Spinster and Spin(n)ster

“Saker man inte är nöjd med kan man alltd testa att vira in i tråd” sa en av kursledarna på fusingen. I dag kom jag äntligen ner till Panduro (det var stora GöraÄrendenDagen: tvättstuga, lämna grejor på bibblan, lämna tillbaka illasittande jacka köpt i Göteborg, ANDAS - jag behövde en promenad, man blir f*n unken i hjärnan av att sitta inne på kontoret alldeles för många timmar per vecka - och alltså Panduro) och köpte försilvrad tråd att linda med.

Det blev bättre med en skvätt tråd, tycker jag. Tråden som blir till ögla eliminerar dessutom limproblematiken. Det där UV-limmet fick jag inte till nåt vidare, efter en vecka kändes det fortfarande inte riktigt 100, och snabbare än så SKA det härda. Skit bakom spakarna, antar jag.

I gårkväll monterade jag äntligen ihop det sista på Es försenade födelsedags-daggmask. Kort brunt band, så att masken (det bara ÄR en glasdaggmask för oss numera) “vilar huvudet” i halsgropen.

Det blev riktigt snyggt på, hon har gröna ögon (osmidig vinkel på bilden gör att den mossgröna färgen inte riktigt kommer fram på hela berlocken) och det var otroligt snajdigt till hennes coola rockerstil. Jag vet. Jag skulle ha tagit en bild med kreationen på henne, men kameran låg hemma när verkat överräcktes (fruktansvärt tjusigt paketerat i en gammal Cetirizinlåda - jag hade slut på smyckepåsar i tyg). Nu är det bara att hoppas att UV-limmet håller måttet…

Fick nyss ett pysseltips från Suvi (”jag tänkte genast på dig” - vadåråskullejagvaraentekniknördeller? ;)) och det är bara fööör underbart för att inte sprida vidare till världen:
Smycken och småsaker av gamla datordelar

(Jag HAR ju faktiskt par tre datorer, tagentbord och skärmar i förrådet, så… tja. Allra helst vill jag ha en sån där ring med delete-knapp)

Första färdiga (i meningen både bränt och monterat) alstret efter fusingkursen. Alla som vet vilken färg det är på (mitt ena par) mina glasögon himlar med ögonen åt min matchningsfanatiska sida ;)

Jag blev grymt besviken över grejorna igår också, och inser att för ett kontrollfreak som jag är det där rätt kört när man inte har full kontroll över val av brännkurvor och liknande. Tråkigt nog så var det dessutom dåligt lim de hade fått fatt i till kursen (det hade de insett nu, sa de igår), så många av mina grejor hade limränder inuti som det inte skulle “kunna” bli egentligen. Några av grejorna blev bra, de ska monteras och delas ut vid väl valda tllfällen. De andra får ligga till sig, i väntan på att min besvikelse ska lägga sig. Om jag glömmer hur jag tänkte att jag ville ha dem så kanske de blir fina sen? ;)

Lim? De rekommenderade detta, från Classe i Insjön. Ska reka läget där nån av de kommande dagarna.

Expressens modebilaga listar 15 snygga väskor (tja, nån enstaka tyckte jag om, resten visar väl mest hur out of fashion jag gladeligen är ;)) och jag blev otroligt fnissig av en av bildtexterna:
“Söt väska i högkvalitetsfejkläder från H&M, 198 kr”

HÖGKVALITETSFEJKLÄDER?

Jag är ingen lädersnobb som tycker att allt ska vara äkta läder (det har jag inte råd med), men “högkvalitetsfejkläder”, det tyckte jag var en rätt rolig ordkonstellation. Nu måste jag nog betrakta mina fejskinnsväskor noggrannt ikväll, för att bedöma om det är högkvalitetsfejkläder eller lågkvalitetsfejkläder.
Eller inte ;)

Hade jag någonsin trott att jag skulle känna mig fin i en storblommig tunika, ens om den var mönstrad i favoritfärgerna grått, vinrött och lila? Um, nej.

Men det gör jag.

