubla över den där lilla kommentaren.

(med lite tur har vi god ömsesidig inverkan på varandra i lite mer viktiga avseenden också)

—

Apropå ett av programmen här uppe, Suvi fick mig att fnissa mycket hårt och länge (man måste ju inte gilla ALLA delar av en programidé ;))

—

Igår åkte vi till Stockholm för att gå på Chokladfestival med Jens och Suzann. Se där hur man kan trolla bort gråvädret ur sinnet för en stund! Man fick provsmaka nog mycket för att bli osugen på choklad, men eftersom det vore synd att ta risken att bli sugen en stund senare ändå utan att kunna stilla suget så blev det en del handlat, också. Det tar nog en stund innan det konsumeras dock. I går hade vi annat att glufsa när vi om hem, jag hade gjort blåbärstårta till Kristoffer (födelsedag, hurra!) och blåbär är ju illa nyttigt så vi åt två bitar var, för säkerhets skull.

Jag är fortfarande inte sugen på choklad. Min lilla kaka 72-procentig med rosépeppar får vila en stund till.

Silbersky läser Dagerman (obehagligt? umf, för vem? smått obehagigt… eh, att få sitt barn mördat också, eventuellt)

Så jävla idiotiskt. Smaklöst.

(jag vet, ingen ny eller ens speciellt unik åsikt, men jag bara… måste skriva det)

—

Inte i samma liga - men billigt trick icke desto mindre (fast jag är inte förvånad) är hur Idolproduktionen flyttar delar av uttagningen utomlands, till varmare trakter, vaaaad är väl bättre än att kunna zooma in de sjungande ungarna (hur många sextonåringar blev det till slut? läskigt många) som badande bikinibrudar och badbyxpojkar?

Jag hejar (ja, för trots att jag suckar över produktionen så kan jag ju inte låta bli att titta *harkel*) på LouLou. Vilken stjärna!

(och hur kan man - den underbara rösten frånsett - INTE älska en människa som tröttnar på livet i Malmö, drar till Burträsk och köper en gård med höns?)

Lassie-special nu när det rullar trailers för Robert Wells OS-show i parti och minut är att just densamme satt några rader bakom mig på flighten till Beijing i augusti. Den berömda frisyren blev inte bättre av en natt på planet. Jag förstår att ni verkligen undrade.

(kollega Patrik åkte några dagar innan mig, han fick sällskap av trevliga delar av svenska friidrottslandlaget han *mutter*)

—

Där fick vi, minsann - hästlampan från Moooi som fick oss att börja ASGARVA i Hisense-gallerian i Qingdao utnämns av Trendgruppens Stefan Nilsson till en blivande designklassiker i senaste numret av Femina.

Vi fann den oemotståndligt absurd - gigantisk, svindyr och… ja, nej, vi kunde kanke inte riktigt begripa var den skulle kunna funka, men OK då - vi är tågnördar, inte inredare. Det var ändå rätt skoj att kunna kliva in i en möbelaffär som ens HAR dylika ting, även om jag aldrig kommer att förstå hur alla dessa exklusiva butiker i Qingdao (några miljoner invånare) kan gå runt. Jag har hittills sett FYRA olika shoppingmalls som alla koncentrerar sig på Chanel, Prada och dylikt. Nej, då snackar vi inte fejkvarianterna a la Silkmarket. This is the real shit.

Själv är jag mest inne på IKEA, fortfarande (tågnörd var det ja). Serien Stockholm, i ek, tilltalar mig. Soffbordet i ek är ursnyggt (finns inte på hemsidan än, tyvärr, de nya grejorna ska visst släppas om nio dagar), och bokhyllorna verkar sluka riiiiktigt många böcker.

“Stora” bokhyllan i vardagsrummet (jag har ju ganska många olika bokhyllor, uff) har ju faktiskt hängt med sedan 1985, nu tillverkas den nog inte ens längre (lagerhyllan Nisse, från otrooooligt exklusiva Obs), för den delen får jag inte plats med fler sektioner vart fall. Stockholm är högre, man får in fler hyllplan. Det kanske är dags att bli “vuxen” och uppgradera?

Annat hemmapyssel - vi får se vad som hinns med i helgen - blir att titta ut en fondtapet till köket. Det har varit helvitt alldeles för länge nu. Kommande vinter kräver mer värme, mer färg.

—

Veckans lycka: det är äntligen bestämt att K och jag sticker till Göteborg den 26/9 för att gå på Bokmässan. Fattar ni vilken jackpot det är att hitta en grabb som OCKSÅ är boktok?

