Hädanefter kommer kollegerna följaktligen att finna mig sittande i ett träd ute på gården, endast iklädd ett väldigt drogat flin och konstiga pluppar på öronen.

Bäva.

Towern är en ständig storfavorit, och det var det enda vi betalade inträde till på hela resan (alla de stora muséerna är otroligt nog gratis!). 16,50 pund, och värt varenda öre. Kristoffer blev lika frälst som jag.

Henrik den åttondes blygdkapsel var sannerligen inte blyg(d)sam.

Jag visste inte ens att kvinnor fick bli Yeoman Warders, men tiderna ändras. Yay!

—

Hackney Rd (Shoreditch) är minst sagt speciellt. Hela området boomar, men här och var ser det ut som vilken gata som helst på… Sri Lanka. Ungefär. Vårt hotell var alldeles nyöppnat, drygt en månad gammalt, men resten av gatan var inte riktigt lika fräsch. Vi tyckte att det var kul, men jag kan tänka mig att alla turister inte blir lika glatt överraskade.

Ja, men man SER ju hur elegant stället är!

—

British Museum - detta fantastiska gratisnöje. Kristoffer ovanför, kattmumie nedanför. Ja, om nån undrade :)

Blommig solklänning och nya Dr Martens, ur fågelperspektiv.

—

I många delar av världen skyltar vi i andan “hörru turistelände, ge f*n i att bada i fontänen!”. I London kontrar man med ett vänligt “Not safe for public use”. Sweet.

(vi satt på Trafalgar Sq med stekheta ömmande fötter i söndags kväll, det kostade på att vara “safe” och inte bada i det läget kan jag meddela ;))

—

Imperial War Museum. “Gatskyltar” som soldaterna gjorde för att piffa upp (nåja) skyttegravarna under första världskriget.

Den Förbjudna Bilden. Förbjudet-att-plåta-skyltarna på Tate Modern var så små (och satt bara en enda på var våning :-O) så jag hann pinsamt nog hala upp kameran och föreviga Kristoffers första möte med Pollock innan en mycket artig vakt sade till mig att jag inte fick plåta ens utan blixt. Hupp.

Ajvide Lindqvist, John, Människohamn
Blædel, Sara, Bara ett liv
Jansson, Anna, Inte ens det förflutna
Jungstedt, Mari, Den mörka ängeln
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Keyes, Marian, This charming man
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Persson, Leif G. W., Den som dödar draken
Östlundh, Håkan, Blot

Det är som alltid mest lättviktsböcker på listan, men de böcker av lite mer allvarlig karaktär som jag vill läsa köper jag helt sonika.

—

Jag ska få hämta Lapidus-boken idag, tjohooo! Jag saknar inte direkt ny läsning, det kom en stor kartong (gemensamt inköp med K, så det var inte BARA mitt fel att lådan vägde fyra kg) från adlibris igår, men den där har jag en svag aning om att jag kommer ha svårt att låta bli att börja läsa med en gång.

I gårdagens låda fanns bland annat Jan Stenmarks “Storpack“, jag fnissade gott åt många av bilderna men kunde samtidigt besviket konstatera att jag saknade en hel del av de gamla klassiska storfavoriterna.

Mamma ska få Elvis: en liten stund med katten Sonny i morsdagspresent (ja, jag provläste naturligtvis!) och åt den skrattade jag så att jag grät, detsamma gjorde Kristoffer. En aning tunn, men värd varenda öre för den som tycker om katter och aldrig upphör att förbryllas över livet med dem. Väldigt tunn men mycket roande var också “Det bästa ur Nordisk Familjebok“.

Jo, det blev många humorböcker den här gången. Jag behövde det. Annat spännande i paketet var bl a “Spook” av Mary Roach (samma Mary som skrev den ljuvliga “Stiff“), “Överklass” av Susanna Popova och “The Dirt” av Neil Strauss. “Vilt blandat, allting vunnet”, som vanligt.