“Gråthuvudvärk” kvarstår sedan igår, man jag ska svepa min latte-gjord-på-fyrdubbel-espresso, trotsa huvudvärken och ge mig ut i det tveksamma solskenet (varför tveka, solen? kom hiiiit, kom HIIIT, jag vill ha fräknar på snoken). Jag ska traska långt långt och vara blommig lite sådär i största allmänhet. Kameran ska med. Ryggsäcken också. Vem vet var vi hamnar?

Under tiden fortsätter hjärnan - som på autopilot - att formulera långa brev till både K och S. Det vet de kanske inte (jag är sugkass på tankeöverföring) men förhoppningsvis anar de ändå att de förekommer i mina (om)tankar.

Jo, det finns SÄKERT en gräns för hur många högklackade remsandaler som man egentligen behöver, men varför chansa innan man är alldeles tvärsäker på att man har nått den?

—

Jag köpte dem BARA för att fira att vår kund fått loss pengar från sin bank så att de äntligen kan skriva på kontraktet till mitt projekt. Såklart.

Varje vecka skriver jag “jobbet är så kul”, och varje vecka eskalerar det lite till.

Skulle jag bara gå efter J1:s lovord så vore jag 180 cm lång efter denna vecka. Internreview av “konceptet” vi ska dra för kunden avverkades må-ti, 20 höjdare från tre länder lyssnade och jag kände mig alldeles kolugn. Det gick skitbra. Så bra att jag plösligt får skriva system-specar för pneumatiska delar också och DET mina vänner känns ungefär lika naturligt (jag är elkraftare, for God’s sake! ge mig SLADDAR, typ - inte RÖR och ventiler med en massa luft i, men OK - principen är densamma så jag låtsas att luften är små elektroner som… ja, äh, tänk er resten själva) som det nog skulle göra för en ortoped att genomföra ett hjärtbyte. Ja, typ.

Äh, allt det som orsakade de sista fem centimetrarnas tillväxt är det inte läge att dra här, men jag har tokflinat mig snudd på till flinkrampens gräns sedan tvåtiden i eftermiddags.

Jag har knattrat systemspecar som en tok, med Pain (både nyaste skivan och den näst nyaste, tokbra båda två) i öronen. Man skulle tycka att jag skulle vilja lyssna på nåt mindre… tja, nåt mindre argsint (därmed inte sagt att Pain är argsint, men för en oinvigd kan det nog LÅTA argsint :)), men faktum är att industrirock (…eller hur man nu ska deifiniera det hela, beats me) gör mig fånigt, flinande glad det också. Flin-resonans. “Hade jag inte öron som stoppade mungipornas framfart skulle huvudet tippa av”, ni vet. Ähum.

—

Två ljuvliga sommarkvällar på raken, igår åt jag middag med Saltaste Bönan i Stan sittande ute på terass i bara t-shirt till 20.00, på väg hem sprang jag sen på R och Gnällspiken som för kvällen var på rätt gott humör - trots sitt namn ;)

Idag var jag medbjuden på pub med ett gäng som jag bra gärna skulle lära känna närmare, men jag bara ORKADE inte. Pollentröttheten tog ut sin rätt, vid 18-tiden ansåg jag mig ha knattrat klart på jobbet och tog en långpromenad hemåt istället för att förlusta mig med grabbarna. Eventuellt en felaktig prioritering, men puben ligger förhoppningsvis kvar.

det finns trädkramare - och så jag då: skokramare Andersson at your service

Ibland är det bra att ha milt konservativ smak. Den typ av höga kängor (ja, ungefär såna här) som har varit trendiga i vinter är såna som jag alltid gillar (eftersom jag har kjol 99% av tiden och det är så attans skönt med höga stövlar/kängor då, oavsett rådande mode) och då gäller det att passa på medan de finns att få tag på. Jag har kralliga vader vilket inte gör saken lättare.

Jag har haft span på ett par snygga antracitgrå stövlar i just den där modellen hela vintern. Jag gjorde misstaget att gå in i en av de mindre billiga skobutikerna, och där var de. Likt den där gammelgäddan i vassen har jag snålt rynkat på nosen (har gäddor en nos? knappast va? men dock, ni hajar - aaaahahaha, gädda-haj-hajar, jag är visst på fiskigt nördhumör idag *skriiiik*) åt priset, t o m när de för en månad sedan var nedsatta till 50%.