Nu har jag dessutom övertalat honom - ja, det gjorde jag helt enkelt genom att regga bloggen, jag behövde inte tjata SÅ mycket - att börja cykelnörderi-blogga. Cykelnörderi i ett vidare perspektiv.

—

Cracks me up, every time:

“Den här katten jamar inte mer, vettu”

(Micke Persbrandt i trailer för kommande serien [på nåt märkligt vis låter han ändå som Gunvald] “Oskyldigt dömd” - oslagbart)

CCTV - om jag inte minns fel - bygger nytt Beijing. Ingen kan anklaga stadsarkitekterna för att vara konservativa.

Putsa-feja inför Paralympics.

Det blev tyvärr bara taxi genom hutongerna denna gång. Kameran kallar på Riktig Fotopromenad, om jag hinner nästa gång.

—

Jag börjar landa i hemmalivet igen. Märkliga livsformer frodas ännu i bihålorna (det är ingen slump att flunsorna i regel har asiatiska namn, mina vänner ;)) och jag är faktiskt hemma hos Izzy och ynklar mig i dag.

Det blev mycket jobb de där tre veckorna i Kina, både i faktisk arbetstid men också fritid med jobbtankar. Pressen var enorm, när jag väl kom dit insåg jag att det fanns nya krav och förväntningar som ingen hade anat på förhand och när man är borta så där kan man stundtals lika gärna ligga i omloppsbana runt Jupiter - så långt kan det kännas till Sverige, trots att landet bara ligger ett samtal/mail bort.

Nåväl, jag var där, det var bara att bita ihop och Lösa Uppgifterna Då För Hel….

Och det gjorde jag. När jag klev på planet hem efter tre dagar med slutmöten hos ministeriet och testinstitutet i Beijing så var jag ungefär 220 cm lång, men lugn - nu är jag nere på normala 161 cm igen.

Som vanligt både vill och måste jag be att få tacka för all support. Ni är goa ni.

Och han den där mannen i mitt liv ställde klockan på 02.30 en natt mellan söndag och måndag, bara för att kunna skicka ett “hoppas kommande veckan blir bra”-SMS så att jag skulle få det i lagom tid tills JAG kom till jobbet där på andra sidan jorden den där speciella måndagsmorgonen. Det var så sött att jag snudd på fick diabetes :)

Inplanerat just nu (men det kan lika gärna ändras nästa vecka igen) är Kina hela november och ytterligare tre veckor i februari - men det kan bli både fler och färre resor. Jag måste erkänna att suget att resa är lika med noll, men OK - jag lär mig massor på de där resorna, jag får ta en skvätt hemlängtan och trötthet. Först sas det att jag skulle tillbaka redan nästa vecka, men det är avstyrt och jag är vansinnigt lycklig över det!

Alla som förstår minsta lilla om mögelallergi inser nog att det där med att bo i detta härliga hotellrum i 2,5 vecka var allt annat än en hälsokur… gala och glamour att resa for a living? jajamensan, eller inte :) < --- hotellet i Beijing var å andra sidan desto fräschare sen - Jiang Guo hotel är alldeles alldeles jätte-OK!

---

OS-fyrverkeri nästan varje kväll i Qingdao. Gamla skolkollegan Fredrik Lööf missade tyvärr guldet på det allra snöpligaste vis bara en bit bort utanför mitt hotellfönster (jag var ju så klart på jobbet sex mil bort just när de seglade), men ett brons fick man ju som svensk vara nöjd med under katastrof-OS 2008.

Resterna. “Uppbrända pengar och tungetaller spridda hejvilt” tänker urtråkiga jag, som avskyr fyrverkerier

När vi såg en slemmig fisk ligga i en fontän i Rudbecksparken för ett tag sedan började jag recitera de odödliga raderna

“en slemmig torsk,
en slemmig torsk,
i en brödrost”

…och den vackre unge mannen i mitt sällskap tittade så underligt på mig. Nä, han hade ju aldrig hört KSMB, men det är åtgärdat nu.

—

Nähä, åter till packa-jobba-fixa det sista. Jag vill inte åka! Det borde vara en ynnest att få åka iväg och jobba i en stad där OS-seglingen pågår två kvarter från mitt hotellrum, men tro mig, jag vill bara slippa denna gång :(

—

Dagens snyggaste grej: konkurrenten som ordnade så att Alshammar skulle hinna fram till starten i tid. Nu hjälpte det inte - men snacka om sportsligt uppträdande!