Det där med brännblåsorna var ju synnerligen amatörmässigt, men jag fattade inte att solen tog så illa. Det värmde ju på nacken och ryggen när vi gick (blommig solklänning och nya svarta Dr Martens-Mary-Janes (* (kombinationen man aldrig anade att den fanns, men det gör den :) kolla in de som heter Cissie Mary-Jane] på fötterna - jag kände mig FIN :)) och jag lade en tröja över axlarna i - vad jag trodde var - god tid, men det var visst inte god tid.

Vi har gått och gått och gått och verkligen haft det kanonbra. Vi orkade inte ens hälften av det vi planerade (åh, jag är så förvånad… inte :)), vi kostade på oss att ta det lugnt. Kristoffer blev lika kär i stan som jag redan är, så det är inte direkt otroligt att vi hinner med allt det där vi prioriterade bort nu en annan gång. Vi kostade t o m på oss att ta en liten tupplur i gräset i Hyde Park i går innan vi åkte till Heathrow. Vi hörde hur det liksom började låta nerifrån fötterna… en känd melodi, men lite annan text:

Fötterna protesterar
fötterna har fått nog
fötterna vill ha frihet
ifrån sin trånga sko

Summa summarum: precis vad vi behövde, sol och god mat och distraktion från jobbstress och privat ledsenhet. K miste en närstående familjemedlem efter lång tids sjukdom förra veckan, och jag är ledsen och orolig för den lilla nyfödda prinsessan som fortfarande inte alls mår bra. Det var skönt att få tänka på annat en stund, vi behövde det.

Bilder kommer!

*) jag hittade visst ett par grova bruna Mary-Janes från FLY London också. Hupp. Man får passa på, det är sällan skomodet och min smak stämmer överens ;) …ja, och så blev det kanske lite fler/andra skor förutom det. Också. Umf. *rodna* Jag fick lov att kasta de andra svarta favvoskorna (också grova Mary-Janes) innan vi åkte, de var bara helslut, så jag är jätteglad att jag hittade nya liknande skor nu.

—

Äntligen ger Leif GW Persson den förfäääärlige Ewert Bäckström en egen bok. Vi får väl se om han tar livet av honom nu. På Bokmässan avslöjade han att otaliga poliser bett honom ta Bäckström av daga.

“Katedralen vid havet” ska jag få hämta i dag, det ser jag fram emot. samtidigt återlämnar jag Ulrika Kärnborgs vackra men inte helt okomplicerade bok “Myrrha”. Vilket språk! Vilken tidskänsla! Det viktorianska England får liv (framförallt Londonskildringarna är alldeles ljuvliga) i en annorlunda kärlekshistoria om passion och beroende. Huvudpersonerna har funnits på riktigt, det är otroligt intressant att följa dem i Kärnborgs tolkning. rekommenderas!

Efter mötet slog jag lite i mina böcker och skrev så - på en smula kantig pinyin - “Wo dui hua fen (花粉) guo min” (jag är allergisk mot pollen) och de fattade vad jag menade.

祝你早日康复 “Zhu ni zao ri kangfu” kom det tillbaka. (”May you get well quickly”!)

Det känns lika kul som när jag var i Kina några månader 1998 och tränade lite i smyg på att skriva 瑞 典 (”Ruidian” = Sverige) för att kunna få till det på vykorten. Jooo, man kan skriva Sweden men det är inte lika kul.

Jag hade inga större förhoppningar om att lyckas, för mig ÄR det ju streck hit och dit och ett lite för långt eller för smalt eller vad som helst kan ju ändra betydelsen alldeles fullständigt när man som jag egentligen inte har en aning om vad man egentligen håller på med.

“Does this mean anything?” frågade jag en av kundens representanter och han sken upp och sa (ja, fast på engelska då) “Men, det står ju Sverige!”. Vi blev lika lyckliga båda två. Sällan har jag varit så stolt över min handstil ;)

Japp, jag älskar språk.

Ändå har jag nu i snart två månaders tid sagt nej, nej, nej och nej om att åka till Kina och jobba i drygt ett år. De hade till och med tänkt till lite extra och lockade med att de skulle ordna jobb till K, så att han kunde följa med om jag svarade ja till att ta tjänsten (jag skulle bli nåt chefaktigt, absolut inte sånt som jag gillar m a o) ifråga - men icke. Jag bara VILL inte. De där ynka fem procenten av mig som tycker att det skulle vara utmanande och utvecklande drunknar i resten av mig, alla mina 95% som bara får ont i magen av blotta tanken.