NU, däremot. NU. Nu skiner solen och det är vår och “alla” letar remsandaler. Äntligen vågade jag prova stövlarna och de satt som gjutna på krallvaderna. Jo, det är snörning men alla som har provat för trånga stövlar med snörning vet hur fult det är när snörningen glipar så brett att det ser sprickfärdigt ut. Så icke nu. Snyggsnyggsnygga var de.

Nedsatta med mer än 1000:-, i finfint skinn - nu är de mina. Snålgäddan i vassen flinar brett och nöjt. Billigare med skinnstövlar än syntetdito, inte illa. Hu så snygg jag ska bli ;) (iallafall på fötterna!)

Ikväll är det dags att ännu en gång greppa biblopåsen (se ovan) och traska iväg till ett av mina absoluta favoritställen i stan. Två reserverade böcker ska hämtas, och ett gäng andra lämnas av. Har haft Thomas Harris senaste bok om Hannibal - om varför han blev som han blev - hemma på snabblån och den var riktigt riktigt bra. Trasig überintelligent pojke blir till monster. Inte riktigt lika döläbbig som “När lammen tystnar”, men visst hade den sina slabbiga detaljer. Det underliga/läskiga/intressanta med den här boken är att man snudd på sympatiserar med Hannibal. Det perspektivet är alltid snajdigt och tänkvärt.

Reservationslistan idag (länge sedan nu!)

Berglund, Christer, I dödens väntrum
Bushnell, Candace, Läppstiftsdjungel
Colgan, Jenny, West End girls
Elton, Ben, Chart throb
Haddon, Mark, Utslag av oro
Håkansson, Gabriella, Hjärnmänniskan
Kanger, Thomas, Gränslandet
Sandahl, Ronnie, Vi som aldrig sa hora
Setterfield, Diane, The thirteenth tale
Sittenfeld, Curtis, Mannen i mina drömmar
Tursten, Helene, En man med litet ansikte

Aaaoooah, jag längtar efter social stimulans, jag har jobbat hemma i två dagar eftersom jag var väldigt rinnsnuvig och serienysig i tisdags, så till den milda grad att väldigt många kolleger kommenterade det. Per K skrek till och med “kom inte i närheten av mig!” rakt ut och jaaa, jag föredrar att skylla det på snuvan.

—

Påsen? Den har jag fått av S&J i Uppsala. Kan inte alls begripa valet av motiv, eller så kan jag det. Jag är deras alldeles egna favorit-platå-prinsessa, tror jag ;)

…vilket för mig in på nästa ämne (vilt blandat, yada yada):

Yours truly iklädd ÄNNU ett par tantiga slejfskor?

Slejf - ja, tant - näää, kanske inte?

Vårnyheterna trillar in på Din Sko med farlig fart. Platå är smaskens för en taxbent 161-centimetersvarelse som längtar upp till en-å-sjuttio.

Idag har jag på mig de vackra smycken jag fick av Carin efter Fredrikes begravning. Jag tycker att de är underbara. Bilden gör inte färgerna full rättvisa, en av de blå nyanserna är en gråblå (kallas den inte till och med duvblå, tror jag?) nyans som jag tycker mycket om. Jag inbillar mig att den är vacker till mina ögon.

Butik Ärtan i Lund saluför Carins grejor, om du är intresserad kan jag också förmedla kontakt till Carin direkt.

—

Nu ska jag jobba en stund, sen handla (snudd på obligatoriska) chips och Pepsi Max - sen blir det melodifestival minsann. Yay!

På Skopunkten.se kan man just nu fynda dessa jättesnygga och sköna stövlar för 199:-.
Japp, det är syntet. Det gööör inget.

De finns i svart också, men jag tyckte att de bruna var snyggast.