Det går ännu inget vidare för de svenska OS-seglarna i Qingdao, det är tydligen inte alldeles lättseglat, men när vi var i stan såg det illa ut på andra vis också. En algblomning vars like aldrig hade skådats drabbade stans stränder - att se den massiva insatsen av skolungar, soldater och vanliga frivilliga stadsbor för att rensa upp var alldeles alldeles fantastiskt. Alla jobbade tillsammans, inga sura miner, bara hårt jobb och en kopiös stolthet. Politik eller ej, de älskade sin stad och ville visa den för hela världen.

—

Jag åker tillbaka till Qingdao igen på söndag om inget oförutsett inträffar. Det blir roligt att se hur det ser ut då (bortsett från den lilla petitessen att själva jobbet jag ska göra ger mig ont i magen, men det är en heeelt annan sak…)

Kolla de små vita figurerna, det bara VÄLLDE in nytt folk hela tiden, busslast på busslast.

Ouch! Läbbigt. Det luktade inte hallon heller, kan jag säga.

Hur många tycker att Björn Gustafsson är urgullig här hemma, men att han sjönk som en sten i Eurovisionstjossanet i går? Räck upp en hand.

Izzy gick ju loss rejält (har man någonsin sett en katt storsmila så gjorde hon det då, trots att hon var uppskuren både här och där) på knarket hon serverades efter sin operation, och hon vägrar fortfarande kattmynta efter det. “Vad går hon på nu då?” undrade vi, men så hörde Kristoffer talas om ungarna som boffar lustgas från gräddburkar och plötsligt så bara förstod vi.

Den anklagade försöker gömma sig i linneskåpet.

Boffa burkgrädde va? Vilken katt!

—

Slötittande på TV pågår, Tre Kronor möter Vitryssland i Hawaii-hockey. “Ho-ho-ho-hockeyfrilla!” skanderar vi med jämna mellanrum. Så de ser ut, pöjkera. Jagr, kom tillbaka, allt är förlåtet.

—

Annars? Jag är toksjuk. Hur ska man annars ha det när man har fyra lediga dagar på raken? :)

—

Kolla in coolaste Fredrika. Vad hon är tar sig för, så gör hon det med en avundsvärd passion. Ljuvliga kvinna! Jag tycker - trots att jag inte delar löpintresset per se - att det är så himla kul att läsa, just på grund engagemanget.

Han jag delar täcke med fick något underligt ryck i morse, apropå löpning. Under veckorna surar vi båda när det är dags att gå upp, men i morse studsade han upp före sju. Jag hörde underliga ljud och hasade upp efter honom, gnuggade mig ögonen - och, men, hupp, jag såg rätt. Där stod han, i löpkläder.

“Jag drar ut och springer en stund jag”.

Vad jag svarade på det lämpar sig förmodligen inte att skriva (det där är en omskrivning för “jag var så trött, så jag minns inte”) men jag gissar att det var någon variant på temat kombination av orden “tok” och “[censur]”. Till hans försvar får jag väl berätta att han kröp ner hos mig och somnade om igen efter löpturen. Men ändå!

Jag ska påminna honom om det där på måndag morgon när vi sitter tvångsväckta och surar vid frukostbordet igen :)

Yaaaaay - heja Rongedal!
(…och halva nöjet var att divorna inte gick vidare direkt ;))

Det var dessutom väldigt upptaget på Rongedal-numret också. Just for the record.

I dag är den normal igen, min TV. Knasigt! (jag är naturligtvis väldigt tacksam, om än en smula misstänksam - hur länge håller det?)

Van Helsings svart-vita delar blev rent absurda i går, eftersom de var… svart-GULA. Jag gav upp, jag var för trött, jag orkade inte se den trots att jag älskade det jag hann se innan ögonen ville falla ihop. Jag är just nu världens tröttaste och tråkigaste människa. Officiellt i dag! Skriv upp det, alla.

Tog igen missade dubbelavsnitt av Grey’s Anatomy i em, inser att Kanal 5 absolut måste köpa in Private Practice också. McDreamy och McSteamy(*? De är INGENTING mot Taye Diggs och Tim Daly.

*) McSteamy, eller snarare Eric Dane som han heter på riktigt, är väldigt lik min tjusiga kollega C över ögonen. Är det nu mina väninnor kommer att storma kontoret?