…och detta - att jag sätter mig och skriver en bloggtext istället för att gå ut i fikarummet tillsammans med de andra - är kanske inget bra tecken men jag är så sliten så sliten nu. Jag vill bara SOVA! Eller, kanske åka till London. NU!

Veckans bästa text kommer från Brainflakes: Dagens näradöden-upplevelse

(trött, slut och väldigt igenkännande? jag? jajamensan)

Nybakad foccacia. Basilika, mozzarella och rosmarin smaksätter.

Favvokycklingen. Lårfiléer (viktigt, de är mycket saftigare än bröst-diton) fyllda med gorgonzola, sedan lindade med bacon. Swooosch in och ugnsbaka.

Ständiga storfavoriten: rostade grönsaker. Pären, zucchini, aubergine, fänkål och rödlök. MUMS.

Funderar på att köpa ett extra minneskort till kameran. Det kan nog vara värt de pengarna, utifall att.

Inte många dagar kvar nu. Yay!

Den anklagade försöker gömma sig i linneskåpet.

Boffa burkgrädde va? Vilken katt!

—

Slötittande på TV pågår, Tre Kronor möter Vitryssland i Hawaii-hockey. “Ho-ho-ho-hockeyfrilla!” skanderar vi med jämna mellanrum. Så de ser ut, pöjkera. Jagr, kom tillbaka, allt är förlåtet.

—

Annars? Jag är toksjuk. Hur ska man annars ha det när man har fyra lediga dagar på raken? :)

—

Kolla in coolaste Fredrika. Vad hon är tar sig för, så gör hon det med en avundsvärd passion. Ljuvliga kvinna! Jag tycker - trots att jag inte delar löpintresset per se - att det är så himla kul att läsa, just på grund engagemanget.

Han jag delar täcke med fick något underligt ryck i morse, apropå löpning. Under veckorna surar vi båda när det är dags att gå upp, men i morse studsade han upp före sju. Jag hörde underliga ljud och hasade upp efter honom, gnuggade mig ögonen - och, men, hupp, jag såg rätt. Där stod han, i löpkläder.

“Jag drar ut och springer en stund jag”.

Vad jag svarade på det lämpar sig förmodligen inte att skriva (det där är en omskrivning för “jag var så trött, så jag minns inte”) men jag gissar att det var någon variant på temat kombination av orden “tok” och “[censur]”. Till hans försvar får jag väl berätta att han kröp ner hos mig och somnade om igen efter löpturen. Men ändå!

Jag ska påminna honom om det där på måndag morgon när vi sitter tvångsväckta och surar vid frukostbordet igen :)

…i brist på andra sköna besked är att vädret i London nästa vecka börjar gå åt rätt håll. Måtte det hålla i sig.

Ont i magen över en nyfödd familjemedlem (tänk att jag blivit gammelmoster! min halvsyster är MORMOR. rynkorna flockas även på mig) som föddes igår och ännu inte riktigt får fart på andning och cirkulation. BIVA och tusen undersökningar, läbbigt ryggmärgsprov idag, inte klokt vad den lilla tjejen får gå igenom under sina första levnadsdagar. Det gör mig ont! Hon är ju vår efterlängtade prinsessa, hon ska ha det bäst i hela världen.

Läkarna tror att de ska klara henne, men inte tusan hjälper det mot magontet just nu.

“Har’u varit i Indien också?” undrade kollega Mats, som skickade följande skylt. Han hade fått det som exempel på hur varningsskyltarna ser ut i ett projekt de ska matcha.

FNYS!

Men lite roligt var det :)

Marinerad (habanero, tomatsås, tequila, soja, vitvinsvinäger, olivolja, honung, salt och peppar) fläskfilé, rödlökar och zucchini. Mumma.