Tja, det kan jag stå ut med, inom rimliga gränser. Presentkort från mor omsattes i en skön kort ulltrench från H&M/Divided - vrålsnygg, mycket snyggare live än på bilden. Jag känner mig väldigt “Napoleon” i den, därav stuket ;)

Grönfärgen (olivgrön) blir dock alldeles fel på den här bilden.

blått är flott :)

Idag har jag visserligen en någorlunda ny och otroligt söt figursydd ljusgrå topp (med en svart rosett under bysten) från Vero Moda, men i övrigt är jag skönt otrendig (it’s all in the eye of the beholder ;)) på det vis som jag älskar att vara. Fem år gammal (ganska exakt på dagen - det var en födelsedagspresent från mamma!) auberginefärgad cardigan från Lindex, tio år gammal mörkgrå älsklingskjol (det är nog mitt mest använda plagg nånsin, snart kommer den att falla sönder) från Vero Moda och auberginefärgade 10-kronorsrea-strumpbyxor från Lindex. Egengjort halsband.

Så ljuvligt - clip-on-löshorn! Mitt förra par från 2004 är egentligen väldigt mycket snyggare, men de ska limmas fast i pannan och det är krångligt värre. De här halar man bara fram - “klick, klick” - så sitter de där, på ett kick.

—

Stövlar mötte väska och omedelbar kärlek uppstod. Tänk att min kära tiokronorsväska från Vaksala Torg äntligen skulle få bli tvåsa… förlåt, TRESAM.

Hoppas att de parar sig riktigt snart, och att min stackars väska inte är för GAMMAL för att bli mor :-/

Vad kan det bli? Tänk om vi snart får höra tassandet av små… tja, plånböcker, kanske?

Nyaste strumpbyxfynden (Twilfit, löjligt dyra men det är 70 den så med lite tur och mycket försiktighet håller de nog i ett par år) kompletterade min som vanligt Sivaktigt färgglada (moahahaha) outfit igår. Jag var svart, grå och brun….

…för varför försöka färgkonkurrera ut alla härliga höstlöv? Jaa, det var frisk och småsolig bra-höst igår, härligt att traska runt med favoritkängorna.

Hmpf. En putsning skulle visst inte skada!

Suzann och jag hade sedan länge bestämt att vi skulle ses i Sthlm igår. Det skulle med all sannolikhet bli en klassisk Siv-Suzann-dag med butiksbesök (Panduro, Drottninggatan bok & bild etc), god mat, museum/vernissage, kaffe, mer god mat - yada yada. Vi vill gärna se oss som kreativa och impulsiva men våra storstadsbesök blir ofta ganska likartade (om än väldigt trevliga) och jag är ju sant konservativ så jag är väl orsaken ;)

(nåja)

Jag är fortfarande feberspak och öronontig, så åka till Sthlm i höstrusk, nope.

Suzann kom hit istället, jag mötte henne vid tåget (och tog vägen hem om Apoteket, jaaa, jag föll för reklamen om ZyComb, jag är inte vrålsnuvig men Dr Johan tipsade om att bra lutning på huvudet sväller av örontrumpeten också, onda öron lindras onekligen om trycket utjämnas lite) och hur det än var så hamnade vi efter hemkomst till casa Andersson vid köksbordet tillsammans med allehanda smyckepyssel. Där blev vi kvar.

Jens ville dejta Izzy (den katten är en grabbmagnet minsann) så han anslöt senare på kvällen. Han är inte lika pysselsugen som hustru Suzann, men han stod ut med oss där vi satt (kvar) vid köksbordet. Vi hade spånat kring film, gottis framför TVn etc men av det blev intet. Vid köksbordet stannade vi tills herrn och frun behagade vända snoken åter mot Uppsala igen.

Bra höst? (rubriken)

Jo, det var vad vi började diskutera i bilen när jag dirigerade Jens till Misto för infångande av kvällsmat.

Jag är hösthatare. Nej, fel, jag VAR. Jag försöker förlika mig, det går lite bättre för vart år som passerar.

Egentligen är det vintern jag hatar. Hösten leder till vinter (jaa, varje år), så jag antar att det är därför hösten råkar illa ut i mitt sinne. Septemberhöst är (nästan) alltid bra, klar frisk luft, vackert ljus, ofta ljuvliga dagar. En fin septemberdag kan ofta bli ihågkommen som årets vackraste dag för mig. Men sedan… mörker. Blåst. Regn på tvärsen. Snöblandat. URK.