Min digitalbox pajade i somras, jag tog det som ett incitament att i stort sett sluta titta på TV (tack SVT för att friidrotts-VM gick på SVT1/2 :)) bortsett från enstaka program och filmer på just SVT1/2 som är det enda jag får in utan boxen. Jag vande mig snabbt vid att lägga tiden på bättre eller åtminstone andra saker, och när folk frågat mig om “snackisar” som “Ensam mamma söker” eller “Idol” så har jag lugnt kunnat konstatera att jag sluppit titta på skräpet. Jag har kollat på DVD när jag blivit sugen på att få hela ryggen full av soffa.

(ja, man kan låta bli att titta ändå, men snackisar är snackisar och det är lättare att bli sugen om det finns kakor i burken än om den är tom)

Nu får jag väl se om mitt TV-motstånd håller i sig, för felet på min box var tydligen så allmänt utbrett att de nu ska bta alla boxar av samma fabrikat. Jag kunde ju tacka nej, men kabeln ingår i hyran, så *visslar* OK då.

Efter Carolinas succé känns hela resterande friidrotts-VM som en gigantisk stolpe ut - vad är det frågan om? Trist! Wissman piggar upp, men mycket mer än en sjysst inte-sista-eller-ens-näst-sista-plats i finalen kan man kanske inte riktigt kräva (även om vi naturligtvis inte klagar om det blir bättre än så ;)).

Och jag hoppas sannerligen att Johnny Holm är felciterad, för annars är det döfjantigt. Visst är det väldigt flaxeliflax så snart Donald Thomas kommer in på banan, men vilken kille, vilken GREJ! Nä, det är inte snyggt, nä, det är inte tekniskt korrekt, men över kommer han och det är väl en än större prestation det då? Dessutom verkar han ha en allmänt skön inställning till Livet, Universum och Allting som åtminstone jag uppskattar.

Man vet att man är trött, lite snuvig och allmänt halvynklopynko när man börjar tokböla över Nanne Grönwall som hoppar upp i sin mans knä och sjunger just (svärfars låt) “Du är min man” i Allsång på Skansen (hej alla expats - blir ni vrålsugna på Svensk Sommar Galore så kan ni se Allsången på webben ett tag till!).

I detta nu står Duran Duran på scen och framför den fantastiska låten “Planet Earth” på Live Earth-galan och de är så jäkla bra att jag genast fick lov att fatta skivlådorna i hyllan för att bläddra fram mina gamla Duran-skivor för en revival - men visst ÄR det en smula ironiskt att Simon LeBon står och sjunger på en miljögala så fullpumpad med botox att han skulle kunna förgifta hela friskvattenreservoaren för en mindre stad om han drunknade i den ;)

Jag var ju tonåring förra gången det begav sig (ett ålderstecken så gott som något ;)), den gången var det de svältande som värnades. Folk svälter än, men miljön är trendig just nu, så - Live Earth it is. Nä, det där var kanske lite väl cyniskt och allt hänger samman och utan miljöräddning lever ingen alls i Afrika eller här och yada yada men visst är det lite sorgligt att det ska behöva bli trendigt att ta hand om saker, vare sig det är människor eller miljö.

INXS var bäst av alla den gången, jag saknar Michael Hutchence.
Jävla sätt att gå och dö sådär :(

—

Aaaaooouuuhaaaah, en stund senare är det Enrique Iglesias som intar scenen och jag har en ny miljölag här och nu: förbjud den karln att sjunga live någonsin igen, ty hans stämma är så falsk att den utgör en sanitär öronolägenhet i sig själv (aj aj aj, och jag med min stackars otit…)

—

Metallica är pur magi, de låter alltid fantastiskt bra live och fick de nu bara köra tre låtar så var det snudd på top choice att de valde tre låtar från det klassiska svarta Metallica-albumet från 1991. SKIIIIT också att jag inte har biljetter till konserten 12/7. Hetfield är kung nu och för alltid, trots att han har förvandlats till en lönnfet fabror Gråskägg.

En av mina konsultkolleger fick fatt i en biljett bara-sådär-hipp-som-happ från en polare som köpt på sig flera, och det som är otroligt frustrerande är att Tobias tycker inte ens att de är sådär värst jättebra - han bara går för att det är en kul grej och det blir säkert mycket folk (uhm, JA det blir det ;)). Jag har ödslat hundögon på honom i över en månad nu, till ingen nytta. Jag får ÄNDÅ inte köpa loss den där biljetten.

—

Eh, har ALLA utom trummisen i Spinal Tap peruk? Det ser banne mig inte bättre ut. Och det SER inte bra ut. Äh. Kult ändå.