Tillbehör - ljummen potatissallad. Kokt skivad potatis och rödlök blandad med smet av olivolja, vinäger, persilja, vitlök, stark senap, färsk basilika, salt och peppar. Vänd ihop medan potatisen ännu är varm så gojsar allt ihop sig på riktigt smarriga vis.

Ananas, marinerad i päronvodka och honung. Skall ätas till vaniljglass.

—

Allt blev så löjligt gott att vi bara flinar lyckligt. Så kan man också ha det en alldeles vanlig måndag i slutet av april.

Jag älskar potatis och tycker att det blir rent absurt när folk i förmodad hälsoiver ska slå ner på den, “jag kan/får inte äta kokt potatis”, yada yada.

Jag är en klunsmulla, men jag kan lova att det där som dallrar kring ändalykten - det kan jag INTE skylla på kokt potatis!

(umf, se glassrecensionen nedan, om inte annat ;))

Gå och äta? Näe. Denna goda glass förtjänar att njutas sittande. Vi satte oss på en bänk vid stationen, och insåg först försent att vi verkade mer än nördigt nördiga, som de värsta trainspotters vända mot järnvägen. Yrkes-skador :)

Jag är mitt i massor av böcker, men ingenting förmår riktigt väcka intresse nog att avsluta. Jo, Londonböcker - jag har klämt två stycken den senaste veckan. Andrew Duncans Walking London är riktigt trevlig, vi kommer nog inte att följa någon av hans exakta rutter, men det finns många bra tips på roliga saker som man inte skulle ha tänkt på om man bara passerat förbi. Jag är ju en sån där som gillar små fåniga detaljer, värdelöst vetande, yada yada. Kanske den där lilla, ganska oansenliga men ändå roliga statyn inne i gränden som jag annars bara skulle ha passerat utan att vända på huvudet. Ja, ni vet.

Jag var ju bara tvungen att köpa mig en bok på Världsbokens dag också. Ju. Det blev London topp 10, en liten, lätt-å-stoppa-i-fickan-bok om London, allt igenom upplagd som en bunt tio-i-topp-listor om nästan allt i hela världen (eller åtminstone London), för reapriset 99:-. “Knasigt upplägg” tänkte jag initialt, men med facit i hand var det ett otroligt ROLIGT upplägg, som verkligen fick mig att vilja svepläsa hela boken på en gång (um, ja, det gjorde jag :)). Kristoffer blev lika förtjust som jag.

(Angående London så är den stora frågan just nu Windsor eller Hampton Court? Tål att tänka på. Jag är sugen på båda, men med bara fyra dagar och en hel bunt andra måsten så får man sålla hårt bland de lite mer avlägsna utflyktsmålen. När det gäller shopping har vi allvarliga planer på att överge innerstan och faktiskt kolla in Bluewater som ligger några mil ut från stan. Bluewater är Europas största shopping-mall, bara det låter ju, eh, spännande :))

…och så blev det en relationsroman också. Sådana läser jag VÄLDIGT sällan (åtminstone rena relationsromaner utan en twist av historia eller kriminalfall), men å andra sidan var detta också en liten reseroman i sig, åtminstone om man som jag fascineras av Sicilien och Etna. Helena von Zweigbergks nya bok Ur vulkanens mun är en välskriven historia om en relation i upplösning - hur bra går det egentligen att dra iväg med två barn och “laga” sin relation under en semastervecka? En semestervecka man egentligen kanske inte har råd med, som därför får tillbrngas i ett trångt rum utan luftkonditionering.

Huää, dialogen var så smart och “naturnära” skriven att jag trots att jag tyckte mycket om boken och verkligen ville veta mera tvingades läsa den i små doser. Den gick rakt in i magen, JAG fick ångest av Annas och Mats bråkande.

Fin rejäl och fullstor grill, eller liten och smidig? Det får nog bli liten och smidig, tänk att ha en liten bärbar som man kan plocka med sig ut så att man kan grilla direkt på picnicen. Nåt sånt här kanske? Såg en billigare variant (199:-, som hittat!) på ICA. Frågan är bara hur länge den måste svalna efter användande. Hm.

Nä, det får nog bli en titt i plånboken, och sedan ett inköp. Snarast.