OK, bra höst sa vi ju.

Bra höst är att jag åter kan ha mina älskade toksnygga kängor utan att ständigt behöva få dem kommenterade (”bor du på Nordpolen?” undrade en ung man när jag hade dem på BMB i somras)

Bra höst är när man kan gå ut i t-shirt och kavaj, eller t-shirt och jeansjacka, eller (allra bäst, men det är få dagar det funkar) tjocktröja utan jacka utan att vare sig svettas eller frysa. Tjocktröja är så snyggt, det är “höstkläder nr 1″ när jag tänker på hur höstkläder ska vara. Möjligen kompletterat med snygg mjuk halsduk och söta stickade fingervantar (såna som man sällan i realiteten kan ha för att man fryser så förbaskat i dem om det är såpass kallt att man faktiskt behöver ha vantar “på riktigt”).

Bra höst är när clementinerna åter blir billiga och goda. Bra höst är när teproducenterna öser över oss nya spännande smaker.

Bra höst är när kläderna i butikerna går från att skrika i läbbigt vitt eller pastellfärgat till att dovt skimra i ljuvligt svart, brunt, olivgrönt, grått eller plommonfärgat.

Bra höst är säsongens första glöggkväll.

Bra höst är när man kan ta en fin, blåstfri kvällspromenad med nån man gillar. Det KAN få vara dimma, så att man kan stanna i den skenbart isolerade ljusgloben under en gatlykta och pussa på varandra. Addera det goda varma teet man dricker hemma efteråt. Eller caffe latten/chokladen.

Bra höst är när det är mörkt nog på kvällen för att det inte ska kännas fånigt att tända nio stearinljus. Minst. Men bra höst är OCKSÅ när detta mörker inträffar runt kl 19.00. INTE tidigare.

Jag har en hel del arbete kvar att göra innan jag kan känna att slutet av oktober/november är att betrakta som “bra höst”. Det faller fortfarande i kategorin “skiiiit också, snabbspola till slutet av april, tack, GENAST” men jag vet ju att perioden kommer vare sig jag vill eller ej, det är lönlöst att yla, så ja. Jag jobbar vidare på att hitta bra saker med den delen av hösten också.

(kom inte dragandes med “då är det snart jul”. Att gilla jul står också på listan över saker jag borde lära mig)

Fredrike efterlyser fler icke-55-kilos-modebloggare. Eller, tja, vilka vanliga människor som helst. Yay. Skönt.

Det jag gillar med Fredrikes bilder (det skrev jag också i kommentaren till henne) är att hon mixar och matchar (hon har känsla) och dessutom avviker på ett gott avslappnat vis från den där “iiiih, Lindex och Ellos och [insert fler i samma stil, jag tror ni hajar] är såååå gräsliga”-trenden som härjar hos många modebloggare. Hellre än att rätt ut skriva att den enkla vita linnet kommer från Kapp-Ahl eller Ellos (H&M har däremot numera cred även i “fina” kretsar ;)) så skriver man “märkeslöst” eller liknande. Lite ängsligt, nästan. Synd!

Mode ska vara kul och jag tror att de flesta inser att en skön blandning inte förstörs av en tröja från Lindex. Eller, tror man det så är det ju mest synd om en själv.

Jag får ofta komplimanger för mina kläder och det är många som blir förvånade om jag svarar “mmmm, jag köpte den på Lindex i våras”, “oj, har de så roliga grejor” blir svaret och jag tänker att jaa, det är lätt att dissa Ellos och Lindex om man tycker att det är så töntigt att handla där att man inte ens vill sänka sig till att ta reda på vad som finns. *tittar i taket* Jo, jag ironiserar, men den nysnobbighet som sprider sig blir ibland lite komisk. Eller så är det bara jag som blivit ännu lite mer medelålders ;)

mer Fredrikemode

Fredrike i min favvo-outfit hittills. Foto: Henrik Lantz

Gravallvar-ligt.

(hoppsan)

…of a matchningsfanatiker. Ojsan.