—

Ja, eftersom jag gör tåg och tunnelbana for a living numera så är mitt miljöbudskap såklart enkelt: åk kollektivt, Tåg är Tufft :)

—

Yay, AFI är ju tokbra! Lyssa på myspace. Miss Murder är nog storfavoriten hittills.

Läser ni då och då svenska bloggar där vi överlyckligt, lallande och snudd på fånigt svamlar om de koooooola korna i Bregottreklamen?

Nu kan alla och envar, oavsett geografisk hemvist, se de ko-ltförklarade filmerna på www.bregott.nu. Svensk sommarkänsla får man på köpet.
Svårt att välja en enda favorit, men “Skiftbyte” ÄR klassisk.

…och nej, jag äter inte Bregott! Inget margarin alls, faktiskt. Bröd är gott som det är.

Jag äääälskar lika-som-bär-grejor, och den här ESC-varianten var stundtals rätt bra. Hanna Pakarinen är otroligt mycket snyggare än Agneta Sjödin, men Ola Salo ÄR bedårande i hundupplaga.

PS jag är SÄKER på att Verka stod hemma hos oss på julafton nån gång på sjuttiotalet ;)

“Det här är inte en omelett, det här är en skymf mot hönan som lade äggen”

(missnöjd kock till arbetssökande i “Drömyrket” på TV8)

Expressen gör sitt bästa för att hitta skandalrubriker (vilken överraskning :)) och hojtar “Elin Lantos kläder inspirerade av ultravåldsfilm” idag. Jo, de syftar på A Clockwork Orange, Kubricks filmatisering av Anthony Burgess bok med samma namn. Javisst - den film jag hade gissningstävling på här nedan.

Väljer man att enbart fokusera på ultravåld i fallet A Clockwork Orange så har man rätt smal tankevärld. Å andra sidan så kanske det är de som har det som Expressen hoppas på att kunna uppröra.

Vad Lanto själv säger i artikeln? “- Nej, jag tycker att vitt och svart är snyggt tillsammans. Dessutom är det modernt med overall, säger sångerskan. - Jag var inte ens född när filmen kom ut och har aldrig sett den.”

(um… DUH!)

Det hade varit aaaaningens coolare om de hade insett/medgivit parallellerna mellan hennes låt-text (hon vill ha massor-massor av pengar och önskar bli en “real rich bitch”) och Alex cyniska filmvärld.

—

Musikspektakel i utslagsform? Tja, det kanske kan bli intressant. Jag hoppas iallafall att Jessica Andersson och Nanne Grönwall står där med en varsin plats Melodifestivalfinalen innan kvällen är över.

Lyssnar igenom kvällens bidrag på svt.se och inser förvånat (ja, jag erkänner, jag trodde att det var en given kalkon på gång) att Regina Lunds låt är riktigt riktigt… skitbra (i brist på bättre vokabulär). Vi får se hur hennes röst håller live. En rejäl flört med gaypubliken kan ta henne långt.

Marie Lindberg - fint, men nej nej nej. Inte här.

Jimmy J - nej nej nej, snälla. (”Ji-ji-jimmy, stanna hemma…” <— nytt textförslag, ni får det gratis ;))

Cosmo4 är poppigt, men känns som lättköpt folkparksdisco.

Lustans är alltid Lustans och de är vrålfavoriter av hävd sedan… ja, -82 eller nåt, men hur mycket jag än älskar deras sköna dekadensbeat så är det ju bara så att Kindes röst är ytterst tveksam live. Vi får se.

Jessica Andersson gör en kompetent I will survive-klon. Inte alls pjåkigt. Utan fjantig svensk text kan jag nog tänka mig att dansa till det här under våren.

Thuresson och Rydé (inte RydéN som det stod på svt.se :-P) ger en vrålskön stund med härlig bossakänsla, men… nej, inte här. Och hellre på portugisiska.

The Arks låt blev jag besviken på, men de kanske gör sig bättre live, vi får se. (update mitt i: JOOO, de lyfte sig rejält live. Jag ger mig, jag ger mig, jag ger mig)

—

…där har ni det, my two cents. Vi får se hur det går ikväll, den genomgående kvaliteten känns åtminstone så här på förhand mycket högre än förra veckans deltävling.

Andreas Lundstedt vill vara Justin Timberlake (yay - äntligen på YouTube! :)), men det GÖR inget. Han är bra. Bäst ikväll = det enda jag gillade alls.

I övrigt minns jag bara att Uno Svenningsson har lika tätt mellan ögonen som jag har, så han borde d-e-f-i-n-i-t-i-v-t ha valt ett par andra glasögon.

Slut.